Skoldebatt med ovanligt många i publiken

I förra veckan hade vi kommunfullmäktigemöte i Lerums kommun. Med fanns även ovanligt många åhörare, och då menar jag inte bara dittvingade gymnasieelever. Nej, på läktaren (vi har våra möten på Dergårdsteatern) fanns en ganska stor grupp föräldrar till grundskoleelever i Floda. De var där för att lyssna till skoldebatten som stod på dagordningen. Mer konkret var de där för att höra om vi tänkte säga något om Centralskolan i Floda. De sista veckorna har det nämligen förts en diskussion om en ev nedläggning av den skolan. Och det är ju som det är med diskussioner av det slaget, det är lätt som förälder att tro det värsta. I det här fallet har jag dessutom full förståelse för att det har uppfattats så, att skolan ska läggas ned. Det där med kommunikation och information är nämligen inte alltid så lätt.

Så här var det: Vi hade i kommunstyrelsen, tillsammans med tjänstemännen, ett samtal om skolorganisationen i Floda. Eftersom vi har en ny skollag, som bl a ställer krav på ämnesbehöriga lärare (vilket är svårt att få till på mindre skolor) och eftersom vi gärna vill minska kostnaderna för själva skollokalerna (bättre att lägga pengarna på lärare), ett samtal om hur vi kan organisera skolverksamheten på ett optimalt sätt. Tjänstemännen, som kan verksamheten bättre än vi politiker, berättade hur de tänkte och vad de kunde se för eventuella lösningar. Ett förslag de hade, efter att ha undersökt det hela, var just att lägga ner skolverksamheten på Centralskolan och istället låta de elever som går där gå på andra skolor i Floda, och samtidigt bygga om Centralskolan till ett antal förskoleavdelningar. För sådana behövs. Så sa vi politiker något i stil med "Jo, det skulle ju kunna vara en möjlighet. Varför pratar ni inte dem som har barn på skolan och hör vad de tycker?".

Någonstans där blev det fel. Det som möjligen skulle kunna vara EN lösning, ETT förslag, uppfattades som det enda. Med resultatet att en massa föräldrar blev förbannade, vilket inte är konstigt. Om det här debatterade vi alltså en del i kommunfullmäktige. Själv sa jag ungefär samma sak som jag säger i den här insändaren, att vi inte är i närheten av att veta vad som är bäst för skolverksamheten i Floda, det är mycket annat vi behöver få klarhet i innan vi fattar beslut om det. Det ska t ex byggas en massa nya bostäder i Floda de närmaste åren och vad det betyder när det gäller antal barn i diverse områden vill vi i folkpartiet självfallet har klart för oss innan vi bestämmer oss för vare sig det ena eller det andra.

Även om det inte är roligt att människor är oroliga och förbannande, är det ändå uppfriskande med engagerade kommuninvånare, i det här fallet föräldrar till skolbarn, tycker jag. Lite grand är det dessutom en knäpp på näsan på oss politiker, som ofta misströstar i våra försök till att kommunicera med människor som bor i kommunen. Vi har våra organiserade medborgardialoger, där vi bjuder in människor till att vara med att prata om "framtidens boende", "framtidens äldreomsorg", "framtidens skolor" eller vad det nu kan vara - lite diffusa ämnen sådär, men det är ju inte så att det väller in folk till de där medborgarträffarna direkt. Varvid jag och andra politiker tänker att kommuninvånarna inte är så värst intresserade av att diskutera kommunpolitik. Men fel, fel, fel. Folk är visst intresserade. När det är frågor som engagerar på riktigt. När människor själva får bestämma hur och vad det ska pratas om. Svårare än så är det inte.

Nu hade jag egentligen tänkt att skriva om vad som sas mer på fullmäktigemötet förra veckan, att jag själv pratade om en ökad lönespridning bland lärarna (i klartext att det ska vara större löneskillnader mellan de skickligaste lärarna och de mindre skickliga lärarna än det är idag). Fast ska jag gå in på det, blir det här blogginlägget i längsta laget. Så jag återkommer.

Direkt från kommunfullmäktiges möte den 10 mars 2011

Jag sitter i matsalen på Torpskolan (eftersom aulan på Dergårdsgymnasiet är upptagen, vi brukar vara där, har vi fått flytta på oss). Vi har precis fått veta resultatet från en brukarundersökning, vi har frågat de äldre som bor på kommunens äldreboenden eller som får hjälp från hemvården (plus deras närstående) vad de tycker om den omsorg de får. Nästan alla är nöjda. Väldigt nöjda med en del saker, t ex det bemötande de får från personalen, och lite mindre nöjda med annat - som t ex att det är svårt att få hjälp med att komma ut så ofta som man skulle vilja. Men på det stora hela - nöjda.

Problemet är bara att det är så få brukare och närstående som svarat på enkäten, svarsfrekvensen är bara 40%. Nu vet jag inte hör hög svarsfrekvensen behöver vara för att resultatet ska vara statistiskt säkerställt, men jag misstänker att det är ett gränsfall i det här fallet. Nu har jag ingen anledning att tro att det bara är de nöjda som har besvarat frågorna, men om vi ska använda enkätsvar när vi utvärderar våra målsättningar - som målsättningen att 80% av brukarna i äldreomsorgen ska vara nöjda - då behöver vi se till att fler brukare och närstående till brukarna svarar på våra frågor. Dessutom tycker jag att fler än 80% ska vara nöjda. Inte 100%, med tanke på det jag skrev om i går, men bättre än åttio kan vi.

Gårdagens kommunfullmäktige

var det kortaste jag varit med om, det tog en dryg timme. Dagordningen bestod mest av val av representanter till olika politiska grupperingar - så väl inom kommunen som utanför, och när det gällde de få politiska frågorna på dagordningen så var det ingen som väckte någon direkt debatt. Glada blev vi nog i alla fall alla över de små apparater som låg på de borden framför oss. Med hjälp av dem kan vi genomföra upprop och voteringar på nolltid, och därmed spara tid, och vi kan på ett enkelt sätt tala om att vi vill säga något från talarstolen. Efterlängtade apparater med andra ord.

Motion, tax och LUF

Det är mitt i natten och jag skriver en motion till kommunfullmäktige, samtidigt som jag försöker lära vår nye familjemedlem, taxen Bamsen, att han inte får sova i soffan.

Man kan ju fundera på om jag, som faktiskt är en del av den politiska majoriteten i Lerums kommun, ska skriva motioner. Borde jag inte få in det jag vill med motionen i den kommande budgeten istället, jobba lite mer inifrån? Det kan man tycka. Samtidigt är det ju på det viset att det inte är säkert att jag får med mig resten av Alliansen på det jag vill, vilket jag i och för sig kanske inte får med hjälp av en motion heller, men jag tänker att motioner faktiskt är den rättighet jag har, som kommunfullmäktigeledamot, att vara tydlig med vad jag vill förändra, och dessutom är det bra med motioner eftersom de oftast leder till mer diskussion än något som formuleras i en kommunal budget. Eller vad tycker ni (vilka ni nu är som läser det här)?

Tidigare idag (läs igår) var jag på Dergårdsgymnasiet i Lerum och lyssnade på Gudrun Schyman som pratade jämställdhet. Oavsett vad man tycker om Schyman, själv gillar jag en del av det hon säger, så måste man säga att hon är en skicklig talare, det verkade även gymnasieeleverna tycka. På Dergårdsgymnasiet fanns även de politiska ungdomsförbunden, bl a Liberala ungdomsförbundet (LUF). Till höger om mig ser ni Sanna Preifeldt, Moa Grankvist och Lucas Regnér. Skickliga talare de också.

Vi borde kanske göra tvärt om i Kommunfullmäktige

I kommunfullmätige sitter 51 folkvalda politiker och i där ska de stora politiska diskussionerna föras, det är tanken. Där ska också besluten klubbas.

Men eftersom besluten i princip redan är fattade när en frågan kommer till fullmäktige, blir fullmäktige inget annat än ett ställe där de politiska partierna talar om vad de tycker, det blir alltså ingen politisk diskussion, inget samtal, ingen dialog. Vi vet redan vad vi tycker när vi kommer dit.

När jag säger att besluten redan är fattade så är det självfallet bara rent principiellt, det är kommunfullmäktiges ledamöter som fattar besluten, vad jag menar är att alla redan har bestämt sig för vad de ska tycka. Och har man gjort det spelar det ju ingen roll vad andra säger, hur kloka argumenten än är. Vi borde kanske vända på det. När en fråga väcks skulle vi kunna börja med att diskutera med varandra i fullmäktige. Därefter kan vi ta argumenten med oss till våra politiska partier, prata vidare och sedan ta frågan till kommunstyrelsen och bestämma oss för vad kommunstyrelsen tycker i frågan. Nu gör vi alltså tvärt om och därför blir kommunfullmäktiges sammanträden rätt så ointressanta tillställningar.

Jag är i grunden borgerlig, mycket borgerlig tom i vissa frågor. Jag tror på en fri marknad, jag tycker att arbete ska löna sig, jag tycker att vi alla har skyldigheter och inte bara rättigheter, jag tycker inte att vi ska höja skatten osv osv. Men det betyder ju inte att jag inte tycker att oppositionen i Lerum har kloka synpunkter att komma med i vissa frågor. Synpunkter som jag gärna skulle ha vilja ha till mig innan jag bestämmer mig för var jag står i en viss fråga. Personligen har jag inga som helst problem med att säga att en socialdemokrat eller en miljlöpartist har något bättre att förslå än jag själv.

Politikers viktigast uppgift måste väl ändå vara att fatta så kloka beslut som möjligt och för att kunna göra det krävs ödmjukhet, prestigelöshet och en vilja att lyssna. Och en beslutsprocess som stödjer just det.

Kommunfullmäktige 091008 om bl a kommunens föreningsbidrag

Det här är Folkpartiets fullmäktigeledamöter innan gårdagens möte. Helena Gellerman hade inte kommit när bilden togs men annars syns från vänster Bosse Cedergårdh, Rigmor Andrén, jag själv, Karin Poulsen och Ingvar Frid. Folkpartiet har fyra ordinarie ledamöter och två ersättare. Fotograf var Anna-Lena Mellquist (s).

På gårdagens möte pratade (i den mån man kan kalla det för att prata, när den som pratar står i en talarstol på scenen på Dergårdsteatern) vi bl a om hur mycket pengar som kommunen satsar på flickors fritidsaktiviteter respektive pojkars fritidsaktiviteter. Det är en viktig diskussion tycker jag eftersom principen ska vara att vi satsar lika mycket på båda grupperna.

Frågan är dock om vi gör det. Oppositionen hävdar att vi inte gör det, att mer pengar går till sådant som pojkar gör än till sådant som flickor gör. Henrik Ripa (m) menar att det satsas lika mycket pengar på båda grupperna. Själv ska jag gräva vidare i frågan.

En annan sak som är intressant i sammanhanget är varför vi bara ger bidrag till vissa fritidsaktiviteter. Själv har jag en son som spelar fotboll i Lekstorps IF. För honom får klubben ett bidrag från kommunen, för att kunna driva föreningen helt enkelt. Det är naturligtvis bra. Men om vi istället ser till min dotter, som i och för sig flyttat hemifrån nu, men som när hon bodde hemma, tränade på gymmet i Stenkullen. För henne och hennes kompisar där utgår inget kommunalt bidrag och det är lite underligt. Båda idrottar och båda gör det i organiserad form, men det är bara till den ena formen kommunen bidrar med pengar. Det där borde man kunna göra något åt. Vore inte det rimligt?

Tårta och LOV

I går kväll träffades fullmäktigegruppen + några till. Vi gick igenom dagordningen inför fullmäktigemötet på torsdag, pratade bl a om LOV - Lagen om valfrihetssystem i valet av stöd-, omsorgs- och vårdtjänster, dvs att du själv bestämmer vilket företag eller vem som kommer hem till dig om du behöver hjälp med service- och hemvårdsinsatser. Det behöver alltså inte vara den kommunanställda personalen som gör det.

Det här är självfallet något vi kommer att rösta för på torsdag. Idag väljer du själv var du lämnar in din bil eller vem som ska bygga om ditt hus, och naturligtvis ska du även kunna välja vem som ska hjälpa dig att städa, tvätta eller handla mat.

Vi passade även på att tårtfira att Helena Gellerman föreslås finnas med på Folkpartiets EP-lista inför valet den 7 juni i år. Tyvärr kunde Helena själv inte vara med, men njut av bilden av tårtan Helena! Den var lika god som den ser ut!

Mer pengar till studieförbunden

Socialdemokraterna vill ge mer pengar till studieförbunden. Det vill vi också. Så det sa Bosse Cedergårdh i fullmäktige nu i kväll. Men eftersom vi ännu inte fått med oss de andra allianspartierna i den frågan, får det vänta. Det är det trista med politiken. Att vi inte får bestämma allt själva :-)

Fick dock med mig lite strumpbyxor hem i kväll.