Vi ska rigga för jämställdhet

I torsdags deltog jag i en debatt om jämställdhet och hälsa. Frågorna handlade en del om hur mycket staten, landstingen och kommunerna ska lägga sig i frågorna, både jämställdheten och människors hälsa, och det är väl just där som det går att se skillnader i vad de olika politiska partierna står för. Själv tycker jag att staten ska lägga sig i så lite som möjligt, jag vill ha ett samhälle där människor tänker själva. Det betyder t ex att jag inte vill förbjuda rökning, även om det är farligt, som en del politiker i Lerum vill. För ska vi förbjuda rökning är det ingen hejd på vad vi borde förbjuda mer bland allt det i livet som nödvändigtvis inte är bra för oss människor. Och gör vi det, slutar vi att tänka själva. Då utgår vi från att samhället och livet är säkrat.

Däremot tycker jag självfallet att det som samhället står för och s a s erbjuder, det ska vara jämställt. Skolan, vården, socialtjänsten, hemtjänsten och allt annat. Vi politiker ska utforma välfärden och socialförsäkringarna så att de bidrar till jämställdhet. Om vi till exempel tycker att det är bra att mammor och pappor delar på föräldraledigheten, ska vi självfallet rigga föräldraförsäkringen så att den bidrar till det. Inte som idag ha en föräldraförsäkring som uppmuntrar pappor att inte vara hemma med barnen när de är små. HUR vi ska göra det, är en annan fråga. Just nu finns något som kallas för jämställdhetsbonus, och som är en extra ekonomisk ersättning till pappor som är föräldralediga (eller snarare till den förälder som tjänar mest, men det är ju nästan alltid pappan), för att minska den ekonomiska förlusten (eftersom pengar brukar vara det som biter). Jämställdhetsbonusen är ganska ny och ska utvärderas. Visar det sig att det fungerar, dvs att fler pappor är hemma med sina barn, är det väl alldeles utmärkt. Visar en utvärdering att den inte fungerar, får vi tänka nytt. Trial and error. Som med allt annat.