Äldres personers mun- och tandhälsa

I går åt jag lunch med en bekant som är tandläkare och specialiserad på äldre personers mun- och tandhälsa. Min bekant är inte bara specialiserad i ämnet hon är engagerad, väldigt engagerad och lägger mycket tid på att lyfta frågan i olika sammanhang. Inte minst försöker hon påverka politiker till att uppmärksamma ämnet och planera inför framtiden. Nu känner inte hon mig som i första hand politiker och vet dessutom att jag inte har så stora möjligheter till direktpåverkan, men eftersom jag gillar engagerade människor, och gillar att lära mig nya saker så kom vårt lunchsamtal att handla om hennes favoritämne, äldres mun- och tandhälsa.

Så här är det, enligt mitt lunchsällskap:

Aldrig har äldre människor haft så mycket egna tänder i munnen, och implantat - tänder som sitter fast. Går vi tillbaka i tiden hade vi få egna tänker kvar när vi passerat en viss ålder, vi hade löständer som togs ut på kvällen, placerade i ett vattenglas på nattduksbordet för att sedan sättas in i munnen igen på morgonen. När nu tänderna sitter kvar i munnen, måste de skötas, och skötas ordentlig. För om inte kommer vi att drabbas av sjukdomar, "riktiga" sjukdomar. Forskning visar t ex att en dålig mun- och tandhälsa i stor utsträckning leder till lunginflammation.

Vad min bekant nu är ute efter är attitydförändringar och en ökad kompetens i ämnet hos bl a tandläkare och vårdpersonal i äldreomsorgen. Mun- och tandhälsan måste till att börja med prioriteras, få samma status som hälsan i resten av kroppen. Tandläkare måste lära sig mer i ämnet, vårdpersonalen likaså. Det kan väl sammanfatta det min bekant tandläkaren sa.

Låter det enkelt? Låter det som att "ja, då är det väl bara att sätta igång"? Nja, så enkelt är det nog inte, säger min bekant - och jag med för den delen. För som allt annat när det gäller attityder och kompetens hos olika yrkesgrupper, tar det tid att förändra och enligt henne finns inte ens insikten och kunskapen hos politiker om att det här måste förändras. Själv vet jag inte hur det är med den saken. Jag begriper att hon inte tycker det, engagerade människor tycker aldrig att det görs tillräckligt inom just deras områden. Fast å andra sidan, när jag tänker efter, kan jag inte påminna mig om att jag hört någon politiker prata om ämnet. Så hon kanske har rätt. Vad jag kan ta på mig i nuläget, sa jag under lunchen, är att sondera terrängen lite grand. Höra mig för om ämnet finns på agendan över huvud taget. Så får det blir.

För övrigt kan jag konstatera att det inte är så svårt att förändra sina vanor och göra dem mer miljö- och klimatvänliga. För en tid sedan pratade jag med en kunnig person och frågade vad jag kan göra, konkret, för att bli en bättre människa, jag menar mer miljö- och klimatvänligt. Hon sa då följande: 1. drick rättvisemärkt kaffe 2. ät rättvisemärkta bananer 3. ät inte nötkött.

Jag har gjort som hon sa och det fungerar alldeles utmärkt. Lätt som en plätt.