Företagarklimatet i Lerums kommun (det blir ibland lite Sovjetunionen över det hela)

Förra veckan var jag med på ett möte med lokala företagare och Svenskt näringsliv, plus ett antal tjänstemän från kommunen. Min uppgift var bl a att svara på frågor om varför vi som kommun försämrat vår placering på den rankninglista som Svenskt näringsliv gör varje år och som handlar om hur företagarvänliga svenska kommuner är, utifrån ett antal parametrar som Svenskt näringsliv tycker är viktiga. Lerums kommun har nämligen en sämre plats på listan i år än förra året, trots att vi satsat resurser och faktiskt haft som konkret målsättning att vandra uppåt i listan.

Det är ju som det är med den här typen av rankinglistor, när det står en särskild organisation bakom dem. I första hand finns rankinglistorna till för att organisationen driver ett antal frågor, det ska man komma ihåg, och den som vill kan använda det som argument för att inte bry sig om listan - och så gör också ett par politiska partier i Lerums kommun. Själv tänker jag att man kan lära av allt, att vi i år ligger på plats 108 på listan jämfört med plats 101 förra året, säger något, det gör det. Inte minst om vi jämför med ett antal år tillbaka då vi låg på plats 30. Vi har utan tvekan blivit relativt sämre på det som Svenskt näringsliv mäter. Jag säger relativt sämre, för går vi igenom resultatet lite mer nogrannt, vilket vi måste göra om vi ska lära sig något, ser vi att resultatet i sig inte är sämre, det är helt enkelt de andra kommunerna som blivit bättre.

Som jag ser det handlar det som så ofta om att vi från politikens sida i Lerum inte tillräckligt har prioriterat och därför inte med tillräcklig kraft och kompetens kan fokusera på det vi vill uppnå och det som är rimligt att uppnå. Vi säger att vi vill ha fler företag i kommunen, för att vi vill ha fler arbetstillfällen, samtidigt som vi lägger vår energi på de industriområden som finns i kommunen. Där det visserligen startar ett och annat nytt företag, men där det i de flesta fall handlar om företag som behöver mark till stora lagerbyggnader där det faktiskt inte arbetar särskilt många människor. Vi får med andra ord ut väldigt lite av de resurser vi satsar, i förhållande till de mål vi har. Politik handlar inte bara om att vilja det handlar om att välja också. Prioritera.

En annan sak vi borde göra annorlunda, tycker jag, det är när det gäller de lokala företagare och andra krafter, som vill utveckla delar av kommunen, det är att att uppmuntra och stötta dem. Inte vara så rädda för att släppa kontrollen. Det politiska ledningen och den centrala förvaltningen behöver inte peta i allt. Det blir lite Sovjetunionen över det hela ibland, med en orolig centralmakt som tror att den vet och kan bäst själv.

Likadant är det när det gäller kommunens upphandlingsunderlag, dvs de krav vi ställer när vi upphandlar varor och tjänster. Det klart att vi som kommun ska ställa krav. Vi ska ha leverantörer som tänker på miljön och som inte ägnar sig åt barnarbete eller förtryck av kvinnor eller vad det nu är, men det betyder för den sakens skull inte att vi ska ställa så omfattande krav att mindre företagare baxnar inför bara tanken på att behöva redovisa och fylla i den här luntan med papper. Tuffa krav ska vi ha när det gäller sådant vi tycker är viktigt, men det måste bli enklare för anbudsgivarna att fylla i uppgifterna.

Det finns mycket vi kan göra för att bli en mer företagarvänlig kommun, och självfallet ska vi göra det tillsammans med företagarna i kommunen. Mötet förra veckan var ett bra tillfälle att göra det. Fler sådana möten ska vi ha.

Här kan du läsa Svenskt näringslivs kommunranking...