fredag 28 september 2012

Jag vill häpna och tappa andan

Den här texten är skriven för ett annat sammanhang, men eftersom den är rätt allmänt hållen, publicerar jag den även här. // Lill
 

Mark Zuckerberg är född 1984 och han är en av dem som startade Facebook, vilket väl får sägas krävde både nytänkande och driftighet. Vilket väl också får sägas, gjorde honom till en förmögen man. Och som många andra nytänkande och driftiga personer omger han sig med andra nytänkande och driftiga (och förmögna) personer. En av hans vänner med heter Patrick Friedman. (Friedman fanns också med i det där gänget som startade Facebook, och f ö är han barnbarn till Milton Friedman, som någon gång fick Nobelpriset i ekonomi.)

Varje månad träffas Mark och Patrick och ytterligare ett gäng andra och lyssnar till varandras olika idéer och berättar om sina olika projekt, de har en massa sådana, och diskuterar om projekten är något de ska investera pengar i. De sitter väl där och spånar och har kul och anar de ekonomisk lönsamhet i något, plockar de upp sina plånböcker. Ett projekt Patrick Friedman ägnar sig åt, är att starta ett nytt land. En flytande nation utanför Kaliforniens kust. Jag är inte riktigt klar över varför, men jag utgår från att han har någon briljant tanke med det hela. Oklart om han tänker tjäna pengar på det eller inte, och det är i sammanhanget inte intressant. Vad som däremot är intressant, tycker jag, är att med det här gänget handlar det om idéer av dignitet. Av en helt annan kaliber, för att inte säga dimension, än när jag sitter och småpratar med mina vänner eller arbetskamrater. Här handlar det inte om att man möjligen skulle kunna tänka lite nytt och göra si eller så. När vi pratar om en ny liten handlingsplan (på jobbet) eller tipsar varandra om hur man räddar jordärtskockorna i köksträdgården från mördarsniglar (privat), så ger Mark och Patrick varandra råd om hur man bygger en ny nation. När vi andra lite käckt säger att vi ska vara kreativa eller säger att vi ska tänka utanför boxen, betyder det något helt annat än när Mark och Patrick säger det. Läs resten på Äldreomsorgsbloggen...

Inga kommentarer: