Som politiker förväntas man ha svar på allt. Du ska veta vad du tycker och du ska veta varför du tycker så, oavsett om det handlar om en stor fråga eller en liten fråga, ingen fråga är förresten för liten - ett svar ska du ha. Och sedan när du sagt vad du tycker så ska du hålla dig till det, inte ändra åsikt - för då är du inte att lita på.Om det är så här, ja då är jag en usel politiker. För jag vet inte alltid vad jag tycker och jag kan definitivt ändra mig om jag får nya fakta på bordet eller om jag betraktar de fakta jag redan har ur ett nytt perspektiv. Det betyder inte att jag ändrar åsikt till höger och vänster, men det betyder att jag funderar och överväger andra människors argument.
Kärnkraftsfrågan är en sådan där fråga, där jag gått från att vara tvärsäker - ett absolut nej till kärnkraft, till att inte vara så säker. Kärnkraft är en relativt ren energikälla och om inget händer så påverkar den inte miljön och klimatet. Det talar för kärnkraft. Å andra sidan kan konsekvenserna vid en reaktorolycka eller om kärnbränslet hamnar i händerna på terrorister bli förödande. Dessutom måste vi gräva ner avfallet någonstans och det tar hundratals år innan det är ofarligt, vi lämnar alltså över det till kommande generationer, och det känns direkt omoraliskt. Å tredje sidan är det omoraliskt att förstöra miljö och klimat med de energikällor vi använder oss av idag. Å fjärde sidan borde vi kunna satsa mer sol, vind och vatten. Å femte sidan verkar inte de alternativa energikällorna någonsin kunna erbjuda oss mer än en liten liten del av den energi vi behöver.
Så där håller jag på, och inte blir jag klokare av det, och inte ni heller, som läser det här, antar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar