Mina fd svärföräldrar lämnar sitt radhus och flyttar till en hyreslägenhet, någon form av trygghetsboende. De är fortfarande pigga och alerta och klarar sig utan hjälp från hemtjänsten, men de vill flytta till ett boende där de vet att de kan bo kvar även när de möjligen inte är lika pigga och alerta som idag, och även om de skulle behöva den där hjälpen från hemtjänsten. De är helnöjda. Inte bara flyttar de till ett bekvämt boende, de får dessutom loss lite pengar (när de säljer radhuset) som de kan använda till trevliga saker och de vet att längst ned i det där huset - där finns hemtjänsten.
Det är med stor irritation jag tänker på hur dåligt vi skött det där i min hemkommun Lerum (mina fd svärföräldrar bor alltså inte i Lerum). Vi har inte planerat för den här typen av boenden, inte heller för särskilda boenden för årsrika som behöver särskilt stöd. Behovet finns, men vi ligger efter. Det där har vi inte skött alls och det är hög tid att vi ser till att den här typen av boenden byggs på olika håll i Lerums kommun. För det klart att det finns många som mina fd svärföräldrar även här.
*första gången jag använder Barbro Westerholms ord
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar