Tre personer vill leda Liberala kvinnor. Här är en av dem.

Den 13-14 oktober ska Liberala kvinnor ha landsmöte. Då ska vi fortsätta att forma vårt program för jämställdhet och då ska vi välja en ny ordförande, eftersom vår nuvarande ordförande Bonnie Bernström vill lämna över till någon annan. Valberedningens förslag till ny ordförande är Anna Steele, riksdagsledamot från Tyresö, och det är ett bra förslag. Men det finns fler kandidater och det gillar jag. Fatima Svanå, regionpolitiker från Halland och Liberala kvinnors nuvarande vice ordförande, och Anna Mårtensson, kommunalråd från Jönköping, kandiderar båda två till posten och vi har alltså 3 kandidater. Tre kompetenta och kvalificerade kandidater.

Och varför gillar jag att det finns 3 kandidater? Är inte det bara bökigt? Vore det inte lättare om det bara fanns en? Jo det klart att det vore smidigare och det klart att ordförandevalet skulle gå fortare. Men vem har sagt att smidigast är bäst? Det jag gillar med det här, är att det för första gången som jag känner till finns flera personer som VILL leda organisationen, och bara det är hoppfullt. Så gillar jag att vi medlemmar nu uppmuntras till att tänka till kring vilka frågor som ska prioriteras de närmaste åren och möjligen även till hur vi vill att Liberala kvinnor ska agera och arbeta. Så tänker jag. Och så här skriver Fatima Svanå om varför hon kandiderar.


Jag har fått frågan ofta. Behövs verkligen ett kvinnoförbund? Det är inte en självklarhet, och jag förstår frågan. Men mitt svar är JA, det behövs. Så länge som jämställdhetspolitiken inte tas på allvar av partierna, så länge som främst män får de ledande posterna och så länge som kvinnor måste vara dubbelt så bra som männen för att erkännas på maktpositioner. Så länge behövs ett kvinnoförbund. 

När frågan kom 2007 om att sitta med i Liberala Kvinnors centralstyrelse tackade jag med spänning ja. Kanske litegrann för att Birgitta Ohlsson gick in som ordförande. ;) Sedan dess har jag mer och mer sett nyttan med ett starkt nätverk av feminister, både i och utanför partipolitiken. Ett nätverk som stärker kvinnor och feminister inom Folkpartiet och en plantskola för kvinnor som är intresserade av politik men som inte riktigt är beredda att gå med i ett parti, men har liberala åsikter.  

Jag har de senaste två åren varit vice ordförande i centralstyrelsen, vilket varit givande på många olika sätt. Att finnas med mitt i smeten har möjliggjort att kunna bidra direkt och konkret. Jag är extra stolt över de två seminarium jag lett under Almedalsveckan. 2009 om att införa samtyckeslagstiftning och 2010 om flickor på HVB. 

 Jag är också stolt över att Liberala Kvinnor för två år sedan skapade en ny och fräsch politisk plattform där hela organisationen tog ansvar och hjälptes åt med att formulera liberal feministisk politik för framtiden. I oktober när vi håller landsmöte ska plattformen vässas ytterligare. Liberala Kvinnor har de senaste åren haft en stark feministisk profil. Jag vill fortsätta hålla den fanan högt. Jag vill fortsätta arbeta för att vara en nagel i ögat på de som motarbetar ett jämställt samhälle där kvinnor och män kan få verklig frihet från könsnormer och könsstereotypa förväntningar. 

Jag vill vara med och leda Liberala Kvinnor framöver och jag vill verkligen driva frågan om ytterligare pappamånader! Målet är att få stå som Liberala Kvinnors ordförande på Folkpartiets landsmöte 2013 och rösta igenom Liberala Kvinnors "baby"; ökad individualisering i föräldraförsäkringen!!