Tillbaka från en veckas skidåkning i Sälen. I backar och i spår, allt beroende på hur kallt det varit. För efter 30 års bojkott av längdåkningsskidor har jag under veckan kommit på hur härligt det är att gå på tur, och så varm man blir, och så många små timrade stugor det finns där det serveras våfflor med grädde och hjortonsylt det finns längs spåren!
Det första vi fick göra när vi kom hem för ett par timmar sedan var att skotta snö och värma vattenledningarna med en kupévärmare. Men det gick bra, så efter att ha duschat och kört igång en tvättmaskin har jag nu gått igenom veckans post, bl a ett stort rött kuvert från Pensionsmyndigheten. Där står hur mycket jag kommer att få i pension när det är dags. Lite beroende på hur gammal jag är när jag pensionerar mig och hur bra det går för mina fonder de närmste tjugofem åren. Åtminstone tror jag att det är så det fungerar. Att Pensionsmyndigheten gör någon slags prognos utifrån hur mycket pengar jag tjänat de senaste åren. Därefter räknar de med en normal löneutveckling, dvs att jag kommer att tjäna mer och mer för varje år som går.
Här jag blir lite brydd. För varför antas vi tjäna mer för varje år som går? Jag gör det definitivt inte. Jag byter jobb med jämna mellanrum. Ibland tjänar jag bättre på det nya jobbet än på det gamla, men det är inte säkert, det är ingen naturlag. Som företagare tjänar jag definitivt mindre än jag gjorde som rektor, min lönekurva har alltså gått nedåt. Fast det verkar inte Pensionsmyndigheten räkna med. Och jag är naturligtvis inte den enda. Fler och fler jag känner väljer att lämna välavlönade jobb för mindre välavlönade, för att det mindre välavlönade verkar vara roligare helt enkelt.
Det där med att vi ska tjäna mer och mer har jag aldrig begripit mig på, inte ens när jag var anställd. Är det för att jag är lojal och stannar hos samma arbetsgivare? Är det för att jag blir viktigare och viktigare för arbetsgivaren, dvs att jag gör ett bättre och bättre jobb? Ja, jag vet inte. För inte gör jag per automatik ett bättre jobb för varje år som går.
Som småföretagare är lönesättningen enkel. Ju bättre jag presterar desto mer kan jag fakturera och desto mer kan jag plocka ut i lön, efter att jag betalat mina medarbetare, investerat i företaget, betalat skatt och arbetsgivaravgifter. Det finns en tydlig koppling mellan min egen insats och min egen lön. Det saknade jag under alla mina år som kommunanställd. Det var liksom ingen skillnad på den lön jag fick när jag gjort ett väldigt bra jobb och den lön jag fick när jag gjorde en medioker insats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar