Faktabaserade och så fullständiga underlag som möjligt, det är vad vi politiker vill ha innan vi fattar beslut i en fråga, oavsett om det handlar om att bygga nya förskolor eller om kärnkraften ska avvecklas eller byggas ut. Att olika politiska partier eller olika politiker därefter kommer fram till olika saker, med samma faktabaserade underlag, det är en annan femma. Då handlar det ofta om att man prioriterar och viktar på olika sätt. Så säger vi åtminstone. För vad det handlar om är egentligen känslor. Fast det säger vi inte för det verkar så oseriöst på något sätt.
Det där att anklaga varandra för att vara känslomässiga är befängt, tycker jag. För all forskning visar, inom alla vetenskaper vi har, att beslut alltid är känslomässiga. Den som förnekar det gör det för att inte uppfattas som... just det... känslosam - utan hellre få behålla bilden av sig själv som rationell och förnuftig och en massa annat som värderas högre i den tid vi lever idag och av dem som har mest att säga till om idag. Vilken bil du köper? Ett känslomässigt beslut. Vilket politiskt parti du röstar på? Ett känslomässigt beslut. Vem du förälskar dig i? Ett känslomässigt beslut. Vad du tycker om abort? Ett känslomässigt avvägande. Kärnkraft eller inte? Känslomässigt. Har du exempel på beslut som inte är känslomässiga så får du gärna berätta om dem för mig.
Varför säger jag det här? Jo, för att jag inte gillar kärnkraft. Har aldrig gjort. Och jag börjar bli lite trött på att anklagas för att vara känslomässig och okunnig – inget av det står ju högt i kurs. Dessutom känns det lite underligt att kallas känslomässig just nu – det som händer i Japan är väl inget som har med känslor att göra direkt.
Nej, jag vet inte särskilt mycket om atomklyning eller fusioner eller becerell. Men jag vet att det giftiga avfallet tar hundratusentals år på sig att försvinna, och att vi inte kan ha koll på vad som händer under en så lång tidsperiod. Hur många istider, hur många jordbävningar, hur många terroristattentat eller hur många av sådant som vi idag över huvud taget inte kan föreställa oss. Det är ju ändå fakta. Att vi inte vet vad som händer framöver. Och det är ju ändå fakta. Att vi skapar avfall som vi tycker att andra som kommer efter oss ska hantera eller inte kunna hantera.
För mig räcker det som argument emot kärnkraft. Att jag sedan inte har en konkret lösning, mer än sol-vind-och-vatten (och det vågar jag knappt säga eftersom vi som säger så direkt stämplas som naiva, flummiga, velouraktiga och näbbstövliga) det är en annan sak. Det finns en massa saker som jag inte har någon lösning på men där jag ändå tycker något och där jag som politiker är villig att avsätta medel för att de som vet bättre än jag ska ges möjlighet att hitta lösningar. DET är min uppgift. Inte att hitta det där som kan ersätta kärnkraften. För det är väl ingen som tror att vi gjort allt vi kan för att hitta bra alternativ?
Vi misslyckas inte för att vi siktar för högt och missar,
vi misslyckas för att vi siktar för lågt och träffar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar