Det är ju det där med att klumpa ihop människor i grupper (för att det är enklast så), och vi som arbetar politiskt får just nu gärna för oss att äldre människor är en grupp som inte klarar sig själva (utan behöver vår hjälp). Och det är inte sant. De allra flesta äldre personer mår alldeles utmärkt och klarar sig bra utan särskilt riktade politiska insatser. (Här är förresten en alldeles ny avhandling som handlar om det...)
Vad har då en alltför snäv syn på gruppen äldre med politik att göra? Ganska mycket skulle jag vilja säga. För om man ser på äldre människor som en grupp som behöver hjälp, då fokuserar man på annat än om man ser gruppen äldre människor som en kapabel grupp (om man nu inte kan låta blir att gruppera människor). I det senare blir äldre människor en grupp att räkna med, en grupp som tillför samhällsutvecklingen något. Har man som politiker med sig den synen fokuserar man på annat än om man ser på äldre människor som några som vi behöver ta om hand.
Sedan finns det naturligtvis äldre människor som behöver stöd och omsorg och hjälp av olika slag, och de ska också få det. Jag säger bara att människosyn och fokus är viktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar