Betygsliknande omdömen i grundskolan

1977 gick jag ut sexan. På avslutningsdagen brände jag mitt betyg på skolgården. Jag gillade inte betyg, även om min egna var bra, tyckte inte man skulle stämpla folk i pannan med dem och tyckte dessutom att vi elever skulle lära oss att vilja lära för att det vara roligt att lära, ja ni fattar.

Så tycker jag inte längre och jag är glad över att vi i kommunstyrelsen fattat beslut om skriftliga omdömen som är direkt betygsliknande. Med åren har jag nämligen lärt mig att det är viktigt att ha fokus på rätt saker, och jag tror att att de skriftliga omdömena kommer att underlätta för så väl lärare och elever som för föräldrar.

Som lärare blir det tydligt vad eleven kan eller inte kan. Även om man som lärare har med sig det i bakhuvudet, oavsett skriftliga omdömen och betyg eller inte, så blir det tydligare nu och det är bra. Jag är sällan övertygad om något, men i det här fallet är jag det, övertygad om att man som lärare kommer att lägga mer krut på det som faktiskt ska utvärderas i de skriftliga omdömena.

Som förälder är jag nöjd. Det kommer inte råda någon tvekan om hur mitt barn ligger till i förhållande till målen. Utvecklingssamtal i all ära, men de omdömen jag genom åren fått om mina barns kunskaper har inte alltid varit så tydliga. Om det sedan beror på lärarnas otydlighet eller att jag helt enkelt inte begriper bättre vet jag inte, men många gånger har utvecklingssamtalen handlat om helt andra saker än hur barnen legat till rent kunskapsmässigt.

Eleverna är självfallet olika. Det finns elever som har helt klart för sig vad som förväntas och vad man själv har presterat i förhållande till det. Det finns tom elever som tycker det är roligt att lära för lärandets skull, oavsett om man får något kvitto på det eller inte. Men så finns det elever som faktiskt inte har en realistiskt uppfattning av de egna kunskaperna, och för dem kommer de skriftliga omdömena att vara bra.

Skriftliga omdömen handlar inte om huruvida barn är bra eller dåliga. Det handlar bara om hur långt man har kommit på vägen mot det man har rätt att lära sig i skolan. Det handlar inte heller om barnets förmåga, det handlar faktiskt om lärarnas förmåga att lära barnen det de behöver lära sig.