L i l l i p o l i t i k e n

Titta på bilden. Tror ni att alla är lika nöjda?

2012-02-02T13:34:00.003+01:00

Jag, Lennart Wassenius (C), Anna-Lena Holberg (M) och Annelie Lundström (KD)

Den här bilden har jag lånat från Lerums tidning. Den är tagen när vi i den borgerliga gruppen berättar om vårt budgetförslag någon gång tidigt i somras. En budget som sedan kommunfullmäktige sa ja till. På bilden ser vi alla lika nöjda och glada ut. Men det är vi naturligtvis inte. Varför skulle vi vara det? Jo, alla kan vara glada för att vi kommit överens och för att var och en har fått med sig något särskilt viktigt i budgeten, särskilt viktigt för det egna partiet. Fast det är väl fullständigt självklart att det är M som har påverkat budgeten mest. Och så ska det vara. För de är störst. Betydligt fler väljare tycker att M är det bästa partiet jämfört med hur många som tycker att FP är det. Eller att C eller KD är det. Vi små partier är inte ens lika stora tillsammans som M.

Att samarbeta med andra handlar alltid om att ge och ta, oavsett om det gäller politik eller något andra. Stor tar mest och mindre ger mest och är det någonstans det är rimligt så är det i politiken, av respekt för hur väljarna lagt sina röster. Och man väljer att samarbeta med dem man tycker man står närmast, i de frågor man tycker är viktigast. Att vi fyra borgerliga partier tycker likadant i alla lägen, tror jag inte att det är någon som tror - eller att de tre oppositionspartierna i Lerum alltid är överens. Vore det så kunde vi väl lägga ner ett antal partier och bilda två stora, klumpa ihop de borgerliga partierna till ett enda stort Alliansparti. Men det ska vi inte göra. För det är långt mellan partierna ibland, det klart att det är, och väljarnas sympatier förändras över tid, och politik får inte bli någon utslätad sörja. Och jag tror att röstberättigade människor i Sverige är fullt kapabla att hitta det parti som står dem närmast och jag tänker inte säga att jag tycker att något är bra om jag inte tycker det. Jag tror på att säga att så här tycker vi, men det är inte säkert att det blir så, eftersom det inte är vi som bestämmer helt och hållet. Vill fler att FP ska få mer att säga till om, måste fler rösta på oss. Enkel matematik och dessutom demokratisk matematik.

Varför skriver jag om det här? Jo, för att jag idag pratat med ett par KD-politiker som är irriterade över att FP-politiker kritiserar deras nya förslag till familjepolitik. De ogillar att politiker på s a s samma sida öppet kritiserar varandras förslag på det sättet. De tycker att de själva har varit tysta så många gånger för att inte skada regeringssamarbetet. (Det handlar som sagt om rikspolitik och inte om era KD-företrädare här i kommunen.)

Själv tycker jag att det är bra. Att politiker säger vad de tycker. Att ljuga och låtsas - vad är det för sätt? Respektlöst mot både väljare och sig själv, om ni frågar mig. Sedan får man hitta en lösning i alla fall och bestämma sig för vad som ska vara den gemensamma borgerliga hållningen. Utan att man för den skull behöver säga att man tycker att den är bra. Så KD-politiker, säg vad ni tycker. Jag vill veta vad ni tycker, och jag antar att även väljarna vill det. Det är väl ändå en demokrati vi bor i.

LILLINSTITUTET frågar: Vad tycker du att vi politiker i Lerums kommun ska jobba extra hårt med under 2012?

2012-01-31T17:18:00.001+01:00

Viktigast 2012? Vad tycker jag själv? Nu arbetar vi ju parallellt med många olika frågor, tro inget annat. Men måste jag välja, och det måste jag när det bara går att ge ett svar i en enkät, tycker jag att det viktigaste är att vi får fart på centrumutvecklingen eller snarare centrumutvecklingarna i Lerum, Floda och Gråbo. En kommun som inte växer, får svårt att hänga med, svårt att klara den kommunala servicen. Det blir för dyrt helt enkelt om vi är för få. Och för trist om ni frågar mig. Och svårt för handeln att överleva. Och svårt att utveckla kollektivtrafiken. Och svårare för regionen, den större Västra Götalandsregionen, att växa och ta plats. Jag har en arsenal av skäl till varför jag vill att tre av våra kommundelar ska utvecklas. På olika sätt, men med fler invånare i varje kommundel. (Sjövik ska också utvecklas. Där har vi emellertid inte kommit så långt i planeringen ännu, jämfört med de andra kommundelarna, så där tror jag inte vi kommer att få se särskilt många grävskopor under 2012. Men de kommer, de kommer.)

Fast nu undrar jag vad du tycker. Vad är viktigast 2012. Svara gärna i enkäten i till höger. Du svarar anonymt och dina svar kan hjälpa mig och resten av Folkpartiet att göra ett bra jobb. För det vill vi göra. Tack.

Vad är egentligen liberal äldrepolitik?

2012-01-30T12:59:00.002+01:00

I helgen träffades tvåhundra, möjligen fler - det vet jag faktiskt inte, västsvenska folkpartister i Lundsbrunn för att prata liberal politik. Det gör vi varje år, träffas i Lundsbrunn den sista helgen i januari, men i år la vi extra krut och kraft än tidigare år på att diskutera ideologiska frågeställningar. Bra det, tycker jag. Vardagliga politiska ställningstaganden, t ex för mig som kommunpolitiker, blir så mycket enklare när den där ideologiska basen finns närvarande. Därmed inte sagt att den är till hjälp i alla frågor, definitivt inte i kommunpolitiken, som ju till viss del består av mer praktiska överväganden. (Vägar som ska byggas här eller där - eller inte alls eller hus som ska vara si eller så höga - eller inte byggas alls. Dessutom ska det jämkas med andra politiska partier, och inte minst tas hänsyn till en budget som lagts tillsammans med andra partier.)

Själv höll jag i Lundsbrunn i ett par seminarier om liberal äldrepolitik, och det gjorde jag tillsammans med Samuel Danofsky, som tidigare arbetat med äldrefrågor på riksdagskansliet. Vad är egentligen liberal äldrepolitik, frågade vi deltagarna. Och vad betyder det i praktiken? (Ni som känner mig vet att jag ibland blir trött av för mycket lull-lull. Trött på politiker som säger att äldreomsorgen ska vara värdig, utan att tala om vad de tycker att det betyder. Det klart att äldreomsorgen ska vara värdig, det tycker alla - har ni någonsin hört någon säga att äldreomsorgen ska vara ovärdig?)

Alla är olika, är en tydlig liberal utgångspunkt. Men även den hamnar i lull-lull-facket om den inte definieras. Här handlade samtalen mycket om boende, att det ska finnas fler olika varianter av boenden, att det inte ska vara sådär antingen eller, att du inte ska behöva vara jätteskraltig för att få flytta till ett boende där det finns möjlighet till social gemenskap med andra och där det är enkelt att få hjälp med sådant som du inte klarar själv eller sådant som du inte längre har lust att lägga din kraft på. (Är andra kommuner lika usla som vi i Lerums kommun på att se till att det byggs den typen av bostäder, så finns det mycket att göra.) Däremot kommer det att kosta, för dem som flyttar in, den här sortens boende ska inte vara någon subventionerad form av boende.

På tal om det pratade vi finansiering. Vem ska ha rätt till vad och vem ska betala? Och här var vi på det stora helt överens. Den basomsorg och basvård som finns idag, som är behovsprövad och biståndsbedömd, ska betalas med gemensamma pengar, dvs skatteintäkter. Att den sedan i sig kan bli bättre, var vi överens om, men den kan nog inte bli mer omfattande. Den som vill ha mer service och stöd får betala för det själv, resonerade vi. Precis som det är under resten av livet. Den som kan och vill kan alltid betala för mer och bättre service, och i viss mån leva ett behagligare liv, så är det. Politikens roll är att hitta en rimlig lägstanivå.

Ansvar för sitt åldrande var en annan sak vi pratade om, att vi människor behöver bli bättre på att planera för att vi blir äldre - vi vet ju ändå att vi blir äldre. På samma sätt som vi anpassar våra liv och vårt boende när vi får barn eller i andra faser i livet. Nu tycker jag i och för sig att många är rätt duktiga på det där, att se över sitt boende och så, ibland på ett häpnadsväckande tidigt stadium - här i Gråbo där jag bor finns t ex två 55+boenden, men jag antar att vi rent allmänt kan bli bättre på även det. (Men specialboende vid 55? Då är man väl fortfarande ung?)

Nu är äldrepolitik inte bara äldreomsorg. Vi pratade även om när det är rimligt att vi går i pension, och där var vi överens om två saker. Det är fullt rimligt att höja pensionsåldern. Vi är så mycket mer alerta, både fysiskt och mentalt, och är därför en tillgång för arbetsmarknaden högre upp i åldrarna än tidigare, och vi lever så mycket längre - att tro att vi ska kunna vara pensionärer i tjugo-trettio år, nej, det är lite överdrivet. Men. Vi var också överens om att hur länge kropp och själ orkar jobba, det beror väldigt mycket på vilken typ av arbete man haft. Att en del orkar arbeta längre än idag, betyder inte att alla orkar det. Därför är det svårt att i framtiden tänka sig en pensionsålder som gäller alla.

Vi pratade om mer än det här, men det hinner jag inte skriva om nu. Vill du veta mer om liberal äldrepolitik, eller berätta vad du själv tycker? Hör av dig. // Lill

EXTRA EXTRA: Vi ska leta efter en själ

2012-01-27T17:34:00.000+01:00

Det var ett bra fullmäktigemöte igår, det vill jag inleda med att säga. Det blev lite diskussion och då och då lyssnade vi faktiskt på varandra. Jag menar att vi som sitter i majoritet lyssnade på oppositionen och tvärt om. Vi pratade äldreomsorg, en revisionsrapport och om att leta efter kommunens själ. Plus en hel del annat.

Eftersom vi fått ett förslag på en ny näringslivsstrategi för kommunen, där det står hur vi ska agera för att locka fler företagare till kommunen, pratade jag lite grand om att vi behöver arbeta med unga företagare. För en kommun, eller snarare de som arbetar för kommunen, kan vara hur trevliga och hur vänligt inställda till företagare som helst, men viktigare än så är faktiskt att det över huvud taget finns människor som vill bli entreprenörer och företagare, som till att börja med tänker tanken att det är möjligt att tjäna pengar på sina egna idéer. Och där tror jag att skolan kan göra mer än skolan gör idag. Så det sa jag. Så sa jag att om vi vill ha fler lokala och mindre företag som leverantörer till kommunens verksamhet, måste vi se över våra upphandlingsunderlag. En del av de kraven vi ställer på våra leverantörer utesluter mindre och nystartade företag, många gånger av ren slentrian, tror jag. Här kan vi i kommunstyrelsen, som godkänner upphandlingskraven, tänka och göra annorlunda.

Sedan presenterades en revisionsrapport. Revisorer har gått igenom hur vi sköter våra inköp och upphandlingar i kommunen, och det ser inte bra ut. Nu hade vi ingen diskussion om innehållet, innan vi har det ska kommunstyrelsen få säga sitt om innehållet, men jag och ytterligare ett par folkpartister uttryckte ändå vår oro över det vi läst. Jag också, för vi sköter det inte som vi ska, och även om jag många gånger, i andra sammanhang, tycker att politik handlar om att måla med stora penseln och inte peta i detaljer, gäller det inte hur vi sköter inköp och upphandlingar. I det fallet vill jag och resten av Folkpartiet ha ordning och reda.

Bosse Cedergårdh, som är ordförande för beredningen för Kultur och fritid, presenterade så den beredningens förslag på hur vi ska arbeta för att bevara vårt kulturarv i kommunen. Han presenterade en särskilt metod, Culture Planning, och sa att kulturen ska vara samhällsbärande och att vi ska leta efter Lerums kommuns själ. Och ja, det gillar jag. Att kunna prata om kultur utan att med en gång hamna i det där eviga om att opera minsann är kultur men inte Melodifestivalen. Att leta efter en själ, visst är det vackert.

Jesper Liljedahl (S) twittrar direkt från fullmäktiges möte

Rose-Marie Jansson (V) hade skrivit en interpellation om privata bolag i äldreomsorgen och det ledde naturligtvis till debatt. Bra det, tycker jag, att vi pratar om det. För det blir lätt enfaldigt annars. Den ena sidan tycker att privat är bra, den andra att det är dåligt. Mer av princip. Så tycker inte jag, och inte Folkpartiet. Vi bryr oss inte om vem som levererar äldreomsorgen, vi vill att de som gör det bäst ska göra det. Och naturligtvis, då handlar det om att försöka göra en bedömning av det. Vad jag menar är bara att Folkpartiet i Lerum har inga ideologiska skäl till att tycka att det är bättre med privata bolag än att vi i kommunen själva står för driften. Inte heller ser vi det som ett självändamål att kommunen ska ha så många anställda som möjligt, dvs att vi ska göra allt själva. Debatten i sig var förvånansvärt bra, tycker jag även om säkert ingen ändrade åsikt sådär rätt av. Men man lär sig alltid nya saker av att lyssna på vad andra har att säga.

Folkpartiets motion om en parboendegaranti bifölls av ett enigt fullmäktige och det är vi glada för. Fast den har jag skrivit så mycket om tidigare, och säger inte mer om den nu.

Det var en kort sammanfattning av gårdagens möte. Hör av dig om du vill veta mer.

Hur vet vi att vi är bäst?

2012-01-25T21:05:00.000+01:00

Vid varje möte, när kommunstyrelsen träffas, ligger det ofta på borden framför oss små högar med papper, tidningar och utredningar som vi ska läsa. Sådant som av någon anledning inte gått att mejla till oss innan mötet, sådant som vi måste läsa eller möjligen sådant som kan vara bra att läsa. I morse låg där bl a en tidning som en klass på Dergårdsgymnasiet i Lerum gjort. Tidningen handlade om miljö- och klimatfrågor ur lite olika perspektiv. Och min son, som går i den här klassen, hade skrivit en text om den miljöranking som tidningen Miljöaktuellt gör av svenska kommuner varje år. Miljöaktuellt bluffrankar var rubriken och sonens kritik gick ut på att Miljöaktuellt inte tar reda på vad kommunerna gör i praktiken utan bara frågar kommunerna vad de har som målsättning att göra. Miljöaktuellt i sin tur menar att det rimliga är att det finns en koppling mellan vad en kommun vill och göra och vad kommunen faktiskt gör - och att därför målsättningar säger en del om vad som blir gjort. (Om det är så kan man naturligtvis fundera på.)

Det görs en en väldig massa olika rankingar varje år. Myndigheter, organisationer, tidningar och andra rankar äldreomsorgen, skolverksamheten, företagarvänligheten, kollektivtrafiken - ja, allt skulle jag vilja säga. Kommuner som hamnar långt ner på listorna brukar hävda att det är fel saker som mäts och rankas och kommuner som hamnar högt på listorna tycker att rankningen är bra. Så fungerar vi människor.

Själv har jag funderat en del på det där, hur vi ska veta att det vi gör är bra - eller för all del dåligt, om det nu skulle vara det. Hur vet vi t ex att äldreomsorgen i Lerums kommun är bra? Varje år frågar vi brukarna och betyget brukar bli bra. Men svarsfrekvensen är låg och tänk om det är de som är mindre nöjda som inte svarar? Och nöjda förresten? Är nöjdhet alltid ett bra mått? Det finns människor som får precis allt det de har rätt att få, men som ändå inte är nöjda. Precis som det finns det motsatta. Människor som inte fått det de enligt lagstiftning har rätt till, men som ändå är nöjda. Nu mäts annat än nöjdhet i äldreomsorgen. Både Socialstyrelsen och Sveriges kommuner och landsting mäter och jämför äldreomsorgen i alla kommuner. Och även om det ibland blir lite fel i de jämförelserna, kommunerna som rapporterar in sina siffror rapporterar inte alltid in samma saker, tror jag resultaten ändå säger något.

Ta sedan de mätningar som från olika håll görs av skolorna runt om i landet. En del av det som mäts är lärartäthet, dvs hur många elever det går på varje lärare. I Lerums kommun har vi relativt många elever per lärare, vi har låg lärartäthet. Väldigt låg. Åtminstone vid en första anblick. Gräver man lite, kan man se att det faktum att vi inte har så många hemspråkslärare och svenska 2-lärare, beroende på att det inte är så många elever som har behov av det i kommunen, gör att vi klarar oss med lite färre lärare. Men. Visst. Även om vi tar med den aspekten - vi har låg lärartäthet.

Fast då kommer nästa fråga; hur farligt är det då, med låg lärartäthet? Elevernas resultat är ju bra. Betygen står sig och en väldigt hög andel av eleverna är godkända i alla ämnen när de går ut nian och kommer därmed in på gymnasiet. Man kan alltså säga att vi får ut mycket av lärarna, mycket för pengarna om man så vill. Fast då kommer nästa fråga; hur mycket mer skulle vi få ut om vi hade fler lärare? Fast då kommer nästa fråga; är det fler lärare som ger bäst effekt? Fast då kommer nästa fråga. Och nästa. Och så där kan man hålla på. Och det var ändå inte det jag ville prata om, det har jag gjort så många gånger tidigare. Nej, min fråga nu är snarare "Hur vet vi att vi är tillräckligt bra?".

År 2025 ska Lerums kommun vara Sveriges ledande miljökommun. Och då är frågan. Hur vet vi att vi är det? Vilken organisation eller vilken rankninglista ska avgöra det? Vi kan ju inte bara själva säga att vi är bäst.

Kommunstyrelsen har sagt JA till en parboendegaranti. Nu hoppas jag att kommunfullmäktige säger samma sak.

2012-01-23T11:50:00.003+01:00

I dagens GP>>

Vad vill du fira om 9 år?

2012-01-22T14:27:00.001+01:00

Bredvid mig på bilden sitter Bonnie Bernström. Hon är förbundsordförande för Liberala kvinnor, som är Folkpartiets kvinnoförbund. Bonnie och jag har, tillsammans med ytterligare sex personer, ägnat det senaste dygnet åt att prata om jämställdhetspolitik. I världen, i Sverige och i Folkpartiet. Så har vi tänkt strategiskt och taktiskt och hands-on. Vad är viktigast att få gjort under 2012 och hur får vi ut mest av de resurser vi har? Hur jobbar vi smartast helt enkelt? Så funderade vi lite på 2021, året då det är 100 år sedan kvinnor fick rösträtt i Sverige. Vad vill vi se då, om nio år, 100 år efter rösträttsreformen? I höstas firade vi att det var 90 år sedan rösträtt för alla infördes. 2021 kan vi visserligen fira 100-årsjubileum, men mer då? När det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män? Vad är viktigast att ta tag i och lösa fram till 2021? Ja? Vad tycker ni?

Obehagligt är det, drevet mot Juholt

2012-01-21T10:23:00.001+01:00

Det är lördag förmiddag och jag sitter på tåget till Stockholm. Dricker kaffe och läser om Håkan Juholt. I tidningar, i Twitterflödet och på Facebook. Läser och blir nedstämt, ledsen rent av. För här talar vi DREV. En mobb som vältrar sig i Juholts och Socialdemokraternas olycka - jo, för olycka får man väl ändå kalla det för. Jag tycker det är obehagligt.
Själv blev jag förvånad när Juholt valdes till partiledare för S, tyckte det var ett osmart val, eftersom S så uppenbart behöver fler väljare bland medelklassen i de större städerna, och då funkar inte en person som Juholt. Och om man utgår från att en partiledare ska personifiera ett parti, bidra till att människor ska kunna relatera till personen, känna någon slags samhörighet - nej, då skulle S ha valt någon annan. Fast det är inte min sak och dessutom finns det väl fler partier som i så fall borde tänkt annorlunda. Men det här att så ogenerat gotta sig i eländet som utspelar sig. Nej tack.
Jag hoppas att de löser det här snabbt, Socialdemokraterna. För jag vill ha en opposition med lite kraft. Motvikter behövs. Alla behöver ifrågasättas.

Lyckligare i en arkitektritad villa än i en massproducerad trälåda?

2012-01-19T10:48:00.000+01:00

På ett av gårdagens möten pratade vi om förskolor. Ja, egentligen pratade vi om kommunala verksamhetslokaler och hur processen ser ut när vi bygger nya, men som exempel använde vi en förskolebyggnad. Eftersom när vi bygger nytt är det ofta just förskolor det handlar om. Vi vände och vred på plan- och byggnadsprocessen (hur gör vi på bästa sätt?) och vi pratade rent allmänt om vad en ny förskola får kosta. Väldigt allmänt. Bortsett från att en ny förskola naturligtvis ska vara funktionell, själva byggnaden ska vara det - hur viktigt är det t ex att byggnaden är vacker? Att den är arkitektritad? Är det värt tio miljoner extra? Fem miljoner? Eller spelar det mindre roll hur den ser ut, eftersom det viktigaste ändå är vad som händer inne i byggnaden, eller ute på gården, dvs viktigast för hur bra eller mindre bra förskoleverksamheten blir är de som arbetar på förskolan.

Hur en förskolebyggnaden ska se ut är bara ett exempel på vad vi som politiker behöver ta ställning till. Miljökrav (ska vi bygga så miljövänligt som det bara går eller ska vi sänka ribban lite), hur många avdelningar ska vi ha (ju fler avdelningar på en förskola, desto billigare), hur länge ska förskolan vi bygger stå kvar (byggnadens livlängd). Allihop frågor där vi vi behöver bestämma oss. Klara riktlinjer, inget tjafs. Idag är det nästan som att varje gång vi bygger en förskola så gör vi det för första gången och det gör planerandet och byggandet onödigt dyrt.

Efter mötet funderade jag på det där med en byggnads utseende, vad som är rimligt i just det här fallet, och så drog jag en parallell till vanliga villor (det håller säkert inte fullt ut att jämföra en förskola med en villa, men så tänkte jag). En kompis till mig bor t ex i en stor arkitektritad villa. Den är inte bara stor (enorm), den är vacker, smakfull och anpassad efter de behov som min kompis och hennes man tycker att de har.

Ett sådant hus bor inte jag i. Mitt hus är ganska litet, massproducerat (alla husen i området ser likadana ut), inte särskilt vackert alls - mer en praktiskt trälåda. Och små vackra detaljer eller speciallösningar? Glöm det.

Två olika hus, och i båda husen ska det s a s bedrivas verksamhet - familjelivsverksamhet av olika slag. Frågan är då om min kompis i den vackra villan har större möjligheter att lyckas med det än jag i den rätt så fula trälådan? Spelar utseende och utformning någon som helst roll i det här fallet? Blir man lyckligare av att bo i ett arkitektritat hus jämfört med att bo i ett massproducerat? Nej, det tror jag inte. Därför tycker jag inte heller att vi ska lägga för mycket pengar på att specialutforma varje förskola.

En sak till förresten. Vi har tidigare sagt att förskolebyggnader ska smälta in i omgivningen, dvs passa in bland de hus och den miljö som finns runt omkring. Tänk den tanken fullt ut. Tänk om vi ska bygga en förskola i ett område där det ligger en massa sådana där villor som min kompis bor i, och tänk att vi samtidigt ska bygga en ny förskola i ett område som ser ut som det jag bor i. Om båda de byggnaderna ska anpassas efter omgivningen, ja då blir den ena förskolan mycket dyrare än den andra att bygga, och att i många år betala av och betala ränta för. Är det rimligt? Nej.

"Ljuger politiker?" och andra vanliga frågor

2012-01-16T10:03:00.000+01:00

God morgon!
Jag börjar veckan med att svara på frågor. Sådana frågor som jag får då och då och som har med det politiska livet att göra. För kanske - eftersom jag får frågorna så pass ofta - är det möjligen fler än frågeställarna som vill ha svar. Eller frågor och frågor förresten. Lika ofta är det påståenden jag möter. Men med lite god vilja kan de formuleras om till intresserade frågor, det tycker jag allt.

1. Tjänar du pengar på politiken?
Det här är en av de vanligaste frågorna. Ställs direkt - pang på - av somliga. Ställs lite mer inlindat av andra. Och svaret är JA, jag tjänar pengar på politiken. I Lerums kommun har vi två heltidsarvoderade politiker. Den ena är kommunstyrelsens ordförande (M), som har samma arvode som en riksdagsledamot dvs 57 000 kr/mån. Den andre är oppositionsrådet (S), som har 90% av vad en riksdagsledamot har. Jag själv är kommunstyrelseledamot och har ett arvode som motsvarar 16% av en riksdagsledamots arvode, vilket är drygt 9000 kr i månaden i det som kallas fast arvode. Utöver det har jag ersättning för sammanträden och ersättning för förlorad arbetsinkomst (eftersom jag pga av politiken bara hinner arbeta halvtid). Det som är arvoderat är alltså det som har med kommunstyrelsen och kommunfullmäktige att göra. Den tid som jag, och andra politiker, lägger på det egna partiarbetet, får vi inte betalt för. Hur mycket tid man lägger på sådant är upp till var och en, men i mitt fall är det ganska mycket tid. Varje vecka är det ett par kvällar som går till olika möten, och likadant med helger. Helgen som kommer lägger jag t ex på ett långmöte i Stockholm och nästa helg är den en konferens. Sådant görs på fritiden. Merparten av all politisk aktivitet i det här landet sker på människors fritid. En del spelar fotboll, andra går på teater. En del plockar svamp, en del är politiskt engagerade.

Så ser det ut. Så vet ni det. Och ja just det, hur de politiska arvodena ser ut i en kommun är upp till respektive kommunfullmäktige.

2. Politiker ljuger ju bara hela tiden
Sägs ofta som ett konstaterande, men om jag omformulerar blir frågan: Ljuger politiker hela tiden? Och svaret är: Nej, inte hela tiden. Men visst. Många politiker ljuger. Om du frågar en politiker om hon eller han ljuger, får du oftast svaret att det är en definitionsfråga och att det är stor skillnad på att hålla inne med information och att ljuga på en rak fråga. Dessutom verkar de flesta politiker anse att ändamålet helgar medlen och att det ofta finns så väl strategiska som taktiska skäl att ljuga. Det där är ju en smaksak, det handlar väl mest om vilket politiskt klimat man vill ha och om vad man tror är bästa vägen till att hitta lösningar.

Så får jag naturligtvis frågan om jag själv ljuger som politiker och nej, det gör jag inte. Jag och andra kan självfallet ha olika uppfattningar om saker, jag kan t ex tycka att kolllektivtrafiken fungerar bra och någon annan kan tycka att den fungerar dåligt, men om jag säger att jag tycker att den fungerar bra så säger jag det för att jag tycker det. Jag försvarar inget om jag inte tycker så. Om någon sedan tycker att det är att ljuga, så får hon eller han tycka så.

Själv blir jag alltid extra vaksam om någon säger "Ärligt talat" eller "Det ska vi inte sticka under stol med" och dylikt. Varför detta behov av att berätta att nu är jag ärlig eller nu försöker jag inte dölja något? Som om man gör det annars.

3. Ni politiker tjafsar bara hela tiden
Återigen ett konstaterande. Men hur är det då, tjafsar vi hela tiden? Nej, det gör vi inte, inte hela tiden. Fast visst händer det. Det kan finnas saker som är viktiga för ett visst parti, men som andra partier inte bryr sig om, och det kan leda till tjafs. Så finns ju alltid frågan hur mycket ett litet parti ska ha att säga till om, i relation till ett stort. Man kan välja att inte kalla det för tjafs, man kan kalla det för diskussioner eller att "vi har olika ståndpunkter", men min bästa vän, som är en klok kvinna, sa för ett tag sedan när hon hörde mig prata i telefon med en annan politiker att "ursäkta mig, men ni låter som småbarn i en sandlåda". Det där med sandlådenivån tror jag dock hör till undantagen, de flesta samtal blir till sist rätt så konstruktiva.

Nu hinner jag inte mer. Fler frågor och svar kommer framöver. Har du en egen fråga du vill ha svar på? Skicka till mig lill@minsektor.se eller skriv den i kommentarsfältet.

Gående först i Gråbo (ja just det, SÅ kan man ju tänka)

2012-01-14T11:14:00.001+01:00

Det var fullsatt i Missonskyrkan i Gråbo igår. Jag räknade inte hur många vi var men flera hundra personer var vi definitivt. För att lyssna på 35 studenter (från 14 olika länder), som tillbringat hösten i Gråbo för att ta reda på hur vi tillsammans ska kunna skapa ett långsiktigt hållbar samhällsutveckling i Gråbo. Ja, inte bara i Gråbo utan i hela kommunen naturligtvis, vad vi lär oss i Gråbo kommer hela kommunen att få glädje av. Studenterna läser ett mastersprogram på Chalmers och jag tror att de alla är arkitekter i botten, och de inledde med att berätta om den SWOT-analys det gjort av Gråbo. Styrkor, svagheter, möjligheter och hot. De pratade mycket om närheten till Göteborg och närheten till naturen, vilket är bra båda delarna - men varnade för att Gråbo skulle kunna utvecklas till en vanlig traditionell förort till Göteborg och därmed mista känslan av ett samhälle på landet (men ändå nära stan). Och de pratade mycket om att bygga ett Gråbo där man kan leva nära naturen, leva ekologiskt, odla sin mat, handla från den lokale slaktaren (som ju ännu inte finns, men som de tycker ska finnas). De sa också att Gråbo är planerat utifrån biltrafiken, och att vi borde ändra på det. Gående först, sa de, och menar att vi ska utgå från fotgängare och cyklister nu när vi planerar vidare. Självfallet ska man kunna köra bil i Gråbo, det är inte det, men biltrafiken borde inte dominera så som den gör idag, och det håller jag med om. De sa över huvud taget en massa kloka saker. Dessutom fick jag mig en tankeställare när jag lyssnade på dem. Jag insåg nämligen hur inskränkt jag är på många sätt, hur jag verkligen inte har förmåga att själv tänka alla de där tankarna studenterna tänker. Nej jag vet, det beror inte enbart på inskränkthet, det beror även på bristande kunskaper, jag har helt enkelt inte den kompetens som studenterna har - men gång på gång, när jag lyssnade på dem tänkte jag "ja, just det, SÅ kan man ju tänka". Bra att vi involverat Chalmers i kommunens samhällsbyggande med andra ord.

Stort tack till studenterna från Chalmers! Förresten kommer det att finnas kvar folk från Chalmers i Gråbo även i fortsättningen. Forskare därifrån ska nämligen studera vårt arbete när vi nu jobbar vidare för en hållbar samhällsutveckling i Lerums kommun.

Här kan du läsa mer om studenternas arbete>>

PS. Filmen nedan är ingen superintressant film, jag vill bara visa hur mycket folk det var i Missionskyrkan.

Välkommen Grävskopan

2012-01-11T17:25:00.001+01:00

Jag har efterlyst grävskopor, har velat se dem som en slags konkretisering av att utvecklingen av Lerums centrum är på gång. Och nu är en här. En grävskopa plockar ner det gamla Konsumhuset (måste dock ha varit länge sedan Konsum låg där, innan jag flyttade till kommunen). Här ska istället ett bostadshus byggas. Hur högt det huset ska vara, det vet vi ännu inte, detaljplanen behöver förändras och reglera det, och det gör kommunfullmäktige. Men ett bostadshus ska det bli. Välkommen Grävskopan.

Lägg ut kommunstyrelsen på entreprenad

2012-01-09T14:37:00.000+01:00

Tänkte på det där med att lägga ut kommunala verksamheter på entreprenad, vilket jag är FÖR - om jag tror att verksamheten blir bättre eller lika bra fast billigare. Även om det kan vara oroligt och jobbigt för dem som arbetar i verksamheten, och även om jag förstår att människor kan tycka att det är idiotiskt av politikerna att tro att det kan bli just bättre eller billigare.

Tänk om vi skulle lägga ut den politiska ledningen på entreprenad (nej, det vore naturligtvis olagligt, men tänk om) för att vi tror att det kunde bli bättre och billigare. Jag är inte säker på att jag skulle få majoritet för det.

Friskolor och rädda politiker

2012-01-07T18:40:00.003+01:00

I tonåren hade jag ett antal privata arbetsgivare, jag jobbade på hotell, restauranger och på en stor hamburgerkedja. Men bortsett från det och fram till för ett antal år sedan då jag startade ett eget företag, har jag alltid varit offentliganställd. I landsting, stat och kommun. Under större delen av min tid som offentligt anställd var det inget jag funderade på, att jag arbetade i verksamheter där politiker styrde. Och jag förstod under många år inte vad folk menade när de sa att det är så speciellt att arbeta i en politiskt styrd organisation (det var alltid högre chefer som sa det). Jag var nog lite mer som en effektiv legoknekt. Jag fick ett uppdrag och jag såg till att verkställa. Med några undantag gjorde jag som jag blev tillsagd, och när jag inte gjorde det - när jag tyckte att det bara blev för mycket, när det jag skulle göra var bisarrt eller tom omoraliskt, sa jag alltid att "då får ni sparka mig", vilket de aldrig gjorde. Första gången jag på riktigt begrep det där med konsekvenserna av att ha politiker som högsta ledning, var när jag arbetade på stadskansliet i Göteborgs stad, och jag satt och pratade med några som skulle uttala sig om vad kommunen tyckte om ett antal friskolor som ville etablera sig i staden, och tjänstemännen sa saker som "vad ska vi nu hitta på så att vi slipper få hit dem".

Jag tänkte på det där tidigare idag när jag själv träffade representanter för en friskola. Hur mycket i politiken det är som handlar om rent tyckande - fast vi kallar det för politik eller ideologi. Hur jag, som rent principiellt gillar friskolor, är välvilligt inställd till både friskolor och representanter för friskolor. Nyfiken och positiv sådär rent allmänt. För att jag tror att det är bra med friskolor. Bra med skolor som tänker lite annorlunda än vi själva gör, och bra med konkurrens. Hur jag, när jag själv arbetade som rektor, tyckte att det var sporrande att veta att eleverna på den skolan där jag arbetade, kunde välja en annan skola, en friskola, om de ville det. Och hur jag idag, som politiker, gärna läser rapporter och statistik som visar hur bra det är med friskolor. Väl medveten om att det finns rapporter som visar motsatsen, och att det för det mesta handlar om "som man frågar får man svar". Jag vet ju också att många av mina dåvarande rektorskollegor inte alls tyckte det var bra med konkurrens och att friskoleetableringar var något som i slutänden försämrade för eleverna i en kommun.

Men som sagt. Jag vill se fler friskolor i Lerums kommun, det är anmärkningsvärt tunnsått med dem. Ett problem är att det är ont om lokaler i kommunen, få friskoleföretag vill bygga helt nya skollokaler, och där behöver vi skärpa till oss. Tänka mer långsiktigt när det gäller samhällsplanering och byggande. Det har varit för lite driv i Lerums kommun helt enkelt. För mycket av att det väl är bra som det är. Mer action krävs under 2012.

Så. Nu ska jag äta broccolisoppa och läsa min under 2012 privata bibel "GÖR DET NU eller ångra dig i graven". Jag är redan inte på andra läsningen och det kommer att bli fler. Boken är en slags instruktionsbok och jag beställde den på stört efter att jag läst om den härom dagen. Kunde inte motstå presentationen av den. "Den här boken är det enda du behöver för att göra allt du vill redan nu, så sätt igång. Vad väntar du på?" Det är inte stor litteratur, det är det inte, och som författaren själv skriver "alla självhjälpsböcker är i grunden likadana och den här boken är inget undantag", men bortsett från att jag tycker det där med självhjälpsbok låter lite töntig (men ok då) så får jag här medhåll för mycket av det jag själv grunnat på och listat ut - och medhåll gillar en politiker :-) Inte minst det i boken som handlar om hur rädslan styr våra liv, "rädslan är en stor och stöddig jävel som inte frivilligt viker ner sig", och inte bara styr våra egna liv, tänker jag, utan naturligtvis även politiska företrädares liv, som individer och i grupp.

Och vad är då politiker rädda mest rädda för, tror ni? Att inte bli omvalda, tror jag, och det är nog ganska hämmande. Det manar inte till att tänka utanför boxen direkt.

Jag sitter inte i en lyxkåk och klappar mig på magen

2012-01-05T13:49:00.001+01:00

Den del av skolverksamheten som handlar om städning ska läggas ut på entreprenad, dvs ett privat företag ska sköta städningen. Det har jag varit med och bestämt. Av en enda anledning. För att jag tror att vi som bor i Lerums kommun får mer för våra skattepengar på det sättet. Jag tror helt enkelt att ett företag som är specialiserat på städning är de som också kan göra det bäst. Mest städ för pengarna helt enkelt. Det betyder inte att städpersonal som är anställd av ett privat företag är bättre i sig på att städa än städpersonal som är kommunanställda. Det handlar bara om att städföretag, som ägnar sig åt det och inget annat, borde vara bättre på sådant som att organisera verksamheten och sådant som kompetensutveckling. Så tror jag. Inte heller betyder det att jag inte förstår att det är jobbigt för anställd personal att byta arbetsgivare, det har jag full förståelse för. Jag har sett den typen av arbetsgivarbyte på nära håll och det tar ett tag att landa, det gör det.

Precis som jag sagt tidigare, för mig är det här inget ideologiskt ställningstagande. Jag bryr mig inte om vem som städar skolorna i Lerums kommun, jag vill bara att de som är bäst på att göra det ska göra det. Och med risk för att låta tjatig, bäst är de som städar mest för pengarna. Visar det sig att det nu blir kris och katastrof och inte alls bättre eller billigare, ja då får vi väl tänka om. Men då har vi i alla fall prövat. Man måste våga pröva. Gör vi inte det, kommer vi inte att ha råd med någon städning över huvud taget i framtiden.

Men det var egentligen inte det jag skulle säga, åtminstone inte helt och hållet. Vad jag reagerat på är de insändare som publicerats i Lerums tidning, som handlar om det här - att vi låter ett företag ta över städningen. Här talas det om att det här är en tragedi. Att privatanställd personal minsann inte kommer att ha tid med att ingripa om elever bråkar eller om elever är ledsna. För sådant gör minsann inte privatanställda städerskor. Eller oppositionen som säger att städpersonalen gör ett viktigt jobb - och därmed antyder att allianspartierna inte tycker det. Eller för den delen, den som skriver att moderater bara sitter i sina lyxkåkar och klappar sig på magen och struntar i städerskor och barn och medmänsklighet.

Nu är jag inte moderat och har ingen aning om huruvida de klappar sig på magen eller inte. Däremot är jag en av dem som varit med och bestämt att vi ska låta ett företag ta över städningen av skolorna. Och jag blir lite trött. Dels på bilden av företagare och dels på bilden av mig själv som politiker - för övrigt är jag ju både företagare och politiker så det är väl dubbelt illa. Jag struntar inte i dem som städar och jag saknar inte medmänsklighet, och för den delen - min ambition som företagare är inte att tjäna så mycket pengar som möjligt till vilket pris som helt. Jag tycker också att städpersonalen gör ett viktigt jobb, och inte bara tycker, jag vet att det är så, jag har själv arbetat i skolvärlden. Men varför tror ni att privatanställda städerskor bryr sig mindre om eleverna än kommunanställda städerskor - och därför skulle strunta i barn som bråkar, är ledsna eller ensamma? (När det nu dessutom handlar om samma personer som ska städa, som bara byter arbetsgivare.) Varför tror ni att privatanställda personer har mindre medkänsla än kommunanställda personer? Det är egentligen det jag undrar.

Prioriteringsfrågan

2012-01-03T13:53:00.003+01:00

Här kommer en text som jag skrivit för ett annat sammanhang, men den passar även här, tycker jag. Eller snarare. Den passar ännu bättre här. För är det något vi politiker behöver vara bra på, är det att prioritera. Själv ska jag bli ännu bättre.

2012. Nytt år. Och möjligen nya föresatser, det är en smaksak. Själv tänker jag bli bättre på att prioritera, vilket väl är inte är något ovanligt att bestämma sig för i början av ett år. Jag ska lägga min tid på det som ger resultat (på jobbet), lägga tid på dem och det jag tycker om (i privatlivet). Det låter självklart, för att inte säga barnsligt självklart, men det vet vi alla att det inte är. Lätt är det att hamna i brandkårsutryckningar, att beta av allt eftersom saker trillar i huvudet på en och sedan inte ha tid för mycket mer. Lätt är det också att göra det som är roligt och lustfyllt istället för att ta tag i det som leder till bäst resultat. Förmågan att prioritera rätt, utifrån ens egen jobb- och livssituation, är det som skiljer agnarna från vetet, oavsett vad man arbetar med. Och inte minst att kunna bedöma när det räcker, när jag är klar. När det jag gjort är tillräckligt bra.

Tidsoptimister känner vi till. Alla de som tar på sig för mycket, som säger ”det där fixar jag”. Men som sedan inte levererar, för de har inte hunnit. Bortsett då från att de ofta kommer för sent till avtalade möten eller inte hinner stanna kvar tills man är färdig, eftersom de ska iväg på nästa grej. En del av dem ångar av stress. Men tidspessimister då? Är inte det lika illa. Att tro att man INTE hinner, att utgå från att allt tar mycket längre tid än det tar. Och att aldrig bli färdig eftersom man hela tiden tycker att allt går att göra lite bättre. Som lägger sin tid på evighetsmöten, helt i onödan. Som därför inte hinner det viktigaste.

Allt går att göra bättre. Så är det. Frågan är bara hur bra det ska göras för att vara tillräckligt bra, om det nu ska göras över huvud taget för den delen. Det är frågan. Prioriteringsfrågan.Vad har du tidigare ägnat tid åt, men slutat att göra och kommit på att det faktiskt inte behövde göras? Tipsa oss andra!

Hallå Västtrafik

2012-01-02T18:56:00.001+01:00

Jag sitter på bussen mellan Göteborg och Gråbo, mellan jobb och hem. Det gör jag varje dag och det går alldeles utmärkt. Att åka buss och inte bil menar jag. Bussarna mellan stan och Gråbo och tvärtom, går var sjätte minut under det som kallas rusningstrafik (även om jag tycker att RUSNING nog är att ta i).

Om Lerums kommun ska vara Sveriges ledande miljökommun 2025, vilket vi bestämt att vi ska vara och vilket jag möjligen tjatar om, behöver vi dubbla kollektivtrafikåkandet. Minst. Och om folk ska åka mer kollektivtrafik, behöver vi ha en fungerande sådan. Det är det ena.

Det andra är att när vi har en fungerande trafik, till stora delar har vi det mellan Gråbo och Göteborg, ja då måste människor få reda på att vi faktiskt har det. Inte gå omkring och tro att det är som tidigare.

Så hallå Västtrafik, kan ni upplysa oss om alla täta turer? Gärna på ett lite roligare sätt än ni förr om åren upplyst oss om annat, era tidigare marknadsföringskampanjer har förbättringspotential. Och vad kan vi från vårt håll i Lerums kommun göra för att uppmuntra människor att åka kollektivt? Kan vi samarbeta här Västtrafik?

PS. Jag sitter inte och gapar rätt ut i tomma intet här. Västtrafiks vd Lars Bäckström är informerad om att de behöver bli bättre på att informera och stimulera.

Jag vet inte

2012-01-01T21:45:00.002+01:00

om ni tycker att det betyder något, det här med att vi idag inleder ett nytt år. Om ni tänker en dag hit eller dit, ett årtal mer eller mindre - det är ju dessutom bara något konstruerat - vad spelar det för roll? Eller om ni ser det som att något nytt börjar, eller åtminstone blir möjligt på ett mer påtagligt sätt. Påtagligt för en själv, lite nuärdetdags. Själv tillhör jag de där senare. Som tycker det är bra med tydliga övergångar och startpunkter, helst i kombination med en ritual, som ju nyårsfirandet är. Det manar till både eftertanke och inspirerande målsättningar, tycker jag.

Att bestämma sig för att ta tag i det man vill för egen del, är förhållandevis enkelt. Förhållandevis. Att som kommunpolitiker göra samma sak är lite värre. Åtminstone när man tillhör ett parti som inte har egen majoritet, vilket ju inget politiskt parti har i Lerums kommun. Då gäller det att hitta vägar för att komma överens med de andra, inte fastna i detaljer, käbbla eller helt låsa fast sig i de egna förslagen.

En del av det här årets första dag har jag ägnat åt att bläddra och småläsa i Jan Jörnmarks och Annika von Hausswolffs bok Avgrunden. Den handlar bla om Detroit i Michigan. Detroit var under 70-talet en välmående stad. Det är det inte längre. På bara några decennier har Detroit gått från att vara en av världens rikaste städer till en fattig stad där hälften av invånarna lever på bidrag. Befolkningen har minskat med 60 procent.

Lerums kommun har inte tappat 60 procent av sin befolkning, inte tappat alls. Men faktum är att vi på senare år inte har ökat vår befolkning på samma sätt som jämförbara kranskommuner. Och vår målsättning att öka med 1 procent varje år, nej - den klarar vi inte. Till stor del för att de politiska partierna inte har lyckats komma överens om hur och var det ska byggas bostäder, eller över huvud taget hur Lerum, Floda och Gråbo ska utvecklas.

Nu tror jag dock att vi kan vara på gång. Under 2012 hoppas jag kunna se grävskopor i både Gråbo och Lerum (centrumutvecklingen i Floda behöver nog planeras ytterligare innan den kan grävas). Grävskoporna är inte nyårslöfte från min sida, det är ju inte bara Folkpartiet som bestämmer. Däremot ska vi göra vad vi kan för att bidra till lösningar så att vi åtminstone kan komma i närheten av det där enprocentsmålet. Lerums kommun behöver det. För om inte annat visar exemplet Detroit att det kan gå fort ibland. Fort åt fel håll.

Till sist. En god fortsättning på det nya året allihop. Fyll det med något bra. Det ska jag försöka göra.

Vad är det för skillnad på mig?

2011-10-13T11:29:00.001+02:00

Vad är det för skillnad på dig och en moderat? Varför ska jag rösta på Folkpartiet och inte på Moderaterna? Är inte ni mer höger än Moderaterna nu för tiden? Ni tjatar bara om skolan, jag vet ju inte vad ni tycker om allt annat? Pekar du med hela handen som Jan Björklund? Vad är det för skillnad på dig och en sosse?

Det här är exempel på frågor som jag får med jämna mellanrum, från människor jag träffar i olika sammanhang. Och ja - berättigade frågor och inte alltid lätta att svara på utan att trassla in sig i ideologiska resonemang. Men jag tänkte på några av dem, frågorna alltså, under gårdagens kommunstyrelsemöte i Lerum. Vi pratade om privata utförare i hemtjänsten, dvs privata företag som du kan välja istället för kommunens egen personal om du behöver hemtjänst. För så här är det:

Moderaterna vill egentligen bara ha privata utförare. Av princip. De tycker inte att kommunen ska ha anställd personal när det gäller arbetsuppgifter som företag kan utföra. Av princip. Det tror att konkurrens leder till tjänsterna utförs på ett bättre och bättre sätt och att företagares vilja att tjäna så mycket pengar som möjligt gör att företagare kontinuerligt ser till att tjänsterna blir så bra som möjligt, vilket gör att de får fler kunder och tjänar ännu mer pengar (alla är kunder enligt dem).

Socialdemokraterna i sin tur vill bara ha kommunalt anställd personal i hemtjänsten. De tycker att vi alla ska ta ett gemensamt ansvar för varandra och att ingen ska tjäna pengar på sådant som vi alla, mer eller mindre, behöver - som t ex hemtjänst. Av princip tycker de så. Det utgår dessutom från att kommunalt anställd personal har bättre anställningsvillkor än personal i privata företag, vilket är en viktig aspekt för S, inte minst för att kommunalt anställd personal till största delen är kvinnor. En jämställdhetsfråga med andra ord.

Så är det då Folkpartiet, som just nu i kommunstyrelsen representeras av mig själv. Vi tycker vare sig det ena eller det andra. Vi tycker att de som gör det bäst ska göra det, oavsett om det är kommunens egen personal eller om det är privata företagare. De som använder resurserna på bästa sätt, ger oss mest för pengarna helt enkelt. Och tycker man det, måste man låta både den kommunala verksamheten och privata företag få pröva sig fram. Så får man titta på resultatet och sedan utvärdera. En ganska så knastertorr inställning, inget principiellt alls.

Så här uppfattar jag det. Möjligen vill både moderater och socialdemokrater protestera, säga att min beskrivning är allt för kategorisk. Fast det tycker jag inte att den här. Tvärt om - det här med hemtjänsten är ett bra exempel på skillnader. Dessutom är det min blogg. Och jag skriver vad jag vill.

ЯБЛОКО

2011-10-11T08:19:00.001+02:00

Jag har varit i St Petersburg och hälsat på vårt liberala systerparti Jabloko. Det ger onekligen lite perspektiv att få höra vad som står på den politiska agendan i Ryssland och inte minst att höra att mycket av det som vi tar för givet i vår demokrati, inte är det över allt. För även om vi vet det blir det mer konkret och begripligt att höra det från människor över en kopp te. Själv har jag inte varit i Ryssland sedan 1980 - på Sovjettiden med andra ord - och det gav ytterligare perspektiv. För visst har det hänt en del sedan dess. Bortsett från att det numera finns mat i mataffärerna och franska modehus och Mercedesar och allt det där, så är människor både gladare och öppnare. Och även om den demokratiska och politiska utvecklingen går lite långsamt, med vårt sätt att se det, finns det idag fler än ett parti att rösta på.

Ryssland är politiskt och förvaltningsmässigt uppdelat i tre nivåer. Den kommunala, den regionala och den nationella (Duman). St Petersburg är dock den kommunala nivån relativt obefintlig, kommunala politiker ansvarar i princip enbart för gator, vägar och socialtjänst. I staden bor 5 miljoner människor och den ses organisatoriskt som en egen region och de beslut som vi i Sverige fattar i varje kommun ligger alltså på den regionala nivån.

Den fjärde december är det val i Ryssland och då hoppas Jabloko på en plats i Duman, vilket man inte har idag. Fast i dagsläget är det dock oklart om man över huvud taget får ställa upp i valet - eftersom man inte har en plats idag och eftersom reglerna om vilka partier som får ställa upp på ett tydligt sätt gynnar de redan etablerade partierna - milt uttryckt. Till att börja med måste Jabloko samla in en stor mängd underskrifter och personliga uppgifter från människor som stödjer dem, i St Petersburg handlar det om ca 40 000 namn, och när de har gjort det ska diverse kommittéer ta ställning till om namnunderskrifterna ska räknas eller om de ska underkännas. Fem dagar innan valet får Jabloko definitivt besked om de deltar eller inte och om människor kan rösta på dem eller inte. Jag har ett antal bilder från St Petersburg i min telefon. Jag lägger ut dem här. Inte i någon särskilt ordning. Huller om buller gäller.

I ett ryskt bröllop ingår en promenad i parken. På helgerna ser du brudpar över allt.

Politiker i en av St Petersburgs 23 stadsdelar. Kvinnan i mitten på nedersta raden heter Tatiana och hon representerar Jabloko.

Tatiana berättar om en ny hamn som ska byggas i St Petersburg. Som enda parti försöker Jabloko sätta stopp för det.

Peter den store

Lenin

För fem år sedan mördades journalisten Anna Politkovskaja. Vi deltog i en minnesceremoni.

Jablokopolitiker berättar om nedslitna och hälsofarliga bostäder

Besök i ett bostadsområde som byggdes 1929. Rummen är små och kök och badrum delas med andra hyresrätter. De som bodde här förr i tiden arbetade på textilfabriken i närheten. Idag bor här fattiga ryska familjer och gästarbetare.

Därborta, bakom mig, står ett kärnkraftverk, som förser just den här delen av St Petersburg med energi. Kärnkraftverk finns lite här och där i St Petersburg.

Så här står det på dörren till Jablokos partilokal

Vinterpalatset

Lunch på snabbmatsrestaurang med rysk mat. Bakad potatis och krabbsallad

Jablokister berättar hur de lagt upp sin valkampanj

Gott

Koll på antalet insamlade namn

Kul hade vi också

Bra med synpunkter från lerumsbor

2011-10-11T07:31:00.001+02:00

Lennart Wassenius (C) besökte oss med blommor och gratulationer till vår nya partilokal

I går kväll hade vi öppet hus i vår nya partilokal i Tingshuset. Ingen anstormning av besökare, det var det inte (och det hade vi inte räknat med), men en och annan lerumsbo tittade förbi och ville prata och lämna sina synpunkter. Inte minst i frågor som rör centrumutvecklingen i Lerum. Bra det.

Just nu: Öppet hus i Tingshuset i Lerum

2011-10-10T18:05:00.001+02:00

Vill du prata politik och dricka kaffe? Vi finns på plats fram till kl 20 i kväll så titta gärna in.

Snart i din brevlåda

2011-09-29T09:35:00.001+02:00

Twitterjour

2011-09-27T16:29:00.000+02:00

Jo. Jag glömde berätta att vi i Folkpartiet i Lerum har börjat twittra. Vi är flera personer som turas om. Twitterjour kan man väl kalla det för. FP_Lerum heter vi. Just nu har jag jouren.

Kairo, Paris och Gråbo

2011-09-27T16:20:00.003+02:00

Att jag är en usel bloggare vet ni redan, åtminstone fläckvis usel. Men det är en del annat som ska hinnas med, bl a måste jag sköta mitt företag och bl a måste jag hinna åka på semester. Så nu effektiviserar jag. Sammanfattar den dryga veckan - eller vad det nu kan röra sig om - sedan sist.

Förra helgen var jag med och firade att det är nittio år sedan kvinnor fick rösträtt i Sverige. Liberala kvinnor var arrangörer och förstakammaren i riksdagen var proppfull med folk från hela landet som bl a lyssnade till Dr Hodra Badran från Kairo. Hon pratade om vikten av att nu, efter revolutionen i Egypten, få med kvinnorna redan från början, dvs inte börja med demokratiska rättigheter för enbart män och behöva ytterligare en revolution för att kvinnor ska få det. Det är annars så det brukar gå till. Tänk på hur det var i Sverige. Till att börja med fick alla män rösträtt och först ett antal år senare fick kvinnor det. Lite onödigt att ta det i flera steg. Kvinnan till höger heter Fatima Svanå och hon är regionpolitiker i Halland. Om några veckor åker jag och Fatima till Kairo för att berätta för egyptiska politiker hur vi gjort när vi har personvalskampanjat. Så här gjorde vi, helt enkelt.

Så har jag varit i Paris. Mysiga dagar var det. Très très bien. Vackert var det som alltid. Solen sken, maten smakade gott (vinet likaså) och tom jag, som avskyr shoppande à la gå-runt-i-en-massa-affärer, hittade en och annan rolig butik.

Men. Det är något som börjar kännas konstigt med Paris. Något som känns lite ålderdomligt. Den där inställningen - att vi som besöker staden förväntas prata franska (felfritt) eller att du får leta dig trött efter ett ställe där du kan koppla upp din dator eller telefon (det är som att fransmännen tycker det är vulgärt med bredband och datorer). Visst, man kan tycka att det är charmigt med fransmän som inte förstår (engelska) eller att offentligt trådlöst bredband är en icke-fråga. Fast jag tycker inte det. Det säger något om fransmännen, och jag tänker på det där som sagts om att Europa riskerar att bli ett museum, dit man åker för att shoppa och titta på vackra byggnader och titta på excentriska fransmän, som vägrar att prata engelska. Det börjar kännas så i Paris. Som ett museum. Mer än i någon annan europeisk stad.

Om Paris håller på att förvandlas till ett museum, gäller det motsatta för Gråbo. För där rivs och byggs. Byggkranar och byggnadsarbetare överallt. Det här är Röselidsskolan. Som för varje dag får ytterligare en ny vägg, blir lite högre. Det bankas dygnena runt. Även på helgerna. Miljövänlig ska den bli. Precis som Lekstorpskolan ska bli. Och den nya skolan i Lekstorp. Helt i linje med vår vision om att Lerums kommun ska vara Sveriges miljövänligaste kommun 2025.

Det här är en katalog med alla de motioner som Folkpartiets landsmöte ska ta ställning till om ett antal veckor. Tjock är den och idag ska jag sätta igång med att läsa den. Kan konstatera att det står Liberalerna på den och inte Folkpartiet. För er som inte vet förs det nämligen i Folkpartiet en diskussion om att byta namn. Från Folkpartiet Liberalerna (så heter vi idag även om få känner till det eller i allafall tänker på det) till enbart Liberalerna. Och gärna för min del.

Så. Nu återgår jag till att jobba. I morgon träffas kommunstyrelsen. Då ska vi bl a prata om Lerums kommuns bostadsstrategi och kommunens konsumentvägledning. Själv är jag tveksam till det där med konsumentvägledning, mehöver ta reda på vilken typ av frågor det är människor har när de vänder sig dit. För det mesta i konsumentvägledningsväg finns väl ändå på nätet. Ja, jag VET att inte alla har tillgång till datorer och Internet, men jag vet också att den gruppen är väldigt liten. Dessutom är det ju inte säkert att det är de datorlösa som använder sig av kommunens konsumentväglening. Och frågan kvarstår. Är det konsumentvägledning vi ska använda era skattepengar till? Eller? Vad tycker ni?

Jag testar

2011-09-19T07:48:00.001+02:00

Blogga kan man göra med sin telefon, och det testar jag nu. Lägger samtidigt med en bild på Britt-Marie Lövgren FP, kommunalråd från Umeå och mig själv. Bilden är från gamla riksdagshuset, där vi och hundratals andra, i lördags firade att det är 90 år sedan vi fick allmän rösträtt i Sverige, dvs att även kvinnor fick rätt att rösta. Jag återkommer om firandet. Nu vill jag trycka på knappen och se om det här mobilbloggandet fungerar.

Människor är inte "våra". Så sluta säg det.

2011-09-06T15:24:00.000+02:00

Hinner egentligen inte det här, skriva i bloggen menar jag. Men när jag idag en gång för mycket hört en politiker prata i termer av "våra", så vill jag ändå säga det här: Jag avskyr det där ordet "våra", jag blir illa berörd av det. "Våra" gamla, "våra" funktionsnedsatta, "våra" invandrare - eller vilka det nu är politikern i fråga pratar om. För det är politiker som säger så - "våra" - och tjänstemän i politiskt styrda organisationer (eftersom maktens språk smittar). Och nej, det är ingen som menar illa, det är det sällan. Tvärt om. Så säger man när man vill visa att man bryr sig - att alla är INKLUDERADE (inte heller ett favoritord för övrigt). Men vadå "våra"? Människor är väl inte våra heller? Människor tillhör väl inte politikerna? Eller ens samhället. Det där är ett von oben-uttryck, tycker jag. Så får ni tycka något annat om ni vill det.

Men. Nu tänker jag inte uppröras mer över det, utan istället glädjas åt regeringens kommande mattelyft.

Folkpartiet om höjda lärarlöner (i Lerums tidning)

2011-08-30T11:27:00.002+02:00

För er som inte läser lokaltidningen i Lerum, kan jag berätta att förra veckan sa det socialdemokratiska oppositionsrådet att Folkpartiet inte vill höja lärarnas löner>> Så här säger vi om det>>

Folkpartiet i Lerum vill inte ha höjda lärarlöner (sant eller falskt?)

2011-08-22T18:25:00.000+02:00

Socialdemokraterna i Lerum säger att vi inte vill höja lärarlönerna. Men det vill vi naturligtvis. Det är väl ingen som tror något annat, hoppas jag.

Varför säger S så då? Jo, för att förra veckan, när kommunstyrelsen hade möte, visade det sig att det s a s blir pengar över bland de pengar som var avsedda att gå till årets löneökningar. Och vid sittande bord föreslår då S och de andra oppositionspartierna att vi ska lägga de pengarna på att höja bl a lärarnas löner.

Så kan man bara göra när man sitter i opposition. När man inte behöver räkna på de långsiktiga konsekvenserna. När man vet att majoritetspartierna inte kan säga JA på stört. Vi i Folkpartiet vill också ge lärarna mer betalt. Men vi behöver räkna på det, och vi behöver prata med de andra allianspartierna om det. Och vi behöver avvakta och se om det kommer pengar från staten till just lärarlönerna. För det borde det göra. Skolan borde nämligen vara något som staten ansvarar för, tycker vi i Folkpartiet. För att garantera att skolan i alla kommuner får de pengar som behövs för att skolan ska bli riktigt bra.

Nu vet ju ni som läser min blogg att jag inte tror att mer pengar är lösningen på allt. Att göra rätt saker på rätt sätt behöver inte kosta mer än att göra fel saker på fel sätt. Eller för den delen - fel saker på rätt sätt. Men bl a med tanke på att äldreomsorgen för varje år som går behöver en allt större andel av de kommunala pengarna, och så kommer det att vara även fortsättningsvis, är det bra om staten tar det stora ansvaret.

Lärarnas löner då? Lite tålamod bara. Jag återkommer.

Utmanarrätt (jag är schysst)

2011-08-17T21:56:00.000+02:00

I Lerums kommun har vi något som kallas för utmanarrätt. Den rätten handlar om att företag, som tror sig kunna utföra en tjänst som kommunen själv utför, på ett bättre sätt, helt enkelt säger det. "Det här kan vi göra bättre." Så motiverar de varför och vi politiker tar sedan ställning till om vi vill låta oss utmanas. Vad det handlar om är alltså att få ut så mycket som möjligt för skattebetalarnas pengar. Om några säger att de kan göra det bättre, så kan det ju faktiskt vara så - och då är det bra att undersöka saken lite närmare.

All kommunal verksamhet kan utmanas i Lerums kommun (för det har vi politiker bestämt), med undantag för det som är ren myndighetsutövning. Ett företag som säger sig kunna sköta bedömningen av huruvida någon har rätt till försörjningsstöd eller hemtjänststöd, kan gapa sig hes. Det tar vi hand om själva. Själva bedömningen alltså. Hemtjänststödet, när beslutet väl är fattas, kan mycket väl utföras av ett privat företag.

När vi så har fått in papper och motivering till varför ett företag tror att de kan göra något bättre än vi själva kan, så tar kommunstyrelsen ställning till om det är rimligt att låta oss utmanas. Om företaget i fråga verkar seriöst, om de verkar ha grund för det de påstår osv.

Idag fattade vi ett sådant beslut, att låta oss utmanas när det gäller driften av Hedegården, som är ett äldreboende. Ett företag har nämligen sagt att det kan sköta Hedegården bättre. Nu kommer vi därför göra en upphandling, dvs offentligt tala om att vi låter oss utmanas, och därefter se vilka företag som möjligen är intresserade av att driva Hedegården. Vi kommer sedan att jämföra deras anbud med hur det ser ut idag, när vi själva och därmed kommunanställd personal, har hand om Hedegården. När vi jämför kommer vi att titta på olika kvalitetsaspekter och se om det verkar troligt att någon annan kan göra det bättre. Eftersom fler företag, än det som från början har utmanat oss, kan komma med anbud, är det inte säkert att det är det ursprungliga utmanarföretaget som i så fall får ta över Hedegården. Det kan bli ett annat företag. Eller inget företag alls. Det kan sluta med att vi i jämförelsen kommer fram till att det här gör vi faktiskt bäst själva.

Jag gillar utmanarrätten. Påstår ett företag att de kan något bättre än vi själva, ska vi undersöka saken. Skatteintäkter ska användas så bra som möjligt. Dessutom gillar jag konkurrens och att släppa in nya aktörer på banan. Så att man kan lära av varandra. Däremot. Däremot är jag inte för privatisering av något mer grundläggande ideologiskt skäl. Det är inte av princip som jag tycker det är bättre med privata utförare, inte av princip att jag tycker att vi som kommun ska driva så lite verksamhet som möjligt själva. Företag, personalkooperativ, kommunen eller andra - den som verkar kunna göra det bäst, bäst för pengarna, ska göra det. Så tycker jag.

Om man som politiker tycker att det är bra med privata utförare eller inte, är naturligtvis en ideologisk fråga. Jag har full respekt för de som tycker annorlunda, som vill att Lerums kommun, med egen personal, ska sköta t ex äldreomsorgen. Men för mig är det ganska enkelt. Jag tror nämligen inte alltid att vi själva är bäst på allt.

PS. På den rosa knappen jag har på mig på bilden står det "Jag är schysst". I det här fallet betyder det att jag inte langar alkohol eller tobak till minderåriga>>

Om jag vill ha pepparkakor till lunch

2011-08-10T11:40:00.000+02:00

Om individuella lösningar i äldreomsorgen>>

Mikael Wiehe och jag (ingenting förändras av sig själv)

2011-08-10T11:03:00.000+02:00

När mina föräldrar köpte sin första stereo, året var 1974 och jag var nio år, fick de ta med sig tre LP-skivor från affären, som någon slags bonus. Med hem kom "Vem kan man lita på?" med Hoola Bandoola, "Visor svarta och röda" med Cornelis Vreeswijk och "Klapp och klang". Så det var alltså vad jag växte upp med. Jodå, familjens skivsamling blev naturligtvis större med åren, själv fyllde jag samma år på med Abba - men Mikael Wiehe har på något sätt ändå följt med sedan dess. Inte längre för hans politiska analys, som väl i och för sig säkert förändrats sedan sjuttiotalet, utan snarare för hans förmåga att mobilisera och mana till handling. Den effekten har han nämligen fortfarande på mig och det är bra.

"Ingenting förändras av sig själv", sjöng han och resten av Hoola Bandoola (och jag) på Liseberg i går kväll. Och så är det ju.

Mod förändrar. Välkommen.

2011-08-05T14:00:00.001+02:00

Vad sägs om att lägga en dag på MOD? I det här fallet kvinnors mod. För det är vad Liberala kvinnors årliga konferens på Novotel handlar om. Den 3 september 2011 kl 0900-1530.

Under dagen får du lyssna till och prata med följande personer:
- Elisabeth Ohlsson Wallin
- Katarina Wennstam
- Barbro Jönsson
- Malin Lernfellt
- Karin Thörnqvist
- Margita Björklund (FP)
- Bonnie Bernström (Liberala kvinnor)

Hela dagen inkl kaffe, lunch och frukt kostar 200 kr.
Du anmäler dig till Renate Moberg renate.moberg@telia.com.
Välkommen hälsar Maria Nilsson, ordförande för Liberala kvinnor i Göteborg.

Ses vi där?

PS. För övrigt är den där Cadillacen nedan inte av årsmodell -56 utan -54 (har en uppmärksam läsare talat om för mig).

Ett lojt försök, men verkligen inte mer än så

2011-08-01T12:25:00.001+02:00

På semestern ägnar jag mig inte åt politik, så är det bara. Och inte heller bloggar jag - eftersom bloggen ju till största delen handlar om politik. Men nu gör jag ändå ett halvhjärtat försök, och jag menar verkligen halvhjärtat. För jag behöver komma igång. Sätta fart på hjärnan, börja beta av det där som trots allt finns på sommarens att-göra-lista. Tänker att ett blogginlägg kan sätta fart på mig.

Fast. Ska jag vara ärlig mot mig själv (och mot er), är det rätt tomt i huvudet. Vill mest iväg till stranden. Så istället för att säga något klokt själv, länkar jag till Bonnie Bernströms blogg. Hon är ordförande för Liberala kvinnor och har idag börjat blogga. Jag lovar, i dagsläget har ni större behållning av det hon har att säga än vad jag möjligen kan pressa fram. Mitt bidrag blir istället en bild på en Cadillac -56. Den puttrar på ett väldigt mysigt sätt kan jag berätta.

Det var det. Nu går jag till stranden.

Jag famlar i mörker

2011-06-30T14:16:00.000+02:00


Bilden från Lerums tidning>>

Alla politiker provade på att gå över torget, men det vara bara Lill Jansson som vågade ta trapporna. Dennis Jeryd var hennes ledsagare.
– Vet du vilken våning vi är på nu, frågar han.
– Tredje, svarar Lill Jansson tvärsäkert.
– Men, fortsätter hon lite med tvekande, här finns ju inget som visar vilken våning vi är på för den som inte ser.
Och hon hade fel. De var på fjärde våningen.

Läs mer i Lerums tidning>>

2011-06-28T16:11:00.000+02:00

Här står jag i talarstolen vid årets sista kommunfullmäktigedebatt och pratar om varför vi i Folkpartiet vill lägga pengarna på det vi vill lägga pengarna på nästa år. Jag säger att vi vill utveckla äldreomsorgen. Att vi tycker att människor ska få bestämma själva, så mycket det bara går, hela livet. Att man ska få bestämma vem som ska komma hem till en och hjälpa en med städning och omvårdnad och annat man kan behöva ha hjälp med (hemtjänstpeng, kallas det), att man ska få bo ihop med sin fru/man/partner hela livet - även om någon behöver flytta till ett äldreboende (parboendegaranti). Och att vi behöver bli bättre på att använda modern teknik, även i äldreomsorgen.

Så säger jag att alla elever ska kunna läsa och skriva och räkna när de går ut andra klass. För har man inte lärt sig det när man går ut trean, är chansen bara en på hundra att man någonsin gör det - och vi vill ha marginal där. Och att vi även i skolan behöver bli bättre på att använda it och annan teknik. Alla elever i Lerums kommun ska ha en dator.

Jag säger en hel del annat också. Som att livet inte bara är prestationer och hårt arbete, man måste ha möjlighet till annat också. Till sådant som gör oss människor glada. Mera sådant. Det är också därför vi i Folkpartiet har legat på för att höja bidragen till alla föreningar och höja bidragen till alla studieförbund.

Just det. Jag säger något om alla människor som ger av sin lediga tid för att barn och ungdomar i Lerums kommun ska kunna spela fotboll, kasta kula och åka konståknig - bara som exempel. Alla föreningsledare. Som lägger sin tid på andras barn. Heja dem!

Om mitt svenska högmod

2011-06-15T23:15:00.001+02:00

Text skriven för ett annat sammanhang, men eftersom det jag skriver lika väl kan handla om politik som något annat, slänger jag in den här med:

När jag arbetade som rektor, det är några år sedan nu, var jag en sväng i Grekland för att delta i en konferens för rektorer från olika europeiska länder. Där skulle jag hålla ett föredrag om den svenska särskolan. Eftersom jag är uppvuxen och fostrad i en tid då vi i Sverige var bäst på allt, det var åtminstone vad jag fick höra, och det fastnade och ville inte riktigt släppa, tänkte jag att ”så bra då, att de andra rektorerna, från de andra länderna, får chansen att lära sig vilken fin syn vi har på elever med funktionsnedsättningar och hur bra vi organiserar oss och hur duktiga vi är”. Så jag satte glatt igång med att berätta. Jag berättade om allas lika värde och om våra generösa resurser och om inkludering och om pedagogernas utbildning. Lite stolt sådär. Fast upptäckte snabbt att ingen i lokalen blev särskilt imponerad. Nej, de andra rektorerna tyckte verkligen inte att det var något särskilt jag hade att komma med.

Först tänkte jag att det nog berodde på att de inte riktigt förstod vad jag sa, deras språkkunskaper var säkert sämre än mina (ja, ni hör ju – som svensk trodde jag att jag var bäst även på det). Eller att jag sa det på ett trist och oinspirerat sätt. Men nej. När de andra berättade om särskolan i de länder som de själva kom ifrån, då insåg jag att det ljumma intresset snarare berodde på att de inte tyckte jag hade något jätteintressant att säga. Den svenska särskolan framstod helt enkelt inte som något särskilt, och med något undantag – definitivt inte bättre än särskolan i de andra länderna. Att säga att jag blev snopen är en underdrift.

Jag tänkte på den där konferensen i Grekland när jag idag fick höra om svenska kommuner som deltar i olika EU-projekt för att lära mer om och av äldreomsorgen i andra EU-länder. Jag tänkte på mitt eget högmod, eller fd högmod ska jag väl säga, och på hur mycket det finns att lära bara genom att vara nyfiken på hur andra gör. Oavsett om det handlar om hur man gör på annat håll i kommunen, eller i en annan kommun, eller för den delen i andra länder. Att nyfikenhet och samtal med andra är en oslagbar form av kompetensutveckling. När man väl har tvingats av den där jag-vet-bäst-attityden.

Vilken våning är jag på?

2011-06-15T21:52:00.000+02:00

Idag fick jag och resten av kommunstyrelsens arbetsutskott prova på hur det kan vara att inte se. En kort stund bara. Jag tog mig från kommunhuset över torget och en runda inne i kommunhuset. Men ändå. Det var enkelt att konstatera att kullersten inte är särskilt behagligt att gå på, att det är svårt att orientera sig i ett stort hus (vilken våning är jag på?), att det är otäckt med tunga dörrar som smäller igen framför ansiktet och att en städvagn på ett oväntat ställe kan ställa till problem. Det lärde jag mig på bara några minuter.

Denise Cresso, från Synskadades riksförbund, berättade annars att tillgängligheten för synskadade personer i Lerums kommun är rätt så bra. Kan naturligtvis bli bättre (allt kan alltid bli bättre), men att hon mest är orolig för att reglerna kring Färdtjänst ska försämras. Tillgängligheten när det gäller kollektivtrafiken är nämligen inte särskilt bra i dagsläget, så färdtjänstresor är många gånger nödvändigt för att man som synskadad ska kunna leva ett ok liv.

Bra filmer om hur det kan vara att vara funktionsnedsatt och varför tillgänglighetsfrågorna är viktiga finns på Handisams hemsida. Se gärna dem>> Själv ska jag se till att lyfta tillgänglighetsaspekterna när vi planerar nya byggnationer i Lerums kommun.

Nu finns ett budgetförslag för 2012

2011-06-10T13:34:00.002+02:00

Jag, Lennart Wassenius (C), Anna-Lena Holberg (M) och Anneli Lundström (KD). Bilden är från Lerums tidning, fotografen heter Christina Lundin

Tillbaka efter en dryg veckas semester i Danmark. Jag och en kompis vandrar till Lissabon, etappvis, och den här gången gick vi från Köpenhamn till Rödbyhamn. En härlig vecka med promenader - eller vandringar som vi föredrar att kalla dem för att det låter lite mer gediget, seriöst helt enkelt :-) - i ett varierande landskap. Vi hade gärna fortsatt med färjan över till Tyskland, men eftersom det finns lite annat i livet som behöver göras, än att vandra, så tog i tåget hem igen och fortsätter nästa etapp där vi slutade den här gången.

På kommunstyrelsen i onsdags presenterade Folkpartiet, tillsammans med de andra allianspartierna, ett budgetförslag för 2012. Den ska om ett par veckor diskuteras och antas eller förkastas i kommunfullmäktige. När fyra partier skriver en gemensam budget handlar det om att vara överens i övergripande frågor och sedan ge och ta i de frågor som är särskilt viktiga för oss i respektive parti. I stora drag är det en budget med äldre människor och barn i fokus. Äldre människor som behöver stöd och omsorg får mer att säga till om, t ex i form av en parboendegaranti och en hemtjänstpeng och när de gäller de yngre i kommunen satsar vi på att stödja föreningslivet i form av en ny idrottshall i Lerum och ökade bidrag till föreningarna i Lerum.

Jag är självfallet medveten om att det finns de som tycker att vi ska lägga mer pengar på skolan och hade jag inte varit övertygad om att mer pengar är inte vad skolan behöver, vad skolan behöver är ett delvis förändrat arbetssätt, så hade jag försökt att få till mer pengar. Men om man tittar på de kommuner som lyckats med att utveckla skolan och därmed bidra till bättre elevresultat, så handlar det inte om att de kommunerna har tillfört mer pengar utan att de börjat tänka och arbeta på ett annat sätt. Så är det. Bättre skolresultat får man genom att arbeta mer strukturerat. Begränsa antalet målsättningar och tydligare styrning, och därmed uppföljning. Det där vanliga tragglet. Sätta mål och följa upp, sätta nya mål och följa upp. Enträget arbete helt enkelt. Det är det vi måste bli bättre på. Inte minst från oss politikers sida. Om man inte gör det på rätt sätt, hjälper det inte med mer pengar. Det blir inte mer rätt för det.

Ibland räcker det inte med operfekt

2011-05-23T11:43:00.001+02:00

I den bästa av världar gör vi människor på bästa sätt. Vi fostrar våra barn på ett klokt sätt. Serverar näringsriktig mat och finns till hands. Uppmuntrar kreativitet men är ändå tydliga med gränser. Mycket kärlek men ändå lite krav - för att ställa krav är att bry sig. Lämnar vi familjelivet och ger oss ut i samhället gör vi på samma sätt. Vi organiserar både skola, äldreomsorg, kriminalvård och allt vad det är på bästa sätt. Helt utifrån de resultat som forskning och erfarenhet har gett oss. För varför göra på annat sätt?

Ja det är just det. Varför gör vi på annat sätt? För det gör vi ju (och jag hoppas det framgick att jag var ironisk när jag skrev det där om att vi alltid gör på bästa sätt). Vi gör inte alls på bästa sätt. Det är som att vi inte orkar hela vägen. Eller inte vill. För att det kommer annat i vägen. För att vi inte mäktar med den förändring som krävs. Oavsett om det är en stor verksamhet och därmed en stor organisationskultur som ska förändras, eller om det bara handlar om att jag själv måste förändra mitt beteende en smula. För det mesta är det är ok att det är så - operfekt- tycker jag. Vi är människor, inte robotar, och på det stora hela brukar det bli bra i alla fall.

Men så finns det tillfällen när det inte räcker med operfekt, när vi måste orka och göra de förändringar som krävs. Just för att vi är människor. Jag tänker t ex på de barn och ungdomar som inte har föräldrar som tar hand om dem, och där samhället som yttersta åtgärd omhändertar barnen och placerar i familjehem eller på någon annan institution. I Sverige är över 17000 barn och ungdomar omhändertagna av socialtjänsten. Det är många barn och det är definitivt barn som inte behöver mer operfekt i sina liv, utan där vi från samhällets sida faktiskt måste skärpa till oss och göra det som krävs. Till att börja med kan vi se till att:

alla barn har en särskild utsedd socialsekreterare, dvs en särskild kontaktperson att vända sig till i alla lägen
alla placerade barn får besök av sin socialsekreterare minst en gång i kvartlet
utbildning är obligatoriskt för alla familjehem som kommunen anlitar
kommunen ser till att alla familjehem får handledning och stöd
kommunen har tydliga rutiner för att förebygga och hantera missförhållanden i familjehem eller på institutioner
barnen känner till vilka rättigheter de har
kommunen följer upp hur det går för barnen i skolan och ser till att det finns extrastöd om det behövs
kommunen samverkar med hälso- och sjukvården och följer upp barnens hälsa

Det här kan vi börja med. Det kan vi faktiskt. Det finns ingen ursäkt för att inte göra det.
Läs gärna mer på Folkpartiets hemsida>>

Värdighetsgaranti för äldreomsorgen

2011-05-18T23:01:00.001+02:00

Jag och Ronny Johansson (FP) på kommundelsträff i Gråbo

Vid årsskiftet infördes en nationell värdegrund för äldreomsorgen. I den står att äldreomsorgen i en kommun ska se till att äldre personer får leva värdiga liv och känna välbefinnande. I stora drag är tanken att den nationella värdegrunden, tillsammans med lokala värdighetsgarantier, ska vara tydliga med hur man i äldreomsorgen arbetar för att ge äldre möjlighet till självbestämmande och delaktighet.

Man kan naturligtvis vara skeptisk till alla former av kommunala garantier. Jag menar, det finns ju aldrig någon garanti för att garantierna efterföljs. Men jag tror ändå att de i grunden är bra. För om inte annat så talar vi i Lerums kommun, och i alla andra kommuner, om vad du faktiskt har rätt till. Av den anledningen vill jag t ex ha en parboendegaranti i kommunen. För att alla ska veta att det är en rättighet. För att ingen ska tro att det är upp till kommunens goda vilja. Och av den anledningen tror jag att det är bra att vara tydliga även med en värdighetsgaranti. Så att alla vet vad som gäller.

Idag beslutade vi i kommunstyrelsen om att ansöka om statliga pengar för att sjösätta en sådan värdighetsgaranti. Bra, tycker jag, som dessutom vet att vi är flera personer i kommunstyrelsen som håller extra koll på att garantierna verkligen blir garantier.

PS. Igår kväll var jag och Ronny Johansson på kommundelsträff i Gråbo. Bra att få veta vilka frågor som engagerar. Gräv ner kraftledningen, utveckla verksamheten i Parasollen, bättre gångväg mellan centrum och kyrkan - det var några goda förslag.

Test och tack

2011-05-16T14:38:00.000+02:00

Sitter i solen och dricker kaffe. Och lär mig att blogga från telefonen. Det verkar funka. Men för att det här, mitt första telefoninlägg, inte ska bli fullständigt meningslöst för er läsare, passar jag på att tacka alla er i Lerums kommun, som igår valde att lägga er röst på Folkpartiet. Stort tack. Vi är glada och stolta.

Höj åldersgränsen för mammografi

2011-05-14T06:56:00.000+02:00

Om äldre kvinnor fått samma cancerbehandling som de yngre skulle 34 procent fler ha överlevt. Det handlar om många kvinnor. Sätt stopp för åldersdiskrimineringen, skriver Lill Jansson och Barbro Westerholm (FP). Läs mer på gp.se>>

Vi måste sätta igång. Om så med en kulturcontainer.

2011-05-11T23:50:00.000+02:00

Ett provisoriskt kulturhus?

Det finns ett vykort på Lerum från 1960-talet. Ni vet ett sådant där "Hälsningar från Lerum"-kort, med bild tagen på Bagges torg. Att bilden är tagen för 50 år sedan kan man dock inte se, den hade lika gärna kunnat vara tagen i år - ja, idag för den delen. För ingenting har hänt. Torget se likadant ut nu som då.

Jamen, det är väl mysigt, kan man tycka - att vi bevarar Lerum som det är och låter livet lunka på. Men nej, det tycker jag inte. Tvärtom är det ganska är oroväckande. Vi har t ex ett tillväxtmål när det gäller befolkningen, över en tioårsperiod ska vi öka med 1% om året. Så är det bestämt (även om det är oklart varför vi lagt oss på just den procentsatsen). Det har vi inte lyckats med. För vi ser inte till att det byggs tillräckligt med bostäder. Och vi ser inte till att samhället utvecklas och anpassas efter dagens behov. Vi är kvar i sextiotalets behov.

Andra kranskommuner till Göteborg växer. Där bygger man. Bostäder, affärer, kulturhus, kontorslokaler, förskolor, äldreboenden och annat. Huspriserna stiger rejält. I de andra kommunerna vill säga. Inte lika mycket i Lerum. Och DET är oroväckande. Inte bara för Lerums kommun, som allt mer uppfattas som en lite tråkig sovförort, utan för hela regionen. För oavsett vad man tycker, så måste regionen växa. Annars hamnar vi på efterkälken och blir den där glesbygden i norra Europa - där inget händer. (Det här är inga personliga åsikter, det finns ganska klara siffror på hur stor befolkning en region behöver ha för att klara sig i framtiden. Klara företagandet, arbetstillfällen, kollektivtrafik, sjukvård och annat.)

Att det ser ut som det gör i Lerums kommun, att det inte händer så mycket, beror säkert på många olika faktorer. Men något som jag reagerat på under mina få år i Lerumspolitiken är att vi faktiskt inte bestämt oss för vad vi vill med vår centralort. Vad vill vi ha för ett Lerum framöver? Vad ser vi om tjugo-trettio år? Vill vi vara den där kommunen där man bara bor eller vill vi vara något annat? Om vi inte låser oss vid hur det ser ut nu - hur många invånare vill vi ha? Hur många företag? Vilken typ av företag? Vill vi ha en högskola? Ett fantastiskt konstmuseum? Hur ska centralorten se ut rent fysiskt? Lite mer som en stad? Eller inte?

Något annat jag reagerat på är att vi på något sätt försöker hitta skäl till varför det ena eller det andra inte går - som om vi verkligen vill slippa ta tag i frågorna. Vi kan inte göra något åt det ena innan det andra är gjort, och vi kan inte sätta spaden i marken där innan en annan spade satts i marken någon annanstans - och oftast väntar vi på att någon annan ska göra något innan vi själv agerar.

Jag tror att det är helt fel tänkt. Vi behöver självfallet samarbeta med andra intressenter. Myndigheter, byggföretag eller vad det nu kan vara. Men vi kan faktiskt ta tag i det som vi s a s äger själva. Utan att vänta in de andra. Att lyfta fram Säveån och göra den tillgänglig för Lerumsborna och andra fullt ut är inte gjort i en handvändning, men att rensa upp och göra ett vackrare promenadstråk och plats för ett sommarkafé behöver inte vara så komplicerat. Till att börja med. Så att vi är igång. För det är viktigt. Att se skillnad, att få en känsla av att det händer saker. Att bygga ett maffigt kulturhus är heller inte gjort i en handvändning. Men att utveckla biblioteket eller att sätta upp ett litet provisoriskt kulturhus så länge - det går. Om det så skulle vara en kulturbarack eller en kulturcontainer på torget.

Kulturcontainer? Tror ni att jag skojar? Det gör jag inte. Känslan av att vara på gång ska nämligen inte underskattas. Det är en kraft i sig. Som genererar mer kraft. Till slut så mycket att det händer saker på riktigt.

Europadagen 2011: Alla som vill får vara med

2011-05-09T10:21:00.000+02:00

Idag är det Europadagen och Birgitta Ohlsson (FP) och Carl Bildt (M) skriver att "Ett demokratiskt Turkiet hör hemma i EU" och jag håller med dem. EU är i grunden ett fredsprojekt (den som vill kalla mig naiv för att jag fortfarande står fast vid den tanken får gärna göra det, spelar ingen roll - för mig handlar EU om fred och demokrati) och fred byggs genom samverkan, inte genom att stänga ute stater. Eller människor för den delen. Samma sak gäller nämligen även i andra sammanhang. Mobbaren på skolgården blir inte en trevligare person för att hon eller han stängs ute (sedan är det inte barnen på skolgården som ska lösa den konflikten, den är alltid den vuxnes ansvar). Alla som vill får vara med - så tänker och agerar jag. Vilket, för den som är intsatt i regionfrågor, innebär att jag tycker att Värmland, om de vill, ska få ingå i Västra Götalandsregionen. Det är ingen skillnad på vardagssammanhang och större sammanhang. Kommer det folk på besök när det är dags att äta middag, får de självfallet middag de med. Det är bara att ställa mer bröd på bordet och dela på det som finns.

Stopp för åldersdiskriminering inom bröstcancervården

2011-05-04T22:43:00.000+02:00

Vet ni vad det bästa är med att ha en egen blogg? Jo, att det är jag som bestämmer vad som ska publiceras. Skriver jag en debattartikel är det ingen debattredaktör någonstans som ska avgöra om innehållet är tillräckligt intressant för att publiceras, utan ALLT jag skriver publiceras - oavsett om jag tror att ni läsare tycker det är intressant eller inte.

Det här är dock intressant. Åldersdiskrimineringen i bröstcancervården. Om det har jag och Barbro Westerholm (FP) riksdagsledamot och Folkpartiets socialpolitiska talesperson skrivit en debattartikel.

Stopp för åldersdiskriminering inom bröstcancervården

Vi är många kvinnor som känner en knöl i bröstet och som oroligt går iväg till vårdcentralen. Eller som går på mammografiundersökningar och därefter får veta om en knöl. I de flesta fall är knölen ingen cancertumör utan något helt ofarligt och vi kan andas ut. Men för var nionde kvinna i Sverige blir beskedet ett annat. För så många är det som drabbas av bröstcancer – var nionde kvinna. Och av dem som drabbas är nästan hälften över 65 år.

Risken för att dö i bröstcancer har sjunkit på senare år. Fast det gäller bara kvinnor under 70 år. För kvinnor mellan 70 och 79 år är risken oförändrad och för kvinnor över 80 år har den ökat. Delvis i onödan. För en orsak till den ökade dödligheten är att äldre kvinnor inte erbjuds mammografi. I Västra Götaland finns det erbjudandet bara för kvinnor mellan 40 och 74 år. Vi tycker att den gränsen ska höjas.
För den som drabbas av bröstcancer är prognosen att överleva god, i gruppen 50-69 år överlever 86 procent. Bland äldre kvinnor över 75 år ser det däremot sämre ut. Endast 64 procent överlever. En anledning är just att man i den gruppen inte erbjuds mammografi, vilket i sin tur innebär att cancertumören upptäcks i ett senare skede och därför blir svårare att behandla. Ett annat skäl är att äldre kvinnor mer sällan än yngre erbjuds strålbehandling eller cytostatikabehandling. Om de äldre kvinnorna fått samma behandling som de yngre skulle 34 procent fler ha överlevt. Det handlar om många kvinnor.

Det finns inga medicinska skäl till att inte behandla äldre kvinnor på samma sätt som yngre. Vi vet att kvinnor klarar behandling mot bröstcancer även i hög ålder, bröstkirurgi räknas som lågriskkirurgi och risken för komplikationer ökar inte för att du blir äldre. Även strålbehandling klarar äldre kvinnor lika bra som yngre.

Varför behandlas då inte äldre kvinnor optimalt för sin bröstcancer? Ett skäl kan vara att de läkemedel som används för behandling inte utprövats på äldre kvinnor. Det kan innebära problem med val av dosering, behandlingstidens längd mm. Trots att nästan hälften av kvinnorna med bröstcancer är över 65 år, utgör de bara nio procent i de kliniska studierna av bröstcancerbehandling. Vi tycker att fler kvinnor över 65 år borde ingå i de studierna.
Viktigt är dessutom att de uppföljningar som görs av mammografibehandlingar även inbegriper kvinnor över 75 år. Innan vi har dokumenterat mer och vet mer om det tycker vi att kvinnor som gått regelbundet på mammografi ska få göras det även när de fyllt 75 år.

Det finns med andra ord en del att göra för att förbättra bröstcancervården för äldre kvinnor och vi tycker att vi borde sätta igång nu genast i Västra Götalandsregionen. Är det inte dags att sätta stopp för åldersdiskrimineringen? Även i sjukvården.

Lill Jansson (FP) regionvalskandidat Lerum

Barbro Westerholm (FP) socialpolitisk talesperson och riksdagsledamot

Saker jag inte förstår och varför jag vill ha en parboendegaranti

2011-05-03T16:28:00.001+02:00

Jag tillhör inte dem som tycker att saker är underbara hit och dit eller att människor är det, men nu vill jag faktiskt säga att jag läser en underbar bok, skriven av journalisten Lena Sundström, som ni ser på bilden. Boken heter "Saker jag inte förstår" och bara titeln i sig är ju... underbar. För det klart att hon förstår. Varför människor beter sig som de gör eller tycker som de gör. Det är inte det. Hon tycker bara att det är orimligt, eller varför inte konstigt, det som sägs eller görs.

Nu till en sak som jag inte förstår (men naturligtvis förstår) och det är varför det är så svårt att låta bli att klumpa ihop människor i grupper i alla sammanhang. Att t ex prata om "äldre", som om äldre människor är likadana.

Ta det här med parboendegarantin som vi i Folkpartiet vill införa i Lerums kommun. En sådan innebär att den som vill flytta med sin äkta hälft/sambo till ett äldreboende om den äkta hälften/sambon har behov av att flytta till ett sådan, ska få göra det. Som ett erbjudande. En garanti om att det är möjligt om du vill. Inte att du måste, bara om du vill.

Argumentet emot en parboendegaranti, från alla möjliga håll, är att en sådan garanti skulle göra att människor känner sig tvingade att flytta med sin skröpligare hälft och så skulle äldreboendena befolkas av en massa olyckliga människor som helst hade velat ha några år utan att behöva vårda någon. Och därför är det bättre att inte ha någon parboendegaranti.

Jaha, tänker jag. Men ska inte människor få bestämma själva hur de vill ha det? En garanti är inget tvång, det är inget annat än ett erbjudande. Och varför utgår vi från att människor inte tar ansvar för sina val. Och varför ska de som faktiskt vill flytta med till äldreboendet inte få göra det? Och varför har vi alltid en massa åsikter om äldre människor och äldre människors liv? Mer om det här förresten>> Det är det jag inte förstår.

Avslutningsvis tänker jag låta sådär riktigt politikeraktig och säga följande:
Vi i Folkpartiet utgår från att människor vet bäst själva hur de vill leva sina liv. Vi utgår dessutom från att vi är olika, även när vi blir äldre, kanske allra mest då. Vi tycker att om man har levt sitt liv tillsammans så ska man få fortsätta att göra det även om den ene behöver flytta till ett äldreboende. Då ska den andre få flytta med. Man måste inte. Det är en garanti. För den som vill.

Sätt partisymbolerna på valsedlarna

2011-05-03T10:08:00.000+02:00

Härom veckan fick jag ett brev från en ung man som har svårt att läsa, vilket fö fler än vi tror har. Så hade han ett förslag, om att helt enkelt sätta de politiska partiernas symboler på valsedlarna - för att alla enklare ska kunna se vilket partis valsedel man lägger i kuvertet.

Jag tycker det är ett bra förslag (det finns säkert invändningar, det finns det alltid, men visst borde det gå att lösa) och skrev en insändare om det, och ska göra vad jag kan för att sprida den. Just nu finns det publicerad på Lerums tidnings nätupplaga och Alingsås tidnings nätupplaga. Så här står det:

I Sverige är valhemligheten central i allmänna val. Du som röstar har rätt att göra det utan att någon annan får reda på vilket politiskt parti du väljer att lägga din röst på. Det är något vi tar för självklart. Fast det gäller inte riktigt alla. För när vi nu går och röstar i regionvalet den 15 maj finns det människor som inte kommer att kunna göra det utan att någon annan hjälper till med att välja rätt valsedel.

Skälen till att man behöver hjälp med att rösta kan vara olika, men för en grupp människor handlar det helt enkelt om att man har svårt för att läsa och därför inte kan läsa namnen på partierna på de olika valsedlarna.

Härom veckan fick jag ett brev från en ung man. Han har dyslexi och kan inte läsa och hade fått hjälp av en släkting att skriva brevet jag fick. Den unge mannen argumenterar bättre än jag och så här skriver han:

Jag kan inte läsa men jag vill kunna rösta på samma sätt som alla andra invånare i Sverige. Vi kan visserligen få hjälp att läsa på valsedlarna men vi kanske vill ha vår valhemlighet. Det kan kännas kränkande att någon annan ska veta vad man röstar på, bara för att vi behöver hjälp att läsa på valsedlarna… Om det fanns partisymboler på valsedlarna kunde jag få rösta hemligt precis som alla andra människor i Sverige, och ta med mig hemligheten i graven… Jag känner mig diskriminerad av Sveriges politiker som inte tar hänsyn till oss som inte kan läsa.”

Själv tycker jag att det är ett bra förslag och kan inte se några hinder för att göra som han föreslår. Möjligen finns det partier som inte har en bildsymbol, men det kan väl inte vara värre än att de i så fall skaffar sig en. Så att fler väljare än idag kan behålla sin valhemlighet.

Den 15 maj är det omval i Västra Götalandsregionen. Valsedlarna till det valet är redan tryckta. Men tiden går fort och om inte förr är det val igen 2014. Till dess borde vi ha kunnat lösa det här.

Mer av de andra sätten (i en kreativ region)

2011-05-01T00:58:00.003+02:00

Mikael Dockered flänger runt i kommunen och sätter upp valaffischer

Tidigare idag (igår - jag ser att klockan passerat midnatt) kom mina föräldrar förbi en sväng. De ville bara kolla läget, eftersom jag 1. inte besvarat deras telefonsamtal och 2. jag inte bloggat på länge. Deras slutsats var att jag har alldeles för mycket att göra och således - behövdes kollas upp.

Och ja, de har rätt. Livet som företagare och fritidspolitiker är snärjigt i vanliga fall och inte blir det mindre snärjigt av att det är val om två veckor. Så nu, för att ändå få något skrivet i den här bloggen, gör jag det lätt för mig och länkar till Folkpartiets valmanifest för regionen, varsågoda. Det är ett bra valmanifest.

PS. Vi folkpartister säger att vi vill skapa en kreativ region - och att det krävs mer kreativitet i regionen är jag den förste att skriva under på - men då är en rimlig följdfråga om inte en kreativ region kräver kreativa politiker. Jag har nämligen fått lite kommentarer om det där, om att politiker verkligen inte är särskilt kreativa, vilket jag kan hålla med om - kreativitet kräver mod att våga testa, mod att misslyckas och förmåga att lära av misslyckanden, att släppa tvärsäkerheten, att lägga ner det där om att det alltid finns rätt och fel, och det modet och den prestigelösheten har sällan vi politiker, det kan jag hålla med om, en politiker vill ju alltid bli omvald och det är vi rädda för att inte bli om prövar nytt och resultatet inte blir vad vi tänkt oss, och dessutom är det skattepengar vi ansvarar för och frågan är hur stora misslyckanden vi kan tillåta oss, och så vidare, vi har allt för ofta allt för många skäl till att fega, och det där måste vi släppa och inte vara så rädda, och inte hacka på varandra så fort någon i något annat parti gör ett misstag när hon eller han faktiskt försöker göra något som inte tidigare har gjorts. MEN - och det var hit jag ville komma. En kreativ region kräver inte kreativa politiker i sig. Vad som krävs är politiker och skapar möjligheter för andra att vara kreativa. Oavsett om det handlar om personer eller företag eller organisationer. Som tillåter andra att testa och ta ett steg framåt, för att möjligen dratta omkull och ta två steg tillbaka. För att sedan hitta andra möjligheter och nya idéer och helt plötsligt ta tio jättekliv framåt. För det är så det går till. Och det är så det måste gå till. I sjukvården, i kollektivtrafiken, inom kulturen och inom andra områden som regionpolitiker ansvarar för. Politikernas uppgift är att säga att det är ok att det inte blev som vi tänkt utan att det blev på ett annat sätt. Kanske blev det ännu bättre än planerat. Blev det inte det är det bara att försöka på nytt igen, på ett annat sätt. För det är väl precis det kreativitet är? Att göra på ett annat sätt.

De där andra sätten vill jag se mer av.

Kort summering av kommunfullmäktiges möte tidigare i kväll

2011-04-15T02:08:00.000+02:00

Det är mitt i natten och jag ska strax gå och lägga mig. Vill först bara ge er en kort sammanfattning av kommunfullmäktiges möte nu på torsdagkvällen. För det var lite intressant. Vi gick nämligen igenom bokslutet, dvs en resumé av vad som hänt i kommunen 2010, både utifrån ett ekonomiskt perspektiv och utifrån de politiska verksamhetsmålen, och debatterna lät inte som de brukar i sådana sammanhang. Oppositionen slog inte på stora trumman och sa hur uselt vi i Alliansen skött oss och hur mycket bättre de själva hade kunna prestera. Och vi i Alliansen slog oss inte för bröstet och sa hur fantastiska vi är och hur otroligt väl vi lyckats.

Från oppositionens sida konstaterade man krasst att bokslutet är ett Alliansbokslut och att det alltid är segraren som skriver historien, vilket ju är sant. Från Folkpartiet sa vi att vi på det stora hela är rätt så nöjda men att det finns mycket som kan göras bättre, och en del som inte är bra alls. Själv pratade jag om skolan och lyfte bl a det faktum att vi inte lyckats med vår målsättning att lära alla barn att läsa senast i årskurs 2.

Är det då nödvändigt att barnen kan läsa redan när de går ut tvåan? Jo, jag tycker att det är en rimlig målsättning. För faktum är att om du inte lärt dig att läsa när du går ut trean, är chansen bara en på hundra att du över huvud taget gör det. Så illa är det, och därför tycker jag det är bra att ha klarat av det redan i tvåan. För dessutom är det ju så att om du inte kan läsa, är du i princip chanslös även när det gäller en del andra ämnen.

Från skolans håll i Lerum säger man att tvåornas läsresultat var något sämre 2010 än året innan. Men de tror inte att det beror på att det faktiskt är så i praktiken. Snarare att lärarna blivit mer uppmärksamma på elevernas läsförmåga och har bättre koll på vad varje enskild elev kan eller inte kan. Helt enkelt genom att målen är så tydliga. Jag delar den analysen. Min erfarenhet är att ju tydligare målen i olika sammanhang är och ju mer man fokuserar på dem, desto mer växer de och desto viktigare blir de. Så personligen är jag hoppfull och tror att vi kommer att få se bättre resultat de närmaste åren. Om ett år vet vi om jag fått rätt.

God natt.

Humor är viktigt - även i politiken (kanske i synnerhet där)

2011-04-12T22:01:00.000+02:00

Moderata kommunalrådet Anna-Lena Holberg fyller femtio år och tidigare idag var jag på Aludden och gratulerade henne och överlämnade en present från Folkpartiet. Skrattade gjorde vi (kommunalrådet har humor och det ska inte underskattas i det politiska livet där vi behöver hitta gemensamma lösningar även om vi inte alltid är hundraprocentigt överens). I morgon ses vi igen när kommunstyrelsens arbetsutskott sammanträder. Då skrattar vi säkert lite mindre och ägnar oss istället åt Vision 2025.

Liberala Kvinnors årsmöte i Alingsås

2011-04-11T10:12:00.001+02:00

Jag och Bonnie Bernström

I lördags hade Liberala Kvinnor i Norra Älvsborg årsmöte. Bonnie Bernström talade om "Makten över plånboken" och om hur pengar och ägande ger förhandlingsutrymme både i hemmet och utanför. Och att kvinnor i Sverige inte bara tjänar mindre än män utan även äger sin bostad i mindre utsträckning och har mindre pengar på banken - även inom äktenskapet så att säga. Själv pratade jag om det kommande regionvalet och att vi behöver lyfta jämställdhetaspekterna i politiken. Man ska inte behöva rösta röd-grönt för att man tycker att jämställdhet är viktigt. Så omvaldes jag till ordförande för Liberala Kvinnor. Tack för det!

Företagare och anställda, utamana oss

2011-04-08T10:00:00.002+02:00

Bredvid mig står Maja Koppenfeldt, entreprenör som bl a startat företaget Disktrasa.com. Det företaget tillverkar... disktrasor naturligtvis och det vore inte särskilt intressant om det inte var så att företaget drivs som daglig verksamhet, dvs de som arbetar på företaget har en funktionsnedsättning av något slag.

När Maja startade företaget var det för att kunna erbjuda daglig verksamhet "på riktigt", som alternativ till de dagliga verksamheter som i de flesta fall drivs i kommunal regi. Med "på riktigt" menar hon verksamhet som överlever och utvecklas utifrån marknadens villkor och där man hela tiden behöver anpassa sig efter de villkoren. Som hon säger "säljer vi inte tillräckligt med disktrasor måste vi sätta oss ner och fundera på vad det beror på och det gör vi allihop tillsammans - hur ska man kunna bli duktig på något om man inte tvingas till att tänka nytt". Ett annat skäl till att starta företaget var att kunna erbjuda människor alternativ. En möjlighet att välja daglig verksamhet och inte bara behöva tacka och ta emot det som kommunens tjänstemän tycker är lämpligast.

I Lerums kommun har vi något som kallas för utmanarrätt. Den rätten gör det möjligt för företagare att dra igång alternativ till våra egna verksamheter. Nu hoppas jag att någon vill göra det. Varför inte när det gäller daglig verksamhet?

Datorer är arbetsredskap, inte modern lyx

2011-04-06T08:26:00.003+02:00

I den här lådan ligger en iPad. Den ska jag testa under en period, jag och några till i kommunatyrelsen. Tanken är att den ska ersätta alla travar av papper, dvs handlingar som vi får inför alla travar av olika möten. Ett arbetsredskap med andra ord. För övrigt bra mycket billigare för skattebetalarna än papper och pappersutskick. (Jag vet redan nu att jag kommer att föredra iPaden framför papper eller större datorer, men håller masken och låtsas vara helt utan förutfattade meningar.) Datorer är arbetsredskap och ska bara finnas - någon kallade dem för hygienfaktorer och bortsett från att det låter lite sterilt så håller jag med om det. Och det gäller naturligtvis inte bara för kommunpolitiker utan framför allt för elever och personal i skolan. Vi har en del att göra på den fronten i Lerums kommun.

Det klart att jag har ett valmanifest

2011-04-01T15:16:00.005+02:00

Den 15 maj röstar du som bor i Västra Götalandsregionen på vilket parti och vilken person (om du tillhör dem som gillar att kryssa) du vill ska styra bl a sjukvården, kollektivtrafiken och kulturpolitiken. Själv står jag som nr 18 på Folkpartiets lista och får väl mest betraktas som utfyllnad, för det behövs ett oändligt antal kryss för att jag ska få något att säga till om i regionen, vilket inte bekommer mig eftersom det finns en massa andra bra folkpartister på vår lista. Men. Står man på en lista så förpliktigar det. Du måste väl minst ha ett valmanifest, var det en person som sa till mig tidigare idag och det klart att jag har. Om än ett litet. Lills LILLA valmanifest. Här kommer det:

Lills lilla valmanifest

Risken för bröstcancer ökar ju äldre du blir. Ändå erbjuds kvinnor över 74 år ingen mammografi. Det vill jag ändra på.

Allt för många människor får fel mediciner. För många, för få eller för farliga kombinationer av läkemedel. Det vill jag ändra på.

Du bokar resor, biobiljetter och restaurangbord på Internet. Men du kan inte boka eller avboka en läkartid. Det vill jag ändra på.

Du kan välja vilken läkare som ska undersöka dig i halsen. Men du kan inte välja gynekolog. Det vill jag ändra på.

Ut och gå garanti för äldre

2011-03-30T12:30:00.002+02:00

Folkpartiet med Lill Jansson i spetsen vill införa "ut och gå garanti" för de äldre i Lerums kommun. Går förslaget igenom kommer alla inom äldreomsorgen erbjudas att få komma ut i friska luften. Läs artikeln i GP>>

Kommunal skolriksdag

2011-03-28T14:56:00.006+02:00

Jag och Helena Gellerman (FP) är på Kommunal Skolriksdag. Här har vi hört Jan Björklund (FP) tala om vikten av höga förväntningar på eleverna i skolan (och jag håller med) och vi har hört professorn i pedagogik Tomas Kroksmark uppmana oss att faktiskt fundera på vad kunskap är (håller med om det med). Björklund sa även att om man inte knäckt läskoden i årskurs 3 så är chansen bara 1 på 100 att man någonsin gör det. Som jag ser det är det skolans viktigaste uppgift; att lära elverna att läsa. Och därför är det bra att lärarutbildningen nu görs om, så att de som utbildar sig till lärare faktiskt får lära sig det, att lära barnen att läsa. Idag ingår läsinlärning nämligen inte i lärarutbildningen. I Lerums kommun har vi sagt att alla ska kunna läsa i tvåan. Där är vi inte ännu, men dit ska vi. Just nu sitter jag på en mjuk kudde bland spotlights och draperier. Det är YBC-skolan i Nacka som i en monter visar hur det kan se ut på deras skola. För vem har sagt att man behöver sitta på en hård stol för att lära sig något?

Länsförbundets årsmöte i Vänersborg

2011-03-26T15:39:00.003+01:00

Vårt länsförbund "Norra Älvsborg", dvs ett antal kommuner mellan Lerum och Dalsland, har haft årsmöte. Själv satt jag i presidiet och höll koll på deltagare som viftade med händerna i luften och ville säga något om något. Det var inte särskilt besvärligt, mötet gick lugnt till väga och utan diskussion fastställde vi vår regionlista, dvs i vilken ordning olika personer från olika delar av länsförbundet ska stå på valsedeln. Själv står jag på artonde plats. Ett rätt så vackert nummer, tycker jag.

Alla beslut är känslomässiga beslut

2011-03-26T11:50:00.006+01:00

Faktabaserade och så fullständiga underlag som möjligt, det är vad vi politiker vill ha innan vi fattar beslut i en fråga, oavsett om det handlar om att bygga nya förskolor eller om kärnkraften ska avvecklas eller byggas ut. Att olika politiska partier eller olika politiker därefter kommer fram till olika saker, med samma faktabaserade underlag, det är en annan femma. Då handlar det ofta om att man prioriterar och viktar på olika sätt. Så säger vi åtminstone. För vad det handlar om är egentligen känslor. Fast det säger vi inte för det verkar så oseriöst på något sätt.

Det där att anklaga varandra för att vara känslomässiga är befängt, tycker jag. För all forskning visar, inom alla vetenskaper vi har, att beslut alltid är känslomässiga. Den som förnekar det gör det för att inte uppfattas som... just det... känslosam - utan hellre få behålla bilden av sig själv som rationell och förnuftig och en massa annat som värderas högre i den tid vi lever idag och av dem som har mest att säga till om idag. Vilken bil du köper? Ett känslomässigt beslut. Vilket politiskt parti du röstar på? Ett känslomässigt beslut. Vem du förälskar dig i? Ett känslomässigt beslut. Vad du tycker om abort? Ett känslomässigt avvägande. Kärnkraft eller inte? Känslomässigt. Har du exempel på beslut som inte är känslomässiga så får du gärna berätta om dem för mig.

Varför säger jag det här? Jo, för att jag inte gillar kärnkraft. Har aldrig gjort. Och jag börjar bli lite trött på att anklagas för att vara känslomässig och okunnig – inget av det står ju högt i kurs. Dessutom känns det lite underligt att kallas känslomässig just nu – det som händer i Japan är väl inget som har med känslor att göra direkt.

Nej, jag vet inte särskilt mycket om atomklyning eller fusioner eller becerell. Men jag vet att det giftiga avfallet tar hundratusentals år på sig att försvinna, och att vi inte kan ha koll på vad som händer under en så lång tidsperiod. Hur många istider, hur många jordbävningar, hur många terroristattentat eller hur många av sådant som vi idag över huvud taget inte kan föreställa oss. Det är ju ändå fakta. Att vi inte vet vad som händer framöver. Och det är ju ändå fakta. Att vi skapar avfall som vi tycker att andra som kommer efter oss ska hantera eller inte kunna hantera.

För mig räcker det som argument emot kärnkraft. Att jag sedan inte har en konkret lösning, mer än sol-vind-och-vatten (och det vågar jag knappt säga eftersom vi som säger så direkt stämplas som naiva, flummiga, velouraktiga och näbbstövliga) det är en annan sak. Det finns en massa saker som jag inte har någon lösning på men där jag ändå tycker något och där jag som politiker är villig att avsätta medel för att de som vet bättre än jag ska ges möjlighet att hitta lösningar. DET är min uppgift. Inte att hitta det där som kan ersätta kärnkraften. För det är väl ingen som tror att vi gjort allt vi kan för att hitta bra alternativ?

Vi misslyckas inte för att vi siktar för högt och missar,

vi misslyckas för att vi siktar för lågt och träffar

I Lerums tidning

2011-03-23T09:26:00.000+01:00

Ny blogg för Folkpartiet Folkpartiet Lerum har börjat blogga. Ambitionen är att bloggen ska bli en kanal för stort och smått, för redan medlemmar och för andra>>

Chicken Tandoori och läkemedel

2011-03-21T14:45:00.004+01:00

Har ätit lunch med Helena Holmberg (FP), sjukvårdspolitiker från Göteborg. Chicken Tandoori och prat om sjukvårdens bristande it-system, bröstcancervården och läkemedelshanteringen. Med det sista menar vi det faktum att vi i Västra Götalandsregionen är rätt så dåliga på det där med att hantera patienternas läkemedel. Om vi jämför oss med andra regioner och landsting. Det blir alltför ofta för många mediciner, för få mediciner eller dåliga kombinationer av olika mediciner. Det där behöver förbättras. Mediciner ska hjälpa, inte stjälpa.

Makten över plånboken - om kvinnor, pengar och ägande

2011-03-20T14:23:00.002+01:00

Den 9 april kl 10 är du välkommen till Hillsalen, Ringgatan 20 i Alingsås. Där kan du lyssna till Liberla kvinnors ordförande Bonnie Bernström som talar om "Makten över plånboken - om kvinnor, pengar och ägande". För du tror väl inte att det är så att kvinnor och män har lika mycket pengar eller äger lika mycket? Ens i Sverige? Efter att Bonnie talat färdigt finns tid för frågor och diskussion. Och innan Bonnie finns tid för fika till självkostnadspris.

Du som är medlem i Liberala kvinnor i norra Älvsborg får gärna stanna kvar därefter och vara med på vårt årsmöte. Du som inte är medlem får gärna gå om vill. Om du inte vill passa på att bli medlem vill säga. Det kostar 50 kronor och det ger dig en möjlighet att arbeta för eller att stödja vårt jämställdhetsarbete och dessutom påverka Folkpartiets jämställdhetspolitik. För den behöver påverkas en smula.

Oavsett hur du vill ha det - VÄLKOMMEN.

Det är inte farligt att ha olika åsikter. Farligt är att inte ha det.

2011-03-20T10:47:00.004+01:00

Ni har väl inte missat Folkpartiet Lerums nya blogg? Där har jag precis lagt ut en text som handlar om kärnkraft, om varför vi behöver kärnkraft. Det är min partikollega Karin Poulsen som har skrivit texten, och hon är således för kärnkraft. De flesta folkpartister (tror jag) är för kärnkraft. Men det betyder ju inte att ALLA folkpartister är det. Jag är det inte. Jag är emot.

Då är frågan om vi i Folkpartiet ska vara öppna med att vi ibland tycker olika. Är det bättre att hålla masken? Att framstå som ett i alla frågor enat parti. Tydliga och konsekventa.

Nä. Naturligtvis inte. Att vi ibland har olika uppfattningar är väl inte konstigt. Underligt, för att inte säga orimligt, vore väl det motsatta, att vi alltid tycker likadant. Hur trovärdigt vore det? Och vad säger det om ett parti, att alla nickar instämmande?

Men. Är det inte så väljarna vill ha det? Att parti A tycker si och parti B tycker så.

Jo, det är möjligt. När det väl ska fattas ett beslut i en fråga, måste ett parti veta vad det tycker, kunna säga ja eller nej. Fast det är en annan sak. Det betyder inte att alla, ens eller de som är med och fattar beslutet, faktiskt tycker så. För ibland får man inte som man vill, ibland får man böja sig för majoriteten och det är väl inte så konstigt, det tror jag inte väljarna heller tycker. Folk är inte korkade. Det finns väl ingen som tror att partiernas alla medlemmar alltid tycker likadant eller att man som politiker alltid till hundra procent står bakom det egna partiets officiella åsikter eller ställningstaganden.

Likadant är det när det gäller allianssamarbete, oavsett om det handlar om borgerlig allianssamverkan är samverkan mellan oppositionspartierna. Inte tycker jag som moderater, centerpartister eller kristdemokrater i alla frågor. Hade jag och andra folkpartister gjort det hade vi kunnat lägga ner Folkpartiet. Det är bara det att Folkpartiet är ett litet parti och som litet parti får man då och då rätta in sig i ledet och göra som det stora partiet säger. Och det är inte så svårt att begripa, det tror jag inte någon tycker. Vad som däremot är viktigt, tror jag, är att man som mindre parti är tydlig med att man inte tycker som det stora partiet, när man inte gör det. Det är inte farligt att ha olika åsikter. Farligt är att låtsas att man inte har det. De enda som tjänar på det är det stora partiet.

I kommunstyrelsen i Lerum har Alliansen sju ledamöter. Fem av dem är moderater, en är centerpartist och en är folkpartist (jag). Och det kan väl vem som helst räkna ut att moderaterna är de som har mest att säga till om, vilket de ska ha, för det är så väljarna vill ha det. Det kallas för demokrati.

Nu hade jag tänkt att berätta varför jag är emot kärnkraft. Men då blir det här blogginlägget lite för rörigt, det kanske det är redan nu, och lite för långt. Så det gör jag i morgon istället.

Folkpartiet i Lerum bloggar

2011-03-18T14:36:00.002+01:00

Nu är vi igång med vår blogg. För dig som vill veta vilka vi är, vad vi vill och tycker och vad vi gör. Vill du själv vara med och vilja, tycka och göra? Hör av dig till vår ordförande Karin Poulsen. Kontaktuppgifter finns... på bloggen naturligtvis! >>

Hjälpmedel ska vara lättillgängliga

2011-03-15T19:30:00.003+01:00

Idag har jag träffat en osedvanligt klok arbetsterapeut. Hon heter Katarina Nordin och hon jobbar för landstinget i Dalarna. Katarina arbetar för att göra smarta hjälpmedel lättillgängliga för äldre personer - med smarta hjälpmedel menar hon hjälpmedel som inte kräver krångliga förskrivningar. Och så jobbar hon för att hitta vägar att informera äldre personer om vilka hjälpmedel som finns. Katarina tycker att Fritt val av hjälpmedel är bra. Fritt val av hjälpmedel är ett komplement till den vanliga förskrivningen av hjälpmedel och innebär att du som brukare får en rekvisition och kan köpa sitt hjälpmedel hos en valfri leverantör. Som brukare kan du alltså få ett annat hjälpmedel än det som förskrivaren, dvs någon inom sjukvården, bestämmer att du ska ha. Förskrivaren bestämmer nämligen alltid att du ska ha ett hjälpmedel från en leverantör som regionen/landstinget har ett avtal med, oavsett om just de leverantörerna levererar de bästa hjälpmedlen eller inte.

Även jag gillar Fritt val och tycker att det ska införas i Västra Götalandsregionen.

Hela livet ska levas

2011-03-14T21:10:00.004+01:00

Barbro Westerholm är Folkpartiets socialpolitiska talesperson och hon säger ofta att "hela livet ska levas, också den sista streckan". Med det menar hon bl a att vi mer än idag borde få bestämma hur vi vill ha det när vi blir äldre, vilket naturligtvis även jag tycker - det är svårt att säga emot.

Men vad betyder det då, det där om att själv få bestämma, även när man blir äldre? Jo, det kan t ex betyda att om du bor på ett äldreboende i Lerums komun så ska du har rätt att komma ut varje dag (om du vill) och du ska ha flera maträtter att välja mellan till middag. Precis de sakerna som vi i Folkpartiet i Lerum jobbar för. För hur konstigt det än låter är vi inte där än, att man bestämmer själv, och någonstans måste man börja.

Kvinnors ägande - politikens blinda fläck

2011-03-11T07:10:00.002+01:00

Bonnie Bernström, Liberala kvinnors ordförande, skriver om kvinnors ägande>>

Mer från fullmäktige: Vem förtjänar en bra äldreomsorg?

2011-03-10T21:30:00.001+01:00

Sverigedemokraten står i talarstolen och säger att äldreomsorgen måste bli bättre. Att alla som har jobbat och slitit hela sitt liv har rätt till en bra äldreomsorg.

Visst, det tycker jag med. Men som alltid blir jag trött på den där retoriken, den om alla som har jobbat och slitit. Det är väl inte bara de som har jobbat och slitit som ska ha en bra äldreomsorg, det ska väl alla ha. Även den som inte haft förmåga att jobba och slita, oavsett om det berott på funktionsnedsättningar, arbetslöshet eller bara att man valt att ligga på soffan och äta praliner. Eller? Är en bra äldreomsorg något man måste ha förtjänat?

Direkt från kommunfullmäktiges möte den 10 mars 2011

2011-03-10T20:19:00.004+01:00

Jag sitter i matsalen på Torpskolan (eftersom aulan på Dergårdsgymnasiet är upptagen, vi brukar vara där, har vi fått flytta på oss). Vi har precis fått veta resultatet från en brukarundersökning, vi har frågat de äldre som bor på kommunens äldreboenden eller som får hjälp från hemvården (plus deras närstående) vad de tycker om den omsorg de får. Nästan alla är nöjda. Väldigt nöjda med en del saker, t ex det bemötande de får från personalen, och lite mindre nöjda med annat - som t ex att det är svårt att få hjälp med att komma ut så ofta som man skulle vilja. Men på det stora hela - nöjda.

Problemet är bara att det är så få brukare och närstående som svarat på enkäten, svarsfrekvensen är bara 40%. Nu vet jag inte hör hög svarsfrekvensen behöver vara för att resultatet ska vara statistiskt säkerställt, men jag misstänker att det är ett gränsfall i det här fallet. Nu har jag ingen anledning att tro att det bara är de nöjda som har besvarat frågorna, men om vi ska använda enkätsvar när vi utvärderar våra målsättningar - som målsättningen att 80% av brukarna i äldreomsorgen ska vara nöjda - då behöver vi se till att fler brukare och närstående till brukarna svarar på våra frågor. Dessutom tycker jag att fler än 80% ska vara nöjda. Inte 100%, med tanke på det jag skrev om i går, men bättre än åttio kan vi.

När är 100% möjligt?

2011-03-09T20:48:00.005+01:00

Nolltolerans mot mobbning i skolan är en självklarhet. Hundra procent av alla elever ska inte mobbas. Punkt. Det är målsättningen. Visst, det är i princip omöjligt, men att säga något annat är orimligt. Men att säga att alla ska kunna läsa, skriva och räkna i tvåan då? Är det orimligt? Är det bara en vision, något att sträva emot men aldrig uppnå?

Den diskussionen har jag haft idag med ett gäng andra politiker och tjänstemän. Några sa att "barn är olika, en del lär sig att läsa senare än andra" och några sa "som lärare är det förödande med målsättningar som inte går att uppnå". Poängen var att vi skulle sänka målsättningarna, formulera en annan procentsats än hundra, varför inte dra till med nittio?

Men nej, det tycker inte jag. Jag tror nämligen inte att det är omöjligt att uppnå 100%. Jo, jag har arbetat i skolan. Jag vet att det kan komma nya elever till skolan och som inte pratar svenska, och som självfallet inte har någon möjlighet att kunna läsa och skriva svenska i tvåan - beroende på hur gamla de är när de kommer till Sverige. Jag vet även att det finns en och annan elev som kanske aldrig, eller i alla fall betydligt senare kommer att lära sig att läsa, skriva och räkna - som kanske tom kommer att behöva någon annan skolform än den vanliga grundskolan. Men är det skäl nog för att säga att något annat än att faktiskt alla har rätt att kunna läsa, skriva och räkna i tvåan? Nej, som sagt, det tycker jag inte. Tvärtom, om det möjligen är förödande för lärarna med ett hundraprocentsmål, är det förödande för eleverna med något annat. Och om jag inte sagt det tidigare, fast det har jag, det vet jag, så är det lärarnas uppgift att se till att eleverna kan det här när de går ur tvåan. Ansvaret ligger inte på den enskilda eleven, om nu någon skulle få för sig det.

Så nej. Om jag får bestämma så står 100% kvar. Inte som vision, inte något vi ska stäva emot, utan som konkret målsättning. För elevernas skull.

Jag - en fördomsfull människa

2011-03-09T20:41:00.001+01:00

Heja Hemtjänsten!>>

Är det dags att lägga ner Omvårdnadsprogrammet?

2011-03-03T08:32:00.001+01:00

Läs vad jag skriver på Äldreomsorgsbloggen>>

Ha/ta kommando över sitt liv

2011-03-03T06:34:00.004+01:00

Ytterligare en utbildningsdag för Lerumspolitiker. Den här gången träffades vi på Dergårdsgymnasiet för att diskutera och lära mer om vår omvärld. En kommun är ingen isolerad ö, det mesta vi gör och vill göra påverkas av vad andra gör och beslutar. (Jag pratade med en person som varit borta från lokalpolitiken i ett tjugotal år, och nu kommit tillbaka, och han berättade att det är stor skillnad nu jämfört med då. Förr var i princip alla frågor på kommunstyrelsens dagordning av lokal karaktär, nu ägnar vi en stor del av varje möte till att diskutera och fatta beslut om sådant som rör andra kommuner, andra regioner, andra organisationer och samarbetsorgan.) Mannen till höger på bilden heter Thomas (har tyvärr glömt hans efternamn) och han är analytiker på Västra Götalandsregionen och han verkar veta det mesta om hur vi som bor i regionen mår och varför. Han pratade bl a om hälsa och hur vi påverkas av i vilken utsträckning vi själva styr över våra liv och i vilken utsträckning vi s a s är i händerna på andra. Själv brukar jag kalla det för att ha (eller ibland TA) kommando över sitt liv. Den som gör det, dvs den som själv påverkar sin livssituation - socialt, ekonomiskt eller vad det nu kan vara - mår bättre än den som inte gör det. Inget konstigt med det naturligtvis, men det tydliggör återigen hur viktigt det är att lägga krut på sådant som faktiskt bidrar till att människor kan påverka sin livssituation, utan att för den skull bidra till att människor som INTE kan det (under längre eller kortare perioder, vi kan alla hamna i den situationen), mår ännu sämre. Vi människor ställer ju alltid vår egen situation i relation till andra människors situation, det sa han också analytikern. I pausen frågade jag honom om det här med att det är så viktigt att klara sig själv och inte vara beroende av andra, om det är ett västerländskt fenomen, vilket jag fått för mig. Men nej, det är det inte, sa han och passade på att kalla mig fördomsfull, och det kunde jag gott ha. Det är inte så att människor i fattiga länder tycker det är mer ok att vara beroende av familjen när man blir äldre och inte klarar sig helt och hållet själv, än vad vi tycker (det var utifrån den aspekten jag ställde min fråga).

Lunchpausen ägnade jag och Helena Gellerman till viss del åt att gemensamt besvara mejl. Helena arbetar med långsiktiga skolfrågor i beredningen för skola och utbildning och själv fattar jag beslut som rör skolan i kommunstyrelsen, så skolfrågor är något vi pratar mycket om. Med varandra, i Folkpartiet och med Lerumsbor i största allmänhet.

Folkpartiets Leading Lady

2011-02-27T16:58:00.002+01:00

Betty Hammar fyllde 80 år och bjöd på kalas i vacker, och antagligen kulturminnesbevarat, hus - om jag känner henne rätt. Blommor från Folkpartiet Lerum, blommor från Liberala kvinnor och blommor från en massa andra. Hurrarop och sång. Få personer har arbetat, och arbetar fortfarande, för kultur och kulturminnesbevaring med samma engagemang som Betty. Bra det, tycker jag, som själv behöver bli påmind ibland. Och det gör hon Betty, påminner mig.

Ronny Johansson är ordförande för beredningen som heter Samhällets omsorger i Lerum. Så vad pratade vi om? Samhällets omsorger naturligtvis. Bland annat om behovet av Trygghetsboenden i Lerums kommun.

Don't tell a girl what she can't do

2011-02-25T10:13:00.000+01:00

If you can dream it you can do it

2011-02-24T16:33:00.003+01:00

Det här är ett av mina favoritcitat. Walt Disneys ord från början och jag vet att de inte håller i alla lägen, att man inte kan styra allt och man kan inte rädda världen och allt annat man möjligen inte kan. Men som liten ledstjärna? Även i kommunpolitiken? Skylten är i plåt. Jag köpte den idag och upp på väggen ska den.

Jag och några till om hur man blir en ledande miljökommun>>

Glädje och orealistiska målsättningar (2 saker jag gillar)

2011-02-23T13:48:00.002+01:00

Om glädje och orealistiska målsättningar - i äldreomsorgen, politiken rent allmänt eller i mitt eget liv

I natt var jag vaken. Istället för att sova - satt, låg och stod jag och läste en bok. Uppslukad och koncentrerad läste jag igenom den en gång. Sedan gjorde jag det igen. Då med en penna i handen. Så strök jag under, skrev små kommentarer, formulerade om vissa meningar så att de blev som små uppmaningar direkt till mig själv. Och ju mer jag läste desto mer upplyft blev jag. Glad. Läs mer på Äldreomsorgsbloggen>>

Tjej? Oklara framtidsplaner? Vårdlinjen.

2011-02-18T11:46:00.001+01:00

Hur rekrytera till äldreomsorgen när det inte längre går att fösa folk dit? >>

Låsta dörrar i demensvården?

2011-02-16T21:04:00.004+01:00

För ungefär femton år sedan började jag arbeta som enhetschef i äldreomsorgen. Jag hade ingen erfarenhet av att arbeta i äldreomsorgen och heller ingen vårdutbildning, utan jag rekryterades för att arbetsgivaren tyckte att det behövdes lite annan kompetens i verksamheten. (Vilket fö var bra tänkt, och det blev också bra.)

En av de första dagarna på jobbet träffade jag i dörren till en av avdelningarna en äldre dam. Vi småpratade en stund och sedan hjälpte jag henne med låset på dörren, hon hade lite problem med det och fick inte riktigt upp dörren. Så sa vi hejdå, hon gick sin väg och jag fortsatte in på avdelningen.

Jodå, efter en stund visade det sig att en av dem som bodde på avdelningen var försvunnen och personalen började småspringandes leta efter henne. Och jodå, visst var det damen jag hjälpt med låset de letade efter. Den fö mycket dementa damen. Det rasslade rätt så snabbt till i huvudet på mig och jag gav mig iväg ut för att leta även jag. Hon hade inte hunnit så långt utan stod förvirrad och alldeles stilla på en parkeringsplats bara hundratalet meter bort.

Jag tänkte på den där damen idag under kommunstyrelsens möte. Vård- och omsorgschefen berättade nämligen om de oanmälda besök som Socialstyrelsen gjort på två av Lerums kommuns äldreboenden. Den kritik, förvisso mild sådan, vi fått handlade i princip om det där med låsta dörrar på demensavdelningar - och det är något vi måste tänka till om. Något som man på de flesta äldreboenden runt om i landet behöver tänka till om - för det är ingen lätt fråga. Å ena sidan är det integritetskränkande att människor, som frivilligt bor på ett äldreboende, inte kan ta sig ut och in som de vill. Å andra sidan kan det vara direkt farligt om dementa personer kan göra just det, ta sig ut som de vill. Socialstyrelsen gör helt rätt i att lyfta frågan på bred front och deras poäng tror jag är precis den, att lyfta frågan, och göra det i relation till personalbemanningen. För det är också en fråga de ställer. Låser vi dörrarna för att personalen inte hinner ha koll på dem som bor där, dvs handlar det om personalbrist.

Men nej, det tror jag faktiskt inte att det gör. För även om det skulle finnas en dubbelt så stor personalstyrka på plats, skulle det ändå finnas en möjlighet för människor att smita ut genom olåsta dörrar. Sedan kan man fråga sig om det vore en katastrof, och det är väl snarare det som är den relevanta frågan. Tycker vi att det är ok att snurriga människor med en demenssjukdom ger sig ut på egen hand? Är svaret ja, behöver vi inga låsta dörrar. Är svaret nej, måste vi antagligen hålla dörrarna låsta, oavsett hur personalbemanningen ser ut.

Oplanerat är bäst

2011-02-16T18:56:00.002+01:00

Om hur det inte alltid blir som man tänkt sig, men bra ändå. Gäller även i äldreomsorgen>>

Liberala kvinnors egendesignade SL-kort

2011-02-16T08:28:00.001+01:00

Rösta på Liberala kvinnors egendesignade SL-kort>>

Omval

2011-02-15T08:04:00.004+01:00

De korrekta säger naturligtvis att "demokrati kostar pengar" och försvarar det politiska omval som ska göras till till Västra Götalandsregionen. Själv är jag skeptisk. Det handlar om hiskeligt mycket pengar och jag kan tycka att septembers valresultat hade gått att justera på annat sätt - för utan tvekan behöver det justeras, utan tvekan har det missats i hanteringen av insamlandet och räknandet av valsedlarna. Men eftersom det går att räkna ut, med hög matematisk sannolikhet, konsekvenserna av hanteringsmissarna, borde vi kunna nöja oss med att justera just det. För omval kostar. Mycket. Och som alltid kan man ju fundera på vad de pengarna kan användas till istället.

Fast nu är det inte jag som bestämmer - och tur är väl det, vi lever i en demokrati och ingen diktatur, och omval kommer det att bli. Så nu mobiliserar de politiska partierna runt om i regionen. Hoppfulla är de partier som tror sig kunna tjäna på ett omval, dvs att resultatet blir bättre än det blev i september, oroliga är de som tror sig få svårt att motivera lika många väljare som då. Generellt är det väl så att de mindre partierna tror sig kunna tjäna på ett omval, utifrån tanken att de som röstar på ett mindre parti gör ett mer genomtänkt val och därför tycker det är extra viktigt att gå och rösta, jämfört med dem som röstar på något av de stora partierna. För den demokratiska utmaningen handlar nog om att människor ska tycka att det är lönt att återigen gå och rösta över huvud taget, i det där valet som trots allt är det val som människor är minst engagerade i, vilket i sig är lite underligt eftersom regionvalet ändå påverkar saker de flesta ser som viktiga, t ex sjukvården och kollektivtrafiken. Där har de politiska partierna och de politiska företrädarna (inkl jag själv) onekligen en del jobb att göra med att skapa delaktighet och engagemang.

Som det ser ut nu blir det omval den 8 maj. Jag håller er uppdaterade.

Länge leve kärleken

2011-02-14T13:21:00.000+01:00

Länge leve kärleken - på Alla hjärtans dag och alla andra dagar>>

Papperslösa barns rätt till skolgång

2011-02-12T16:28:00.002+01:00

I morse väcktes jag av ett "god morgon, vad tycker du om papperslösa barns rätt till skolgång?". Det var min man som undrade, han hade visst sett något inslag på morgonnyheterna. Själv är jag lite trög sådär rätt-pang-på-morgonen, så det var tur att det handlade om en fråga där jag faktiskt är säker på vad jag tycker.

Jo, jag tycker att alla barn har rätt till skolgång. Även om det råkar vara så att deras föräldrar valt att befinna sig illegalt i Sverige. Till att börja med så är situationen ingen som barnen har valt och dessutom tycker jag att barns skolgång går att likställa med barns rätt till sjukvård, som man självfallet ska ha rätt till i Sverige om man befinner sig här. Jag vet att människor ibland medvetet tar sig till Sverige för att ta del av den svenska sjukvården, och att det ibland kan handla om stora kostnader för svenska skattebetalare, men för min del spelar det ingen roll. Att ha det på något annat sätt vore direkt barbariskt. Så tycker jag. Och så tyckte även min man, när vi efter en stund vänt och vridit på argumenten. För visst, det kan tyckas ologiskt att statens ena hand säger att "nej, du och dina barn har inte rätt att vara här", men med andra handen ändå erbjuder skola och sjukvård. Fast för egen del föredrar jag en ologiskt stat med lite luckor här och där framför en som har hjärnkoll på allt och inte tillåter sig några undantag. När jag tänker efter är det väl samma preferenser jag har när det gäller människor.

Omvärldsbevakning och invärldsbevakning

2011-02-09T23:30:00.000+01:00

Jag och Helena Gellerman (FP) och ytterligare 100 Lerumspolitiker har ägnat dagen åt omvärldsbevakning och invärldsbevakning. Omvärldsbevakningen handlade bl a om idéer, och om att utveckling sker när idéer har sex med varandra. Ur det kommer något helt nytt. Den tanken är inte ny, men av någon anledning, det var t ex en väldigt inspirerande och skicklig föreläsare som sa det, landade det ordentligt den här gången. Åtminstone i mig. Omvärldsbevakningen handlade dessutom om miljö- och klimatfrågor. År 2025 ska Lerums kommun vara Sveriges ledande miljökommun och då gäller det att ta till sig kunskap och idéer från dem som kan de frågorna bättre än vi själva kan. För miljö- och klimatfrågorna är svåra. Inte bara handlar det om att lära sig en massa fakta, det som försvårar är ju att det finns så mycket som miljöexperterna faktiskt inte är överens om. Även om det självfallet är mycket de inte har olika åsikter om och där någonstans måste man som privatperson och som kommun börja. En ambition vi i Lerums kommun har är att det ska vara lätt att vara klimatsmart. Ska människor åka mer kollektivtrafik behöver det bli lättare att göra det valet. Ska vi bli bättre på att sopsortera eller sätta solfångare på taket, behöver även det bli enklare att göra.

Efter omvärldsbevakning var det dags för invärldsbevakning, dvs att få en överblick hur kommunens olika verksamheter ser ut. Hur de arbetar och vilka utmaningar de står inför. Nu vet jag inte hur bra det går att se vad som står på bilden, men det är i allafall en sammanfattning av nuläget för skolorna i Lerums kommun och hur de tänker arbeta för att fler elever ska få godkända betyg och fler elever ska få möjlighet till ett ännu bättre resultat. Där står (det som står i paranteserna har jag själv lagt till):

En skola i toppklass

- Sjunkande skolresultat nationellt och lokalt (det är fakta, så ser det ut)

- Relativt goda resultat (i Lerums kommun) kunskap och trygghet, men vi tycker att vi kan bättre (jadå, vi kan betydligt bättre, utifrån alla socioekonomiska aspekter borde vi prestera betydligt bättre)

- Fokus på resultat: Rätt kompetens hos lärarna (behöriga ämneslärare), tät uppföljning av resultat på alla nivåer, utveckla ledarskapet hos förskolechefer, rektorer och lärare (och politiker)

- Mer tid mellan lärare och elev (bort med många av de arbetsuppgifter som lärarna idag ägnar sig åt, men som inte har med undervisning att göra)

Ovanstående är inte taget ur luften. Det är precis sådana saker som forskningen visar ger bättre resultat. Och den vägen ska vi hålla oss på.

Stora Lundbys samhällsförening

2011-02-08T21:46:00.004+01:00

I kväll har jag och de tre andra på bilden, dvs Eva Andersson (c), Marie-Louise Törnqvist (m) och Annelie Lundström (kd) träffat Stora Lundbys samhällsförening för att lyssna till synpunkter när det gäller Gråbos framtid. Föreningen, som tidigare var en vägförening, är en viktig samtalspartner för oss politiker i frågor som rör Gråbo och vi fick till oss en hel del kloka kommentarer och förslag. Allt ifrån önskemål om en stor samlingslokal för gråboborna till mer allmäna synpunkter på hur man vill se Gråbo centrum utformas de närmaste åren och längre fram ändå. Kul var att höra att de tycker att det blivit lugnare i Gråbo de senaste åren, att det inte är lika mycket skadegörelse eller öldrickande minderåriga ungdomar i centrum som tidigare, vilket för övrigt stämmer med socialtjänstens och skolans uppfattningar. Vi fick även en del frågor. En del av dem kunde vi svara på direkt, andra behöver vi kolla upp och återkomma med svar.

Höghus som engagerar

2011-02-06T16:30:00.006+01:00

I onsdags beslutade kommunstyrelsen att detaljplanera för ett höghus på Konsumtomten i Lerum. För den som inte vet kan jag berätta att Konsumtomten är den tomt som ligger i hörnan till höger när man kört över bron, från Gråbohållet, i Lerum och kör in i rondellen. Där finns idag ett lågt hus med en sportaffär i. Varför tomten kallas för Konsumtomten är jag inte säker på, men om jag gissar att det beror på att det tidigare låg en Konsumaffär där sportaffären nu ligger, så tror jag inte att jag har fel. Säg till i så fall.

En hel del människor protesterar mot det där framtida höghuset. Jag har fått mejl från ett antal personer och jag har läst protester i Lerums tidning. Utan tvekan är det så att hur det ser ut och hur det ska se ut i Lerums centrum, är något som engagerar människor.

Folkpartiet är för en utveckling av Lerums centrum och för ett högt bostadshus på Konsumtomten. Vi behöver fler lägenheter i Lerums centrum, nära kollektivtrafiken, och det går att bygga hus, även höga sådana, som smälter in i nuvarande och framtida bebyggelse. Utan att de nödvändigtvis ser ut som de befintliga husen runt omkring. Gammalt och nytt kommer att blandas fint tillsammans i framtiden. Om huset i fråga sedan blir femton eller åtta eller sex våningar högt, det blir en senare fråga. Vad vi beslutade var bara att planera för femton, så att möjligheten finns.

Personligen gillar jag det där, när gammalt och nytt blandas - att man tar med sig historien in i framtiden. En av mina favoritstäder är Berlin och där står nästan sönderbombade byggnader tätt intill nybyggda glas- och stålkonstruktioner och påminner om det som varit och det som är. Och inte minst, inspirerar och ger hopp inför framtiden. Jag tycker det är vackert.

Vilket är äldreomsorgens ledord?

2011-02-01T12:35:00.000+01:00

Essunga kommun hade för ett par år sedan några av de sämsta grundskolorna i landet. Elevresultaten var urusla. Då bestämde man sig för att göra något åt det. På riktigt bestämde man sig för det. Inte bara en massa prat. För den delen inte bara en massa pengar heller. Istället sa man att nu är det kunskap som gäller. Allt vi gör ska leda till att eleverna lär sig mer av som det står i alla styrdokument att de ska lära sig. Fokus. Kunskap. I varje moment. Varje dag. Gentemot varje elev.

Idag, några år senare, är elevresultaten i toppnivå. Det bästa exempel vi sett, säger Skolverket.

Förra veckan drog jag en parallell mellan skolan och äldreomsorgen, och det vill jag göra igen. Läs mer på Äldreomsorgsbloggen>>

Vilka målsättningar fungerar i tv-rutan?

2011-01-29T10:15:00.000+01:00

Nästa vecka startar en tv-serie om en skolklass i Örebro, klass 9 A. Under ett antal veckor får vi följa klassen och vad som händer när tre nya pedagoger kommer till skolan för höja nivån på utbildningen. Målet är att alla eleverna i klassen ska nå behörighet till gymnasiet, vilket är en mycket tuff målsättning. För tre år sedan visades en dokumentärserie om en annan klass, där målsättningarna och utmaningarna var lika stora och där pedagogerna utifrån, tillsammans med de eleverna, faktiskt lyckades med det de bestämt sig för att göra. Vad den tidigare serien visades var bl a hur viktigt det är med skicklig personal i skolan, och jag utgår från att det är vad årets serie också kommer att visa. För så är det naturligtvis. Att kompetent personal gör stor skillnad i skolan. Själv funderar jag på om det går att överföra tv-upplägget till äldreomsorgen. Läs mer på Äldreomsorgsbloggen>>

Gårdagens kommunfullmäktige

2011-01-28T09:37:00.003+01:00

var det kortaste jag varit med om, det tog en dryg timme. Dagordningen bestod mest av val av representanter till olika politiska grupperingar - så väl inom kommunen som utanför, och när det gällde de få politiska frågorna på dagordningen så var det ingen som väckte någon direkt debatt. Glada blev vi nog i alla fall alla över de små apparater som låg på de borden framför oss. Med hjälp av dem kan vi genomföra upprop och voteringar på nolltid, och därmed spara tid, och vi kan på ett enkelt sätt tala om att vi vill säga något från talarstolen. Efterlängtade apparater med andra ord.

Liberala kvinnors centralstyrelse

2011-01-27T14:57:00.003+01:00

Här är Liberala kvinnors centralstyrelse. Själv tycker jag att det är ett konstigt ord - centralstyrelse. Låter det inte lite DDR och Stasi? Men hur som haver, det här är gänget som ska arbeta med att lyfta jämställdhetsfrågorna i Folkpartiet. Internt och externt. Ni som varit med i Folkpartiet längre än jag, vet att vi historiskt sett har legat i framkant när det gäller jämställdhet och jämställdhetsfrågor. Det finns väl ingen anledning att sluta med det?

Göra rätt?

2011-01-27T08:14:00.003+01:00

Jag och resten av kommunstyrelseledamöterna är iväg på ett tvådagarsinternet och diskuterar bl a hur vi ska arbeta de närmaste fyra åren. Under gårdagen fanns en konsult med och ledde arbetet. Något av det som fastnade hos mig var när konsulten pratade om politiker och olika politiska kulturer. Hon sa att om man ska hårddra det så finns det två olika sätt att leda en kommun på, och hon pratade om att GÖRA RÄTT. En del politiker har fokus på RÄTT. Det viktigaste är att göra rätt och då handlar det om att förvalta, bevara det som redan är. Andra politiker har fokus på GÖRA, även om det inte nödvändigtvis alltid blir rätt (vad det nu är). Poängen är att man vågar prova, vilket i sig faktiskt leder till utveckling.

I Lerums kommun vräks inte barnfamiljer

2011-01-27T07:33:00.002+01:00

Om du inte betalar hyra för din bostad så vräks du. Hyresvärden kastar helt enkelt ut dig, vilket väl i sig inte är konstigt, och något hyresvärden har all rätt att göra. Inget konstigt med det. Frågan är vad hyresvärden ska göra om det finns barn i den familj som inte betalat sin hyra. För att vräka barnfamiljer, det är inte rimligt.

I hälften av alla kommuner förekommer det vräkningar av barnfamiljer. Dock inte i Lerums kommun, det kollade jag under gårdagen efter att ha hört om vräkningar av barnfamiljer på radion. Och eftersom det inte förekommer i alla kommuner, betyder det att det finns lösningar. En kommun kan tillsammans med hyresvärdar och Kronofogdemyndigheten hitta metoder för att se till att ingen barnfamilj ställs på gatan.

Som alltid, ha fokus på det som fungerar och lär av varandra. Lös det här, ni kommuner som ännu inte gjort det.

Arbetshelg med Liberala kvinnor

2011-01-22T23:22:00.002+01:00

Arbetshelg med Liberala kvinnor. Prioritera, sätta mål, bestämma hur målen ska uppnås. Ungefär så. Det är vad vi ägnar oss åt. Till höger sitter Bonnie Bernström som är ordförande för organisationen.

Utbildningsdag för Lerums förtroendevalda

2011-01-19T08:18:00.005+01:00

Vad tycker ni? Det som står på bilden är väl inte så mycket att orda om? På det stora hela, menar jag. Sedan kan man i och för sig vända och vrida och dra allt till sin spets, vilket kan bara både roligt och tankeväckande att göra, men annars? Nej, det här ställer sig Lerums folkvalda bakom, det rådde det ingen tvekan om när vi igår deltog i en utbildning där vi bl a samtalade om etik och moral i politiken.

Med på utbildningsdagen var även Sven Siverbo, professor i företagsekonomi vid Karlstads universitet. Sven, som tidigare arbetade på Handelshögskolan i Göteborg, är en av de forskare som studerar vad som händer när en kommun förändrar sin politiska organisation, vilket vi ju har gjort i Lerum, och han kommer då och då och berättar vad han och hans forskarteam har kommit fram till. Inte bara när det gäller oss i Lerum utan över huvud taget, även i andra kommuner. Så har han även tittat på organisationstrender över tid, dvs hur pendeln svänger. Ena årtiondet är det stora och toppstyrda organisationer som gäller, nästa årtionde är det decentralisering och att besluten ska fattas nära brukarna. Hur mycket konkurrens eller marknadskrafter som anses vara bra, är även det något som förändras över tid.

Sammanfattningsvis sa Sven att vi i Lerums kommun mer och mer börjar hitta en skiljelinje mellan vad som är politik och ska beslutas av politiker, och vad som är hand-on-verksamhet, och ska utföras av tjänstemän. Den där gränsen letar förresten alla kommuner efter. Generellt kan sägas att tidigare pillade kommunpolitiker mycket i detaljer, och lämnade över strategiska överväganden till tjänstemännen - medan nu är det tvärt om. Och det ska naturligtvis vara tvärt om. Det tycker både Sven och jag :-)

Det här är Sara Bengtsson, Ing-Marie Gustavsson och Marita Westerlund. De arbetar på kommunens Måltidsservice och de var också med på utbildningsdagen. Där berättade de att Måltidsservice varje år lagar 1,6 miljoner luncher till förskola/skola och äldreomsorgen. I år har de fått 2 miljoner kronor extra för arbetet med att uppfylla de kvalitetsnivåer som fullmäktige beslutat om när det gäller maten. Bl a så har vi i fullmäktige sagt att de ska öka andelen ekologiskt odlade råvaror, vilket de också gör. Idag är 19% av råvarorna ekologiskt odlade. Folkpartiet tycker att maten är viktig, framför allt i äldreomsorgen, och kommer att fortsätta arbeta för att de äldre ska få fler rätter att välja på varje dag och att man ska få ett större inflytande när det gäller när på dagen man vill äta sin lunch eller middag. De där små och vardagliga valmöjligheterna är viktiga tycker vi, och vår utgångspunkt är att det är kommunen som ska anpassa sig efter de äldres behov och inte tvärt om.

Jag frågade Sara Bengtsson om vilken maträtt som är populärast bland de äldre och hon sa att det verkar vara ärtsoppan. Om inte annat visar det att tiderna förändras och att en kommuns service och utbud hela tiden därför också måste förändras. För jag kan garantera att min generation inte kommer att tycka att ärtsoppa är det godaste som finns när vi flyttar in på äldreboendena framöver.

Till sist kan jag berätta att ombyggnationen av Röselidsskolan i Gråbo är i full gång.

Kort-kort från lång-långt

2011-01-12T22:04:00.002+01:00

Så här ser det ut på väggen i det rum där kommunstyrelsen träffas. I ramarna ser ni de personer som tidigare vara ordförande för kommunstyrelsen eller kommunfullmäktige. På en annan vägg hänger Birger Rosén (m), som är KF-ordförande idag och där ska snart även Anna-Lena Holberg (m) upp. Hon är KS-ordförande och hon har redan varit hos fotografen.

Fast nu gör vi ju annat än att stirra på väggarna när vi träffas, och här kommer en kort-kort redovisning av dagens lång-långa KS-möte.

- SFI-utbildningen, dvs Svenska för invandrare, ska i framtiden skötas i samarbete mellan de 13 kommuner som ingår i GR. Genom att samarbeta med andra, och inte sköta allt själva i Lerums kommun, kommer vi att kunna erbjuda eleverna utbildningar som är anpassade efter var och ens behov. Utbildningar som är kopplade till specifika yrken och utbildningar som är anpassade efter den utbildningsgrund man har med sig när man kommer till Sverige. Det blir bättre när man samarbetar helt enkelt, det är min inställning till det mesta (allt skulle jag tro) här i livet.

- År 2025 ska Lerum vara Sveriges ledande miljökommun. Så har vi bestämt och utifrån det arbetar vi på bred front. En viktig sak är att det måste vara enkelt att leva klimatsmart. Det är ingen idé att oja sig eller moralisera över att människor inte gör på det ena eller det andra sättet, inte sätter miljö- och klimataspekter i första rummet. Istället gäller det att tillsammans hitta sätt som vi faktiskt kan ta till oss och faktiskt klarar av, och där behöver vi hjälpas åt. Har du egna tips?>>

- Kommunfullmäktige har bestämt att målet för äldreomsorgen ska vara att 80% av brukarna är nöjda med det stöd och den omvårdnad de får. De målet når vi med råge, det visar alla brukarundersökningar. Däremot finns det saker som brukarna är lite mindre nöjda med, och en sådan sak är att de äldre tycker att de inte får möjlighet att komma ut så mycket som de vill, och de behöver vi göra något åt. Själv har jag föreslagit en "ut-och-gå-garanti", dvs att alla som vill ska vara garanterade att komma ut varje dag.

Dessutom är det väl dags att höja ribban. Jag tycker att fler än 80% ska vara nöjda.

Färdigvilad

2011-01-09T14:12:00.004+01:00

Sådärja. Nu har jag vilat färdigt, dvs julhelgspausat från politiken, och det är dags att sätt igång att jobba. Min uppgift i Lerums kommun blir att fatta kloka beslut i kommunstyrelsen, där jag ska samarbeta med de andra Allianspartierna och samtidigt se till att vi i Folkpartiet får genomslag för vår politik. Jag ska dessutom vara kommunstyrelsens talesperson för skolfrågor, så de frågorna är självfallet något jag kommer att engagera mig extra i. Vi har bra skolor i Lerums kommun, men kan bättre. Det är jag säker på. Folkpartiets ersättare i kommunstyrelsen är Rigmor Andrén, en erfaren och klok kvinna, som precis som jag arbetat som rektor.

I kommunstyrelsen har Moderaterna 5 ledamöter och Centern och Folkpartiet var sin. På oppositionssidan har Socialdemokraterna 3 och Miljöpartiet en. Så ser förutsättningarna ut inför de kommande fyra åren.

PS. Även om julen är över, står julgranen kvar hemma hos mig. Jag gillar julgranar, tycker att de lyser upp i januarimörkereländet. Ambitionen är varje år att ha den kvar fram till sonens födelsedag den 30 januari, och än så länge ser det ut att gå vägen. Det är många barr kvar på den granen.

Gott nytt år

2010-12-30T09:21:00.004+01:00

Röselidsskolan i Gråbo ska byggas om. Rejält. Och eftersom jag bor granne med Röselidsskolan är jag en av dem som möjligen kommer att störas av grävmaskiner och borrljud och hammarslag och vad det nu kommer att handla om, och det vet naturligtvis byggföretaget som ska sköta det hela. Så för att visa sin goda vilja, och möjligen be lite om ursäkt i förväg, har byggföretaget knatat runt på min gata och lämnat blommor till oss som bor där. En fin gest, tycker jag.

"Är du så lättköpt", undrade sonen därhemma när jag gladdes åt blomman, "de kommer ju faktiskt att störa oss en del, väcka oss när vi har sovmorgon". Ja, precis så lättköpt är jag. Det låter om byggarbetsplatser, det är det inte så mycket att göra åt, men jag är säker på att min acceptans för det har ökat en smula tack vare den fina blomman. Så fungerar jag. Lättköpt eller inte.

I övrigt vill jag passa på att önska er alla ett gott nytt år. Under 2011 slipper vi valrörelser, som stjäl tid från det vardagliga stretandet i politiken och kan istället ägna oss åt utveckling av våra gemensamma verksamheter. Gnet och stret - det är det som gör skillnad. Gott nytt 2011!

LAN-lokal på Torpskolan

2010-12-29T11:27:00.004+01:00

I veckan invigdes en LAN-lokal på Torpskolan. Att lana innebär att man tillsammans med andra spelar dataspel, på ett gemensamt nätverk. Kul, tycker de som gör det. Själv har jag aldrig provat. Förslaget att göra i ordning en LAN-lokal för ungdomar kom från oss i Folkpartiet och vi är naturligtvis helnöjda med att allt kommit igång. Och nu är det väl dags för mig att testa.

Jag säger som morfar. Det går åt rätt håll.

2010-12-29T09:39:00.000+01:00

Min morfar föddes i början på 1900-talet. Han hade träskor på fötterna, sådana där urholkade träbitar, som vi nu för tiden köper som souvenirer, som pittoreska prydnader. Morfar lever inte längre, men när han gjorde det, och mina barn var små, skrattade han både förvånat och lyckligt när han såg deras vinteroveraller och deras rejäla vinterstövlar med päls inuti. För honom var bävernylon ett tydligt tecken på att vi människor hela tiden vill göra världen lite bättre för varandra och för oss själva. Han var hoppfull min morfar. Förundrad men hoppfull. Läs mer på aldreomsorgsbloggen.se>>