Inför riksdagsvalet 1976, jag var elva år då, startade jag och min vän Helena ett politiskt parti. Nej, inte på riktigt, men vi skrev några valaffischer som vi satte upp runt om där vi bodde. Jag kan inte minnas en enda sak vi ville, men jag minns vad vi kallade vårt parti för: De vettigas parti, DVP.
Så minns jag att vi sa att om folk bara var just vettiga så skulle de tycka som vi. Eftersom vi tyckte så vettiga saker. Ja, ni fattar cirkelresonemanget där.
Idag begriper jag att alla inte tycker som jag. Men ändå. Ibland hamnar jag fortfarande i det där att om jag bara kunde förklara sakernas tillstånd tillräckligt pedagogiskt och klokt så skulle väldigt många tycka som jag. Mer än så har jag alltså inte lärt mig på trettiotre år.
(Vilken tur då att man lär så länge man lever.)
1 kommentar:
Ha ha, det minns jag allt: De Vettigas Parti, DVP alternativt DjurVännernas Parti. Det var enkla tider med ett svart/vitt tänkande...Helena
Skicka en kommentar