Vad jag och Liberala kvinnor vill (det var Liberala kvinnor som arrangerade demonstrationen) är att de kvinnojourer som finns runt om i landet ska ha sin finansiering säkrad - bidragen till dem ska vara permanenta, inte något man ska behöva ansöka om år från år.
Idag är det politiker i varje kommun som bestämmer om en kvinnojour ska finnas och vilka pengar som ska avsättas till den och det betyder att det ser väldigt olika ut i olika kommuner och att många kvinnojourer lever ett osäkert liv. Och så ska det inte var, tycker jag. (I Lerums kommun finns ingen kvinnojour inom kommunens geografiska gränser, utan vi köper platser från en kvinnojour i Alingsås. Det fungerar bra och jag har aldrig hört någon politiker säga något om att det är för dyrt. Som kommunpolitiker i Lerum är jag alltså inte oroad.)
PS. När jag i olika sammanhang pratar om kvinnor som blir misshandlade av sina män, får jag nästan alltid kommentarer av olika slag. Här kommer några av dem. Med svar.
Kommentar: Det är faktiskt inte bara män som slår kvinnor. Män som slår män och kvinnor som slår kvinnor är också ett problem.
Svar: Ja, så är det. Men det stora problemet, som jag ser det, är män som slår kvinnor. Och det är det som jag i just det här sammanhanget lyfter.
Kommentar: Du får det att låta som att alla män slår kvinnor.
Svar: Jaha. Men det gör jag inte. De flesta män slår inte kvinnor, det är en minoritet som gör det. Men eftersom det ändå handlar om att hundratusentals män gör det, tycker jag det är ett problem.
Kommentar: Du pratar bara om fysiskt våld och då är det fler män än kvinnor som misshandlar. Men det finns psykiskt våld också och då kanske det är fler kvinnor än män som misshandlar.
Svar: Du tror väl inte att en kvinna som blir misshandlad bara utsätts för fysiskt våld. Att leva i en relation där man blir fysiskt misshandlat betyder att man även blir psykiskt misshandlad. Huruvida kvinnor misshandlar män psykiskt tar jag inte ställning till här.
