Applåder till alla anställda i Lerums kommun (men hallå politiker, vad menar vi egentligen när vi säger att vi ska bli Sveriges ledande miljökommun?)

Lerums kommun ska 2025 vara Sveriges ledande miljökommun, det har fullmäktige bestämt, och så långt är jag med. Det är en bra vision om man som kommun tar miljö- och klimatfrågorna på allvar och om man är beredd att arbeta hårt och ta de extra, åtminstone kortsiktigt extra, kostnader det innebär. Vad jag däremot tycker, är att någongång måste vi bestämma oss för vad det innebär att vara Sveriges ledande miljökommun. Hur ska det s a s märkas att vi är det 2025? Det kan ju inte vara upp till oss själva att om 12 år bestämma att "jo, nu är vi den ledande miljökommunen i landet".

Om jag skulle bestämma mig för att bli Sveriges bästa författare eller Sveriges bästa idrottskvinna (bara som exempel), då skulle jag sätta upp ett antal mätbara kriterier som skulle vara uppnådda för att jag skulle kunna säga att jag är just Sveriges bästa författare eller idrottskvinna. Det skulle kunna handla om försäljningssiffror eller löpartider eller Nobelpris eller SM-guld, eller något helt annat - och kriterierna skulle självfallet kunna ifrågasättas av andra. Min poäng är att jag åtminstone skulle veta vad jag skulle fokusera på för att bli bra på just det som krävs. Ja, det här är ju inga konstigheter. Det konstiga är att vi i Lerums kommun inte har bestämt oss för vad som gäller för att vi 2025 ska kunna säga att vi är Sveriges ledande miljökommun. Eller inte är det, för det är ju inte säkert att man lyckas med det man bestämmer sig för, vilket inte behöver vara någon katastrof. Man kan ha lärt sig mycket på vägen ändå.

Hur som helst. Igår fick alla som arbetar i Lerums kommun diplom för att man miljödiplomerat sina verksamheter, och det i sig är något bra. Vi vet mycket mer nu om hur man arbetar på ett sätt som gör så lite skada som möjligt för miljön och klimatet. Det är ett stort arbete som genomförts, applåder till alla som deltagit, och i går manifesterades det genom att borra upp en pusselbit i det miljöpussel som finns på ena väggen på kommunhuset vid Bagges torg i Lerum. En miljödiplomerad organisation var ett av delmålen i arbetet med att bli Sveriges ledande miljökommun.

Att alla verksamheter i den kommunala organisationen i Lerum är miljödiplomerade är bra. Den kunskap vi fått genom det arbetet är säkert en förutsättning för att vi ska nå vår miljövision. Svårare är det med andra frågor som vi politiker behöver ta ställning till. Är det t ex vettigt att betala 15-20% mer för att bygga en förskola eller ett äldreboende med högsta miljöklass, jämfört med att bygga utifrån de vanliga statliga kraven som finns? Ja inte vet jag. Det är naturligtvis bra med byggnader som påverkar miljön och klimatet så lite som möjligt. Frågan jag som politiker behöver ställa mig är om vi kan använda de extra pengarna till något annat som är bra för miljön och klimatet, och som skulle ge bättre effekt? Hur ser alternativen ut och vad ger oss mest nytta för pengarna om vi ska bli Sveriges ledande miljökommun? Tänk om det är bättre för miljön om vi lägger de pengarna på tåg- och busskort till alla som bor i kommunen? Bara som ett alternativt exempel.

Risken med att vända och vrida på alternativen är alltid att ingenting blir gjort, att man fastnar i det där med å ena sidan och å andra sidan, och det ska vi inte göra. Men vi kan åtminstone börja med att bli lite mer konkreta när det gäller vår vision. Vad menar vi egentligen?

Det här med frivilligarbete

High Rail i New York

Ibland kallar vi dem för frivilligarbetare, ibland för volontärer. En del av oss politiker gillar dem, en del av oss gör det inte. Själv tycker jag att frivilliga insatser ska uppmuntras. Människor vill bidra, hälfen av alla svenskar arbetar ideellt, och dessutom - i framtiden kommer vi inte att ha råd med att betala så mycket som vi gör idag med offentliga medel, vilket jag för den delen inte heller tycker att vi ska göra.

Fast vad jag vill göra nu, är att länka er vidare till Gråbos egen hemsida. Där skriver jag om människor som vill vara med och göra New York (och Gråbo) till en ännu vackrare plats. Utan att få betalt för det.

Rektorerna bestämmer

För ett par veckor sedan beslutade en enig kommunstyrelse i Lerum (på Folkpartiets initiativ) att införa förstelärartjänster och lektorstjänster i skolan och sedan dess har flera lärare i kommunen hört av sig till mig (vi politiker använder ofta ord som "flera", "många" och "massor" lite svävande, så att det ska passa våra egna syften, i det här fallet betyder "flera lärare" 5 stycker, varken mer eller mindre). Frågorna de här lärarna ställt, och som även ställts från andra håll, bl a i Lerums tidning, har handlat om två saker. Det ena är vem som ska bestämma vilka lärare som är kvalificerade för de nya tjänsterna i skolan, ett kriterium är nämligen att man ska vara en skicklig lärare och att man har visat att man är intresserad av skolutveckling. Det andra man undrar är om man blir en bättre lärare för att man forskar, vilket tanken är att man som lektor ska göra.

Det där med vem som ska bedöma vilka lärare som är särskilt skickliga, det är en vanliga fråga. Den dyker upp även i andra sammanhang, inte minst när det gäller lönesättning, och svaret är enkelt. Det är rektorn som avgör det. Det är rektorn som har överblick och som kan se vem eller vilka av lärarna som är de skickligaste. Vilka som når bäst resultat och som mest bidrar till hela skolans utveckling. För ja, en del lärare är bättre lärare än andra, så är det. Och så är det inom vilka yrken som helst. En del busschaufförer är bättre på att köra buss och mer serviceinriktade än andra busschaufförer, en del sjuksköterskor är bättre på sitt jobb än andra. Att säga något annat är bara fegt.

Blir man då en bättre lärare för att man forskar? Ja, det blir man. Sedan finns det alltid undantag. Man kan forska och ändå vara en usel pedagog, och man kan vara hur bra som helst som lärare även om man inte forskat. Men på det stora hela så är svaret ja, och inte bara det. När forskningen finns nära till hands på en skola, som den gör när en eller flera lärare på skolan lägger en del av sin arbetstid på att forska, då får alla lärare på den skolan glädje av forskningen och nytta av den i undervisningen, vilket när allt kommer omkring gynnar eleverna. En forskande lärare är alltså bra för alla på skolan. Mer om det här i Lerums tidning...

Ibland är en kommunal lösning det bästa, ibland en privat. Svårare än så är det inte.

Här byggs det nya äldreboendet

I Gråbo där jag bor byggs just nu ett äldreboende, vilket är bra och inte en dag för tidigt, eftersom vi tidigare varit för dåliga på att bygga och därför har brist på äldreboenden i Lerums kommun. Just nu har vi människor i kö som väntar och vi köper platser på äldreboenden i Alingsås kommun. Bortsett från att det är trist att folk inte ska kunna fortsätta att bo i sin hemmiljö (de flesta vill göra det) när de behöver en plats på ett särskilt boende, är det onödigt dyrt att köpa platser från andra kommuner. Det är att slösa med de gemensamma resurserna och det ska vi inte göra.

Det kommer att dröja ett tag innnan det nya äldreboendet i Gråbo är färdigbyggt och människor kan flytta in och innan dess är det en del som vi politiker har behövt ta ställning till och kommer att behöva ta ställning till. Härom veckan beslutade vi t ex att äldreboendet som byggs, tillsammans med det äldreboende som redan finns, ska drivas i kommunal regi. Vi ska alltså inte lämna över driften till ett privat bolag, vilket i sig inte hade varit underligt eftersom vi i fullmäktige har sagt att vi i Lerums kommun gärna vill att privata företag utför en del av våra tjänster. Frågan är bara när och hur vi vill det.

I Folkpartiet vill vi ha både kommunal drift och privata utförare. Inte samtidigt, utan välja det som vi tycker passar bäst i varje enskilt fall. Förra året sa vi JA till att låta ett privat företag ta över Hedegården, ett äldreboende i Lerum. Den här gången sa vi att vi hellre ser att kommunen själv sköter äldreboendena i Gråbo. För att vi tror att det är en bättre lösning helt enkelt. Utifrån hur vi vet att de som bor i Gråbo vill att Gråbo ska utvecklas i framtiden och utifrån att vi från politiskt håll och i politisk enighet har sagt att vi gärna är med och skapar ett hållbart samhälle i Gråbo, Sveriges första hållbara tätort rent av. Pilot Gråbo kallas den satsningen för. Självfallet tycker vi att även äldreomsorgen ska vara med i det arbetet, och det tror vi i Folkpartiet går lättare om kommunen själv ansvarar för de särskilda boendena i Gråbo.

Fast det där är bara ett skäl till varför vi tycker att en kommunal lösning är bättre än en privat i det här fallet. Det andra skälet handlar om att vi ännu har dåligt koll på vilka konsekvenser det får för oss som bor i kommunen, när vi lämnar över verksamheter till privata företag - kvalitetsmässiga och ekonomiska. Eftersom vi inte har så stor erfarenhet av att göra det, och inte har hunnit följa upp de delarna av äldreomsorgen som idag drivs i privat regi, kan vi inte säga om det blir vare sig bättre eller billigare för lerumsborna. Vi vill ha mer på fötterna innan vi fattar fler beslut i den riktningen. 

Nu är det ju så att Folkpartiet samarbetar med de andra borgerliga partierna i kommunen, och i den här frågan - kommunal eller privat drift av äldreboendena i Gråbo - tyckte inte Moderaterna som vi andra, och därför skrevs det lite grand om en splittring i Alliansen, vilket naturligtvis är sant i just den här frågan. Men som jag har sagt tidigare, ni tror väl inte att vi är överens om allt?

Alexander Abenius, en av Moderaternas representanter i kommunstyrelsen, tycker att FP's beslut om att behålla äldreboendena i Gråbo i kommunal regi är sossigt. Det tycker inte vi. För oss handlar det om att tänka till och fundera på vad som är bäst i varje enskilt fall.  

Stick tillbaka till Kungsbacka!

Som jag berättade sist var det igår dags för årets första kommunstyrelsemöte. Dagordningen var som vanligt omfattande. För er som inte vet, kan jag berätta att vi i Lerums kommun har en politisk organisation som i princip saknar facknämnder (vi har ett par myndighetsnämnder som vi enligt lag måste ha, men inte fler än så). Det betyder att det mesta hamnar under kommunstyrelsens direkta ansvar. Fördelen med en sådan organisation är att kommunstyrelsen kan överblicka kommunens alla verksamheter och därför har lättare att göra ekonomiska prioriteringar, och att det går att agera snabbare än om beslut och uppföljningar sker på olika håll. Nackdelen är att kommunstyrelsens ledamöter behöver sätta sig in i ett omfattande material och beslutsunderlag inför varje möte (och när jag säger omfattande, menar jag omfattande).

Gårdagens dagordning innehöll annars allt från försäljning av tomter och rivning av hus till en diskussion om hur mycket pengar det egentligen är rimligt att lägga på en ny förskola. Eftersom Lerums kommun ska vara Sveriges ledande miljökommun år 2025, ställer vi höga krav på våra verksamhetslokaler, inte minst dem vi bygger från grunden. Frågan är bara hur höga krav vi ska ställa. Hur mycket bättre för miljön och klimatet blir det för varje extra krona vi satsar? För precis som så mycket annat här i livet, är det ju inte säkert att de där sista satsade kronorna bidrar med särskilt mycket. Det där är en fråga som vi måste och ska diskutera vidare och där vi politiker tveklöst behöver få till oss mer synpunkter från dem som är specialister på området. Personligen tycker jag dessutom att vi ibland överdriver vikten av yta framför innehåll. När det gäller förskoleverksamhet är det som händer inne i lokalerna betydligt viktigare än hur själva lokalerna ser ut, tycker jag.

Vi pratade även om ett nytt miljöpris, som vi ska instifta i kommunen. En tävling som går ut på att företagare i Lerums kommun tillsammans med innovativa gymnasielever ska utveckla produkter och tjänster som är bra för miljön. Får vi fart på en sådan tävling kan det på sikt ge bra effekter för både företagare och gymnasieelever. Jag är själv småföretagare och ofta tycker jag att den politiska debatten och de politiska förslagen till lösningar för att få fart på småföretagandet i Sverige hamnar fel. Det är för mycket om momssatser och bolagsskatt och om administration och krångel. För lite om hur vi kan uppmuntra ungdomar att utveckla sina idéer och lära dem hur man kapitaliserar på idéerna. Det stora problemet, som jag ser det, är att vi fortfarande fostrar unga människor till att bli anställda. Som om det vore den enda vägen att försörja sig.

torget i Lerum

 Så är det en sak till jag funderat på, och det är synen på dem som flyttar till Lerums kommun, dvs de som inte har bott här i generationer eller i hundra år eller åtminstone levt hela sitt liv här. För när jag pratar om hur jag vill se kommunen utvecklas, att jag vill att vi ska bygga mer (och högre för den delen) och att jag tycker det är både nödvändigt och kul med nya kommuninvånare, och jag använder min egen uppväxtkommun Kungsbacka som jämförelse (Lerum och Kungsbacka hade ungefär lika många invånare när jag var liten, idag är Kungsbacka nästan dubbelt så stort som Lerum), då får jag ofta till svar: Om det är så bra i Kungsbacka, varför flyttar du inte tillbaka dit då? 

torget i Kungsbacka

Människor som säger sådana saker tycker uppenbarligen inte att den som är inflyttad har lika stor rätt som andra att ha en åsikt, utan man ska säga tack och vara nöjd som det är. Är man inte det, ska man packa och och åka tillbaka dit man kommer ifrån. Stick tillbaka till Kungsbacka med andra ord. Och byter man ut Kungsbacka mot en annan plats, ett annat land till exempel, då tycker jag att den där Vi-har-det-bra-som-det-är-kom-inte-hit-och-stör-mentaliteten känns ganska unken.

Ses vi i New York på måndag?

Nej, det gör vi inte. Däremot kanske vi kan ses på restaurang New York i Lerum. För där tänker jag och andra lokala folkpartister äta middag på måndag, den 14 januari kl 19. Och kul skulle det vara om någon tittade förbi för att prata om lokala politiska frågor. Alltifrån antal våningar på det bostadshus som ev ska byggas i Lerums centrum till vad du tycker att äldreomsorgen eller skolan kan göra bättre.

För egen del är det i morgon bitti dags för årets första kommunstyrelsemöte. Då ska vi bl a prata om hur vi i Lerums kommun kan bli bättre på att upphandla varor och tjänster. För hur knastertorr en sådan fråga än kan verka, är det viktigt att vi vässar oss. För här finns med stor säkerhet pengar att spara. Pengar som vi kan använda till betydligt roligare saker. Folkpartiet vill ha mer verksamhet för pengarna och då gäller det att ha koll på organisationen och kvalitetsarbetet. Jag återkommer med en rapport från kommunstyrelsens möte.

Ha det bra så länge!

Gott nytt uppdaterat år

Med lite tur, och under förutsättning att ni bor i Lerums kommun, fick ni en julhälsning från oss i december (många mil har vi gått för att lägga dem i era brevlådor). Om inte, vill jag gärna berätta vad som står på baksidan av den där julhälsningen. För där står nämligen två saker. Det ena är att ni i fortsättningen kommer att kunna delta digitalt på våra partimöten. Med det menar vi att finns tillgängliga på facebook och twitter när vi träffas, och håller er uppdaterade på vad vi pratar om, och ge er en möjlighet att tycka till - även om ni inte har någon möjlighet att vara med på mötena.

Det andra är att vi en gång i månaden kommer att strunta i våra partimöten och istället sätta oss och prata på någon restaurang i Lerum, Floda, Gråbo eller Sjövik. Då är ni väldigt välkomna att titta förbi och slå er ned en stund.

Just nu har jag inte full koll på vilka datum och tider som gäller, men håll utkik här på bloggen, jag ska hålla er underrättade. Information om det här och annat kan du även få på vår hemsida , på twitter och via vår facebookgrupp. Allt är inte färdigt och uppdaterat, men vi jobbar på det. Vi bygger vidare.

Gott nytt år allesammans!

Radio Floda i köket

Anette Cederlund från Radio Floda på besök i köket

Jag har haft Radio Floda på besök i köket. Radio Floda är en nystartad närradiokanal, som tänker hålla koll på vad som händer i Lerums kommun. De ligger på FM 91,4 och kanalens app hittar du här. Med mig ville de prata om skolorna i Floda - vad som beslutats och vad som kommer att hända i framtiden. Vad jag sa kan ni höra på onsdag nästa vecka, kl 13 eller kl 20. (Fast så mycket kan jag ju säga att vi folkpartister är nöjda med kommunstyrelsens beslut, som i korthet går ut på att med ett bredare anslag, och med fler parter inblandade, titta på olika alternativ för skolorna och förskolorna i Floda. Dessutom ska de som bor i Floda involveras i det arbetet. Bra det.)

Jag vill häpna och tappa andan

Den här texten är skriven för ett annat sammanhang, men eftersom den är rätt allmänt hållen, publicerar jag den även här. // Lill
 

Mark Zuckerberg är född 1984 och han är en av dem som startade Facebook, vilket väl får sägas krävde både nytänkande och driftighet. Vilket väl också får sägas, gjorde honom till en förmögen man. Och som många andra nytänkande och driftiga personer omger han sig med andra nytänkande och driftiga (och förmögna) personer. En av hans vänner med heter Patrick Friedman. (Friedman fanns också med i det där gänget som startade Facebook, och f ö är han barnbarn till Milton Friedman, som någon gång fick Nobelpriset i ekonomi.)

Varje månad träffas Mark och Patrick och ytterligare ett gäng andra och lyssnar till varandras olika idéer och berättar om sina olika projekt, de har en massa sådana, och diskuterar om projekten är något de ska investera pengar i. De sitter väl där och spånar och har kul och anar de ekonomisk lönsamhet i något, plockar de upp sina plånböcker. Ett projekt Patrick Friedman ägnar sig åt, är att starta ett nytt land. En flytande nation utanför Kaliforniens kust. Jag är inte riktigt klar över varför, men jag utgår från att han har någon briljant tanke med det hela. Oklart om han tänker tjäna pengar på det eller inte, och det är i sammanhanget inte intressant. Vad som däremot är intressant, tycker jag, är att med det här gänget handlar det om idéer av dignitet. Av en helt annan kaliber, för att inte säga dimension, än när jag sitter och småpratar med mina vänner eller arbetskamrater. Här handlar det inte om att man möjligen skulle kunna tänka lite nytt och göra si eller så. När vi pratar om en ny liten handlingsplan (på jobbet) eller tipsar varandra om hur man räddar jordärtskockorna i köksträdgården från mördarsniglar (privat), så ger Mark och Patrick varandra råd om hur man bygger en ny nation. När vi andra lite käckt säger att vi ska vara kreativa eller säger att vi ska tänka utanför boxen, betyder det något helt annat än när Mark och Patrick säger det. Läs resten på Äldreomsorgsbloggen...

Skoldebatt med ovanligt många i publiken

I förra veckan hade vi kommunfullmäktigemöte i Lerums kommun. Med fanns även ovanligt många åhörare, och då menar jag inte bara dittvingade gymnasieelever. Nej, på läktaren (vi har våra möten på Dergårdsteatern) fanns en ganska stor grupp föräldrar till grundskoleelever i Floda. De var där för att lyssna till skoldebatten som stod på dagordningen. Mer konkret var de där för att höra om vi tänkte säga något om Centralskolan i Floda. De sista veckorna har det nämligen förts en diskussion om en ev nedläggning av den skolan. Och det är ju som det är med diskussioner av det slaget, det är lätt som förälder att tro det värsta. I det här fallet har jag dessutom full förståelse för att det har uppfattats så, att skolan ska läggas ned. Det där med kommunikation och information är nämligen inte alltid så lätt.

Så här var det: Vi hade i kommunstyrelsen, tillsammans med tjänstemännen, ett samtal om skolorganisationen i Floda. Eftersom vi har en ny skollag, som bl a ställer krav på ämnesbehöriga lärare (vilket är svårt att få till på mindre skolor) och eftersom vi gärna vill minska kostnaderna för själva skollokalerna (bättre att lägga pengarna på lärare), ett samtal om hur vi kan organisera skolverksamheten på ett optimalt sätt. Tjänstemännen, som kan verksamheten bättre än vi politiker, berättade hur de tänkte och vad de kunde se för eventuella lösningar. Ett förslag de hade, efter att ha undersökt det hela, var just att lägga ner skolverksamheten på Centralskolan och istället låta de elever som går där gå på andra skolor i Floda, och samtidigt bygga om Centralskolan till ett antal förskoleavdelningar. För sådana behövs. Så sa vi politiker något i stil med "Jo, det skulle ju kunna vara en möjlighet. Varför pratar ni inte dem som har barn på skolan och hör vad de tycker?".

Någonstans där blev det fel. Det som möjligen skulle kunna vara EN lösning, ETT förslag, uppfattades som det enda. Med resultatet att en massa föräldrar blev förbannade, vilket inte är konstigt. Om det här debatterade vi alltså en del i kommunfullmäktige. Själv sa jag ungefär samma sak som jag säger i den här insändaren, att vi inte är i närheten av att veta vad som är bäst för skolverksamheten i Floda, det är mycket annat vi behöver få klarhet i innan vi fattar beslut om det. Det ska t ex byggas en massa nya bostäder i Floda de närmaste åren och vad det betyder när det gäller antal barn i diverse områden vill vi i folkpartiet självfallet har klart för oss innan vi bestämmer oss för vare sig det ena eller det andra.

Även om det inte är roligt att människor är oroliga och förbannande, är det ändå uppfriskande med engagerade kommuninvånare, i det här fallet föräldrar till skolbarn, tycker jag. Lite grand är det dessutom en knäpp på näsan på oss politiker, som ofta misströstar i våra försök till att kommunicera med människor som bor i kommunen. Vi har våra organiserade medborgardialoger, där vi bjuder in människor till att vara med att prata om "framtidens boende", "framtidens äldreomsorg", "framtidens skolor" eller vad det nu kan vara - lite diffusa ämnen sådär, men det är ju inte så att det väller in folk till de där medborgarträffarna direkt. Varvid jag och andra politiker tänker att kommuninvånarna inte är så värst intresserade av att diskutera kommunpolitik. Men fel, fel, fel. Folk är visst intresserade. När det är frågor som engagerar på riktigt. När människor själva får bestämma hur och vad det ska pratas om. Svårare än så är det inte.

Nu hade jag egentligen tänkt att skriva om vad som sas mer på fullmäktigemötet förra veckan, att jag själv pratade om en ökad lönespridning bland lärarna (i klartext att det ska vara större löneskillnader mellan de skickligaste lärarna och de mindre skickliga lärarna än det är idag). Fast ska jag gå in på det, blir det här blogginlägget i längsta laget. Så jag återkommer.

Tre personer vill leda Liberala kvinnor. Här är en av dem.

Den 13-14 oktober ska Liberala kvinnor ha landsmöte. Då ska vi fortsätta att forma vårt program för jämställdhet och då ska vi välja en ny ordförande, eftersom vår nuvarande ordförande Bonnie Bernström vill lämna över till någon annan. Valberedningens förslag till ny ordförande är Anna Steele, riksdagsledamot från Tyresö, och det är ett bra förslag. Men det finns fler kandidater och det gillar jag. Fatima Svanå, regionpolitiker från Halland och Liberala kvinnors nuvarande vice ordförande, och Anna Mårtensson, kommunalråd från Jönköping, kandiderar båda två till posten och vi har alltså 3 kandidater. Tre kompetenta och kvalificerade kandidater.

Och varför gillar jag att det finns 3 kandidater? Är inte det bara bökigt? Vore det inte lättare om det bara fanns en? Jo det klart att det vore smidigare och det klart att ordförandevalet skulle gå fortare. Men vem har sagt att smidigast är bäst? Det jag gillar med det här, är att det för första gången som jag känner till finns flera personer som VILL leda organisationen, och bara det är hoppfullt. Så gillar jag att vi medlemmar nu uppmuntras till att tänka till kring vilka frågor som ska prioriteras de närmaste åren och möjligen även till hur vi vill att Liberala kvinnor ska agera och arbeta. Så tänker jag. Och så här skriver Fatima Svanå om varför hon kandiderar.


Jag har fått frågan ofta. Behövs verkligen ett kvinnoförbund? Det är inte en självklarhet, och jag förstår frågan. Men mitt svar är JA, det behövs. Så länge som jämställdhetspolitiken inte tas på allvar av partierna, så länge som främst män får de ledande posterna och så länge som kvinnor måste vara dubbelt så bra som männen för att erkännas på maktpositioner. Så länge behövs ett kvinnoförbund. 

När frågan kom 2007 om att sitta med i Liberala Kvinnors centralstyrelse tackade jag med spänning ja. Kanske litegrann för att Birgitta Ohlsson gick in som ordförande. ;) Sedan dess har jag mer och mer sett nyttan med ett starkt nätverk av feminister, både i och utanför partipolitiken. Ett nätverk som stärker kvinnor och feminister inom Folkpartiet och en plantskola för kvinnor som är intresserade av politik men som inte riktigt är beredda att gå med i ett parti, men har liberala åsikter.  

Jag har de senaste två åren varit vice ordförande i centralstyrelsen, vilket varit givande på många olika sätt. Att finnas med mitt i smeten har möjliggjort att kunna bidra direkt och konkret. Jag är extra stolt över de två seminarium jag lett under Almedalsveckan. 2009 om att införa samtyckeslagstiftning och 2010 om flickor på HVB. 

 Jag är också stolt över att Liberala Kvinnor för två år sedan skapade en ny och fräsch politisk plattform där hela organisationen tog ansvar och hjälptes åt med att formulera liberal feministisk politik för framtiden. I oktober när vi håller landsmöte ska plattformen vässas ytterligare. Liberala Kvinnor har de senaste åren haft en stark feministisk profil. Jag vill fortsätta hålla den fanan högt. Jag vill fortsätta arbeta för att vara en nagel i ögat på de som motarbetar ett jämställt samhälle där kvinnor och män kan få verklig frihet från könsnormer och könsstereotypa förväntningar. 

Jag vill vara med och leda Liberala Kvinnor framöver och jag vill verkligen driva frågan om ytterligare pappamånader! Målet är att få stå som Liberala Kvinnors ordförande på Folkpartiets landsmöte 2013 och rösta igenom Liberala Kvinnors "baby"; ökad individualisering i föräldraförsäkringen!!

Vi ska rigga för jämställdhet

I torsdags deltog jag i en debatt om jämställdhet och hälsa. Frågorna handlade en del om hur mycket staten, landstingen och kommunerna ska lägga sig i frågorna, både jämställdheten och människors hälsa, och det är väl just där som det går att se skillnader i vad de olika politiska partierna står för. Själv tycker jag att staten ska lägga sig i så lite som möjligt, jag vill ha ett samhälle där människor tänker själva. Det betyder t ex att jag inte vill förbjuda rökning, även om det är farligt, som en del politiker i Lerum vill. För ska vi förbjuda rökning är det ingen hejd på vad vi borde förbjuda mer bland allt det i livet som nödvändigtvis inte är bra för oss människor. Och gör vi det, slutar vi att tänka själva. Då utgår vi från att samhället och livet är säkrat.

Däremot tycker jag självfallet att det som samhället står för och s a s erbjuder, det ska vara jämställt. Skolan, vården, socialtjänsten, hemtjänsten och allt annat. Vi politiker ska utforma välfärden och socialförsäkringarna så att de bidrar till jämställdhet. Om vi till exempel tycker att det är bra att mammor och pappor delar på föräldraledigheten, ska vi självfallet rigga föräldraförsäkringen så att den bidrar till det. Inte som idag ha en föräldraförsäkring som uppmuntrar pappor att inte vara hemma med barnen när de är små. HUR vi ska göra det, är en annan fråga. Just nu finns något som kallas för jämställdhetsbonus, och som är en extra ekonomisk ersättning till pappor som är föräldralediga (eller snarare till den förälder som tjänar mest, men det är ju nästan alltid pappan), för att minska den ekonomiska förlusten (eftersom pengar brukar vara det som biter). Jämställdhetsbonusen är ganska ny och ska utvärderas. Visar det sig att det fungerar, dvs att fler pappor är hemma med sina barn, är det väl alldeles utmärkt. Visar en utvärdering att den inte fungerar, får vi tänka nytt. Trial and error. Som med allt annat.

"Man vet att man är politiker när man föreslår en utredning"

Sitter på tåget hem från Stockholm. Har tillbringat hela dagen på Riksdagen, där jag suttit med styrelsen för Liberala kvinnor och gått igenom vår politiska plattform och de motioner vi fått inför vårt landsmöte i Västerås i oktober. Vi har diskuterat allt från surrogatmödrarskap och jämställd vård till bistånd och kvinnors företagande och ägande (ja, män har betydligt mer pengar på banken än kvinnor). Föräldraförsäkringens utformning har vi också pratat om och konstaterat att det inte räcker med att justera den nuvarande utformningen lite hit och dit, utan att det faktiskt behövs en ordentlig översyn av den. En utredning helt enkelt. För bortsett från att vi tycker att det vore bra om pappor tog ut en större del av föräldraledigheten än de ca 20 procent de tar ut idag, är den nuvarande föräldraförsäkringen utformad utifrån att människor är anställda någonstans. Inte utifrån att folk är doktorander eller småföretagare eller annat man faktiskt kan vara när man blir gravid.

För många år sedan hörde jag Jonas Gardell säga "man vet att man är gammal när man tittar i Ellos-katalogen och tänker att de här kläderna är ju rätt så fräcka".  Själv säger jag nu att "man vet att man är politiker när man föreslår en utredning".

29 september i Göteborg: En dag om det friska åldrandet

Själv är jag inte medlem i Liberala seniorer. Det är däremot Barbro Westerholm som ni ser till vänster på bilden. Och hon är med på den konferens som just Liberala seniorer arrangerar i Göteborg i slutet på september. Programmet ser ni här. Visst ser det intressant ut?


En heldag på Hotell Opalen, Engelbrektsgatan 73, Göteborg, den 29 september 2012.
Dagen är öppen för alla intresserade av äldrefrågor.
Programmet är framtaget av Liberala seniorer Göteborg, med finansiellt stöd av Folkpartiet Göteborg och Vuxenskolan.
Deltagaravgift 200 kr, inkl. lunch, utan lunch 100 kr. Avgiften betalas på plats.
Medtag gärna jämna pengar (sedlar)!
Anmälan till berit@krantz.com tel. 0707 88 0679.

Program: 
9.30 Registrering och förfriskningar
10.00 - 11.45 Välkommen Vi föds som kopior och dör som original. Bo G Eriksson, fil dr i sociologi Ben- och armsträckare. Barbro Eklund, seniorgympaledare Äldre som resurs. Barbro Westerholm, riksdagsledamot, prof., ordf. Nätverket Liberala Seniorer
11.45 Scenpoesi. Olivia Bergdahl, estradpoet
12.15 Buffélunch
13.15 - 14.15 Den kulturella hjärnan - use it or lose it. Gunnar Bjursell, prof. Ben- och armsträckare, Barbro Eklund
14.15 Hur ska vi våga bli gamla? Panelsamtal under ledning av Bonnie Bernström, fd riksdagsledamot, ordf. Liberala Kvinnor Deltagare: Ola Sigurdson, prof., föreståndare Centrum för kultur och hälsa vid Göteborgs Universitet Ann Catrine Fogelgren, biträdande kommunalråd Bo G Eriksson, se ovan Barbro Westerholm, se ovan
15.30 Hur går vi vidare?? Sammanfattning och avslutning av Bonnie Bernström

CASH IS QUEEN

Välkommen till konferensen om Kvinnor och entreprenörskap

Lördag 22 september kl. 9.00–15.30 Hotell Novotel i Göteborg 9.00
Registrering, kaffe och fralla 9.30 – 12.00 
Maria Nilsson hälsar välkommen
Bonnie Bernström, ordförande Liberala Kvinnor Riks – historik och vision
Birgitta Ulfsson, skådespelerska – konstnärskap i praktiken
Inêz Lohr, chef för Lohrs Pocket MedMera, Mötesplats/Bokhandel – Kaffebar – Galleri i Göteborg
Karima Tice från Aman Care – hemtjänstföretag i tiden med mångkulturell affärsidé, årets företagare i Stockholm
Carola Alzén, VD Mälarhamnar – att vara VD i en typisk manlig miljö
Frågestund med förmiddagens föreläsare

12.00 – 13.00 Novotels goda buffélunch 13.00 – 15.15
Helén Andersson, från kyckling till fullfjädrad entreprenör
Christine von Sydow, generalsekreterare Act!onaid – om jämställdhet, mikrolån och bistånd
Panelsamtal med moderator Agneta Berliner, chef för Handelskammaren Mälardalen i Västerås med Ann Catrine Fogelgren, biträdande kommunalråd (FP) i Göteborg, Anneli Egestam från Egestam Marketing, Ulla-Lisa Thordén, säljtränare, författare och EU ambassadör, samt Helén Andersson, föreläsare och entreprenör
Samtalet bryts för 15 minuters paus med juice och frukt
Agneta Berliner sammanfattar och avrundar konferensen
15.30 Slut

Anmäl dig senast 14 september genom att betala in 200 kr på Liberala Kvinnor Gbg konto pg 59 02 82-0. Märk inbetalningen med Novotel och ditt namn! 

Välkommen!
Maria Nilsson Ordförande Liberala Kvinnor (LK) Göteborgsområdet
Ett arrangemang tillsammans med LK Norra Älvsborg och LK Halland.

LOV (lag om valfrihetssystem) inom daglig verksamhet i Lerums kommun

Lerumsliberaler på Eriksberg för att lyssna på Jan Björklund

Det är lite trögt, det är det, att börja jobba efter veckor av semesterlättja och inga som helt krav på prestation eller intäkter (och när det gäller intäkter menar jag intäkter som har med mitt jobb och företag att göra - det är väl bäst att tillägga). Men. Trögt eller inte. Den här veckan drog jag igång. Både jobba jobb och jobba politik.

Kommunstyrelsen i Lerum träffades i onsdags. Då beslutade vi bl a att införa LOV inom daglig verksamhet. Det betyder att vi öppnar upp för små företag som vill erbjuda daglig verksamhet för personer med funktionsnedsättningar. Det i sin tur, betyder att den som har rätt till och vill ha daglig verksamhet ska få mer att välja på. Bara för att du t ex har Downs syndrom, betyder ju inte det att du har samma intressen eller samma behov som alla andra med Downs syndrom. Själv skulle jag gärna vilja se ett par personalkooperativ inom daglig verksamhet, eller varför inte personal- och brukarkooperativ. Eftersom jag själv har arbetat med daglig verksamhet, även om det var ett tag sedan, vet jag att det brukar finnas både goda idéer och god kompetens bland dem som redan arbetar i verksamheten. (För er som undrar kan jag meddela att när jag säger att vi beslutade att införa LOV, så var det den borgerliga majoriteten som gjorde det. Oppositionen var emot.) Vi bestämde dessutom att köra igång med en arkitekttävling om Floda centrum, för att få förslag från olika arkitekter om hur de nya byggnationerna i Floda centrum ska kunna komma att se ut. För precis som i Gråbo centrum och Lerums centrum ska det även i Floda centrum byggas de närmaste åren. Både Lerums kommun och Göteborgsregionen (som vi är en del av) behöver fler invånare för att överleva på sikt, och då behövs bostäder. Kommunfullmäktige kommer i höst att fatta beslut om ett par detaljplaner i Lerums centrum, så jag lär återkomma med mer om det.


Bilden ovan är tagen vid Eriksberg i Göteborg förra helgen. Då var nämligen Jan Björklund där och höll sitt sommartal. Hela talet kan du läsa här...

Saker politiker inte ska säga

Bilden lånad av lerumstidning.se 

För er som inte vet, kan jag berätta att vår lokala tidning här i Lerum heter Lerums tidning. Den kommer en gång i veckan och den läses av i princip alla vuxna människor i kommunen - mer eller mindre. Och varje år när vi i den politiska majoriteten har skrivit ett budgetförslag, som vi hoppas att Kommunfullmäktige senare ska anta, så skriver man om förslaget i lokaltidningen. 

Den här gången berättade vi framför allt att vi behöver vara sparsamma (det kan man ju tro att vi säger varje år men det gör vi faktiskt inte) och att det är viktigt att vi får igång bostadsbyggandet i kommunen, inte minst i våra tre centrum. Själv fick jag en fråga som handlade om skolan, och att vi inte satsar några pengar där (vilket vi i själva verket gör, massor av pengar - vi har byggt flera nya skolor i Gråbo som startar i höst, vi dessutom sagt att elevpengen inte ska röras). Som svar på det sa jag att vi visst satsar pengar på skolan, för det gör vi ju - men så sa jag dessutom, snarast i en bisats, att det inte finns något samband mellan hur mycket pengar en kommun lägger på skolan och elevernas resultat. För det finns inget sådant samband. Skolutveckling och hur bra en skola lyckas handlar om andra saker. Fast i samma stund som jag sagt det insåg jag att det där kommer en del att uppröras över. För att säga att något inte blir bättre av mer pengar, mer resurser - det är minerad mark för många. Även om det går att visa på siffror som stödjer det man säger. Så sånt ska man som politiker inte säga. Men nu gjorde jag det och därför har jag de senaste dagarna stött på en och annan arg kommuninvånare som säger att jag inte vet vad jag pratar om.

Så har jag träffat en och annan person som undrar varför vi ser så glada ut på bilden - om det nu är så bistra tider. Ja, jag kan bara svara för mig själv och jag är lite halvnöjd ändå. Inte jätteglad, det finns investeringar som jag velat göra men som vi just nu inte har råd till, men det är väl inget konstigt med det? Det behöver inte vara eländes elände bara för att man ett år inte gör det. Och som jag skrev tidigare, det viktigaste är att vi får igång bostadsbyggandet, och därmed en ökad inflyttning och därmed ökade skatteintäkter. Och om vi lyckas med det eller inte - det har inte med pengar att göra.

Låt bli min mamma

Det är söndag eftermiddag och det är Mors dag. Jag sitter på tåget hem från Stockholm, där jag bl a deltagit i en demonstration till ökat skydd för våldsutsatta kvinnor, dvs - i det här fallet - kvinnor som lever tillsammans med män som slår dem, och som dessutom i många fall har barn som därmed växer upp i ett hem där mamma blir slagen. Enligt Brottsförebyggande rådet och Rädda barnen lever ungefär 200 000 barn i Sverige i ett sådant hem, ett hem som är en brottsplats.

Vad jag och Liberala kvinnor vill (det var Liberala kvinnor som arrangerade demonstrationen) är att de kvinnojourer som finns runt om i landet ska ha sin finansiering säkrad - bidragen till dem ska vara permanenta, inte något man ska behöva ansöka om år från år.

Idag är det politiker i varje kommun som bestämmer om en kvinnojour ska finnas och vilka pengar som ska avsättas till den och det betyder att det ser väldigt olika ut i olika kommuner och att många kvinnojourer lever ett osäkert liv. Och så ska det inte var, tycker jag. (I Lerums kommun finns ingen kvinnojour inom kommunens geografiska gränser, utan vi köper platser från en kvinnojour i Alingsås. Det fungerar bra och jag har aldrig hört någon politiker säga något om att det är för dyrt. Som kommunpolitiker i Lerum är jag alltså inte oroad.)


PS. När jag i olika sammanhang pratar om kvinnor som blir misshandlade av sina män, får jag nästan alltid kommentarer av olika slag. Här kommer några av dem. Med svar.

Kommentar: Det är faktiskt inte bara män som slår kvinnor. Män som slår män och kvinnor som slår kvinnor är också ett problem. 
Svar: Ja, så är det. Men det stora problemet, som jag ser det, är män som slår kvinnor. Och det är det som jag i just det här sammanhanget lyfter.


Kommentar: Du får det att låta som att alla män slår kvinnor.
Svar: Jaha. Men det gör jag inte. De flesta män slår inte kvinnor, det är en minoritet som gör det. Men eftersom det ändå handlar om att hundratusentals män gör det, tycker jag det är ett problem.


Kommentar: Du pratar bara om fysiskt våld och då är det fler män än kvinnor som misshandlar. Men det finns psykiskt våld också och då kanske det är fler kvinnor än män som misshandlar.
Svar: Du tror väl inte att en kvinna som blir misshandlad bara utsätts för fysiskt våld. Att leva i en relation där man blir fysiskt misshandlat betyder att man även blir psykiskt misshandlad. Huruvida kvinnor misshandlar män psykiskt tar jag inte ställning till här. 

Who would miss us?

I det gamla posthuset på torget i Gråbo håller Pingsförsamlingen på och bygger om. Där ska bli en kyrka och en samlingsplats. Och där har jag varit nu på förmiddagen och hälsat på. För att prata med dem om hur vi alla kan bidra till att Gråbo utvecklas till ett samhället där människor trivs och känner sig delaktiga. Från politiskt håll har vi en tanke om "det hållbara samhället", Sveriges första hållbara tätort. Men som pingstpastorn sa "allt det där kommer uppifrån, hur gör vi för att människor i Gråbo ska känna att det är deras tanke och deras vision?". 

Abraham Sahu och jag

På mötet fick jag en möjlighet att prata med Abraham Sahu, som är pastor i New Delhi och lägger sin kraft på att försöka involvera de fyra miljoner människor som bor i stadsdelen där han arbetar i att känna att stadsdelen är deras, och att det är "My India". Regelbundet ställer han sig frågan "Who will miss us?", vem skulle sakna oss om vi inte fanns här, dvs vem skulle sakna Abraham Sahu och hans medhjälpare om de försvann. Det är för dem jag arbetar, säger han.








Anteckning på en servett

Lerums kommun, dvs politiker i Lerums kommun, bjuder då och då in till något vi kalla för medborgardialoger. Ja, det låter lite krystat, det kan jag hålla med om, men tanken är god. Tanken är att vi politiker ska få till oss hur människor själva vill ha det, till exempel i Gråbo och till exempel när det gäller skolorna i Gråbo. Fast de där medborgardialogerna är inte särskilt välbesökta. Och även om det är roligt att de som faktiskt kommer och är med och berättar vad de tycker, är det svårt som politiker att veta hur representativa åsikterna är. Är det många Gråbobor som tycker som just de här Gråboborna, hur stark och utbredd är den här åsikten i Gråbo?

Jag tänker så här, att om ni som bor i Gråbo inte tycker att det låter särskilt upphetsande med den här typen av sammankomster - medborgardialoger - då borde vi hitta andra kanaler för att kommunicera. Det där om att politiker inte vill höra eller veta vad människor tycker, det är nämligen inte sant. Så har ni förslag på kommunikationskanaler eller mötesplatser eller vad det nu kan vara, får ni gärna höra av er. Skriv i kommentatorsfältet eller skicka ett mejl lill@minsektor.se. Vi hörs!

"Anhöriga" är både kvinnor och män

Jag är på konferens, för jobbets räkning. Ämnet är först och främst inkontinens, men vi pratar också om hur olika äldreomsorgen är organiserad i olika delar av världen och som vanligt - hur ska vi klara äldreomsorgen i framtiden, när gruppen äldre blir större och större. Både till antal personer och i relation till andra åldersgrupper. Allt färre ska ta hand om allt fler. Alla som har sagt något i den frågan har sagt att i framtiden kommer anhöriga att få ta ett ännu större ansvar för sina äldre släktingar. Det tror jag också. Och en av frågorna blir då hur kvinnor och män, både döttrar och söner, gemensamt ska kunna ta det ansvaret. Jag menar så att det inte blir något som enbart kvinnor ansvarar för. Förslag?