Hellre byråkrater än militärer

Fatima Svanå från Halmstad och jag

Ibland (verkligen inte ofta, men det händer), när det politiska arbetet är trögt och mer slitigt än vanligt, kan jag fråga mig själv om jag verkligen ska hålla på med det. Jag menar, det finns ju verkligen annat att göra här i livet. Fast när jag några gånger tänkt så, då har jag sett till att snabbt prata med någon som ger mig perspektiv och pepp på alltsammans, och så försvinner den där tröttheten.

Pepp och perspektiv är precis vad man som folkpartist i Västsverige får när man åker på vår årliga konferens i Lundsbrunn utanför Skara. För där samlas under helg flera hundra liberaler och pratar med varandra och lär av varandra och därmed påminner varandra om varför vi är liberaler och varför vi lägger så mycket av vår tid på att försöka vara med och påverka samhällsutvecklingen. I små och stora folkvalda församlingar, i och utanför Sverige.

Den 25 maj är det val till Europaparlamentet och därför pratade vi naturligtvis en hel del om de frågorna under helgen. Och aldrig blir jag så styrkt som folkpartist som när vi gör det. För EU bygger i grunden på liberala värderingar, om fri rörlighet och om att det är bra att vi människor stöts och blöts med varandra. Och om att EU i grunden bygger på tanken om fred. Att det är bättre att vi samarbetar än att vi skjuter ihjäl varandra. Att byråkrater är bättre än militärer. Jag förstår att folk blir förbannade på jordbrukssubventioner och på att gurkor ska se ut på ett visst sätt och på att det är dyrt och att snuset kanske ska förbjudas och allt vad det är, men samarbete är ändå att föredra. (Sedan kan man självfallet förändra både hur man samarbetar och vad man samarbetar om, och det görs kontinuerligt.)

Bra i helgen var även att lyssna till Jasenko Selimovic, som idag är statssekreterare hos integrationsminister Erik Ullenhag, men som även är en av Folkpartiets Europaparlamentskandidater. Jasenko är från Bosnien och har egen erfarenhet av hur vi i Sverige tar emot människor från andra länder. Hur vi utgår från att människor inte själva klarar sig utan behöver samhällets hjälp, och om hur vi har mallar och tidsramar för hur allt ska gå till och i vilken ordning. Samma för alla, inte en tanke på att människor är olika och har olika förutsättningar. Fast det som fastnade mest hos mig, det var hur vi i Sverige utgår från att människor som kommer hit, helst av allt vill återvända till det land de kom ifrån. Så när människor får uppehållstillstånd i Sverige, då får de samtidigt information om vilka ekonomiska bidrag som finns att få när de vill åka tillbaka till sitt hemland - återvändarbidrag. Inte precis så att vi säger "välkommen hit, det här landet är även ditt" precis. Frågan är om vi inte borde ta bort de där återvändarbidragen.