Titta på bilden. Tror ni att alla är lika nöjda?

Jag, Lennart Wassenius (C), Anna-Lena Holberg (M) och Annelie Lundström (KD)

Den här bilden har jag lånat från Lerums tidning. Den är tagen när vi i den borgerliga gruppen berättar om vårt budgetförslag någon gång tidigt i somras. En budget som sedan kommunfullmäktige sa ja till. På bilden ser vi alla lika nöjda och glada ut. Men det är vi naturligtvis inte. Varför skulle vi vara det? Jo, alla kan vara glada för att vi kommit överens och för att var och en har fått med sig något särskilt viktigt i budgeten, särskilt viktigt för det egna partiet. Fast det är väl fullständigt självklart att det är M som har påverkat budgeten mest. Och så ska det vara. För de är störst. Betydligt fler väljare tycker att M är det bästa partiet jämfört med hur många som tycker att FP är det. Eller att C eller KD är det. Vi små partier är inte ens lika stora tillsammans som M.

Att samarbeta med andra handlar alltid om att ge och ta, oavsett om det gäller politik eller något andra. Stor tar mest och mindre ger mest och är det någonstans det är rimligt så är det i politiken, av respekt för hur väljarna lagt sina röster. Och man väljer att samarbeta med dem man tycker man står närmast, i de frågor man tycker är viktigast. Att vi fyra borgerliga partier tycker likadant i alla lägen, tror jag inte att det är någon som tror - eller att de tre oppositionspartierna i Lerum alltid är överens. Vore det så kunde vi väl lägga ner ett antal partier och bilda två stora, klumpa ihop de borgerliga partierna till ett enda stort Alliansparti. Men det ska vi inte göra. För det är långt mellan partierna ibland, det klart att det är, och väljarnas sympatier förändras över tid, och politik får inte bli någon utslätad sörja. Och jag tror att röstberättigade människor i Sverige är fullt kapabla att hitta det parti som står dem närmast och jag tänker inte säga att jag tycker att något är bra om jag inte tycker det. Jag tror på att säga att så här tycker vi, men det är inte säkert att det blir så, eftersom det inte är vi som bestämmer helt och hållet. Vill fler att FP ska få mer att säga till om, måste fler rösta på oss. Enkel matematik och dessutom demokratisk matematik.

Varför skriver jag om det här? Jo, för att jag idag pratat med ett par KD-politiker som är irriterade över att FP-politiker kritiserar deras nya förslag till familjepolitik. De ogillar att politiker på s a s samma sida öppet kritiserar varandras förslag på det sättet. De tycker att de själva har varit tysta så många gånger för att inte skada regeringssamarbetet. (Det handlar som sagt om rikspolitik och inte om era KD-företrädare här i kommunen.)

Själv tycker jag att det är bra. Att politiker säger vad de tycker. Att ljuga och låtsas - vad är det för sätt?  Respektlöst mot både väljare och sig själv, om ni frågar mig. Sedan får man hitta en lösning i alla fall och bestämma sig för vad som ska vara den gemensamma borgerliga hållningen. Utan att man för den skull behöver säga att man tycker att den är bra. Så KD-politiker, säg vad ni tycker. Jag vill veta vad ni tycker, och jag antar att även väljarna vill det. Det är väl ändå en demokrati vi bor i.