För varje år är det allt fler årsrika* som vill fortsätta att jobba efter att de fyllt 65. Inte för att de måste utan för att de vill. För att det är roligt att arbeta och för att det känns meningsfullt. Och frågan måste då bli hur arbetslivet kan anpassas till de krav och behov årsrika människor har. Så att förmågor, kunskaper och erfarenheter kan tas till vara, så att arbetet fungerar även längre upp i åldrarna.
Jag tycker vi ska tänka om helt. Sluta tänka att arbetslivet slutar vid 65. Det slutar när det slutar, och sådant som vidareutbildning och kompetensväxling ska naturligtvis vara något naturligt även för årsrika. För de årsrika som vill. Man ska inte anses vara för gammal för utbildning eller för att byta jobb bara för att man är 55 eller 60 eller 65 (nu är jag tänker efter vet jag inte riktigt när man anses vara för gammal för något i arbetslivet).
Ska det här fungera, behöver vi förändra får syn på åldrandet. Sluta se det som en kollektiv process. Sluta vara så åldersfixerade helt enkelt.
*Jag har tidigare bestämt mig för att använda orden "årsrik" och "årsrika" istället för gammal och gamla. Det känns inte helt bekvämt, det gör det inte. Men jag tänker att det tar tid att vänja sig och därför fortsätter jag. Ger de nya orden en chans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar