Skoldebatt med ovanligt många i publiken

I förra veckan hade vi kommunfullmäktigemöte i Lerums kommun. Med fanns även ovanligt många åhörare, och då menar jag inte bara dittvingade gymnasieelever. Nej, på läktaren (vi har våra möten på Dergårdsteatern) fanns en ganska stor grupp föräldrar till grundskoleelever i Floda. De var där för att lyssna till skoldebatten som stod på dagordningen. Mer konkret var de där för att höra om vi tänkte säga något om Centralskolan i Floda. De sista veckorna har det nämligen förts en diskussion om en ev nedläggning av den skolan. Och det är ju som det är med diskussioner av det slaget, det är lätt som förälder att tro det värsta. I det här fallet har jag dessutom full förståelse för att det har uppfattats så, att skolan ska läggas ned. Det där med kommunikation och information är nämligen inte alltid så lätt.

Så här var det: Vi hade i kommunstyrelsen, tillsammans med tjänstemännen, ett samtal om skolorganisationen i Floda. Eftersom vi har en ny skollag, som bl a ställer krav på ämnesbehöriga lärare (vilket är svårt att få till på mindre skolor) och eftersom vi gärna vill minska kostnaderna för själva skollokalerna (bättre att lägga pengarna på lärare), ett samtal om hur vi kan organisera skolverksamheten på ett optimalt sätt. Tjänstemännen, som kan verksamheten bättre än vi politiker, berättade hur de tänkte och vad de kunde se för eventuella lösningar. Ett förslag de hade, efter att ha undersökt det hela, var just att lägga ner skolverksamheten på Centralskolan och istället låta de elever som går där gå på andra skolor i Floda, och samtidigt bygga om Centralskolan till ett antal förskoleavdelningar. För sådana behövs. Så sa vi politiker något i stil med "Jo, det skulle ju kunna vara en möjlighet. Varför pratar ni inte dem som har barn på skolan och hör vad de tycker?".

Någonstans där blev det fel. Det som möjligen skulle kunna vara EN lösning, ETT förslag, uppfattades som det enda. Med resultatet att en massa föräldrar blev förbannade, vilket inte är konstigt. Om det här debatterade vi alltså en del i kommunfullmäktige. Själv sa jag ungefär samma sak som jag säger i den här insändaren, att vi inte är i närheten av att veta vad som är bäst för skolverksamheten i Floda, det är mycket annat vi behöver få klarhet i innan vi fattar beslut om det. Det ska t ex byggas en massa nya bostäder i Floda de närmaste åren och vad det betyder när det gäller antal barn i diverse områden vill vi i folkpartiet självfallet har klart för oss innan vi bestämmer oss för vare sig det ena eller det andra.

Även om det inte är roligt att människor är oroliga och förbannande, är det ändå uppfriskande med engagerade kommuninvånare, i det här fallet föräldrar till skolbarn, tycker jag. Lite grand är det dessutom en knäpp på näsan på oss politiker, som ofta misströstar i våra försök till att kommunicera med människor som bor i kommunen. Vi har våra organiserade medborgardialoger, där vi bjuder in människor till att vara med att prata om "framtidens boende", "framtidens äldreomsorg", "framtidens skolor" eller vad det nu kan vara - lite diffusa ämnen sådär, men det är ju inte så att det väller in folk till de där medborgarträffarna direkt. Varvid jag och andra politiker tänker att kommuninvånarna inte är så värst intresserade av att diskutera kommunpolitik. Men fel, fel, fel. Folk är visst intresserade. När det är frågor som engagerar på riktigt. När människor själva får bestämma hur och vad det ska pratas om. Svårare än så är det inte.

Nu hade jag egentligen tänkt att skriva om vad som sas mer på fullmäktigemötet förra veckan, att jag själv pratade om en ökad lönespridning bland lärarna (i klartext att det ska vara större löneskillnader mellan de skickligaste lärarna och de mindre skickliga lärarna än det är idag). Fast ska jag gå in på det, blir det här blogginlägget i längsta laget. Så jag återkommer.