Jag vill häpna och tappa andan

Den här texten är skriven för ett annat sammanhang, men eftersom den är rätt allmänt hållen, publicerar jag den även här. // Lill
 

Mark Zuckerberg är född 1984 och han är en av dem som startade Facebook, vilket väl får sägas krävde både nytänkande och driftighet. Vilket väl också får sägas, gjorde honom till en förmögen man. Och som många andra nytänkande och driftiga personer omger han sig med andra nytänkande och driftiga (och förmögna) personer. En av hans vänner med heter Patrick Friedman. (Friedman fanns också med i det där gänget som startade Facebook, och f ö är han barnbarn till Milton Friedman, som någon gång fick Nobelpriset i ekonomi.)

Varje månad träffas Mark och Patrick och ytterligare ett gäng andra och lyssnar till varandras olika idéer och berättar om sina olika projekt, de har en massa sådana, och diskuterar om projekten är något de ska investera pengar i. De sitter väl där och spånar och har kul och anar de ekonomisk lönsamhet i något, plockar de upp sina plånböcker. Ett projekt Patrick Friedman ägnar sig åt, är att starta ett nytt land. En flytande nation utanför Kaliforniens kust. Jag är inte riktigt klar över varför, men jag utgår från att han har någon briljant tanke med det hela. Oklart om han tänker tjäna pengar på det eller inte, och det är i sammanhanget inte intressant. Vad som däremot är intressant, tycker jag, är att med det här gänget handlar det om idéer av dignitet. Av en helt annan kaliber, för att inte säga dimension, än när jag sitter och småpratar med mina vänner eller arbetskamrater. Här handlar det inte om att man möjligen skulle kunna tänka lite nytt och göra si eller så. När vi pratar om en ny liten handlingsplan (på jobbet) eller tipsar varandra om hur man räddar jordärtskockorna i köksträdgården från mördarsniglar (privat), så ger Mark och Patrick varandra råd om hur man bygger en ny nation. När vi andra lite käckt säger att vi ska vara kreativa eller säger att vi ska tänka utanför boxen, betyder det något helt annat än när Mark och Patrick säger det. Läs resten på Äldreomsorgsbloggen...

Jag - en fördomsfull människa

Heja Hemtjänsten!>>

Är det dags att lägga ner Omvårdnadsprogrammet?

Läs vad jag skriver på Äldreomsorgsbloggen>>

Oplanerat är bäst

Om hur det inte alltid blir som man tänkt sig, men bra ändå. Gäller även i äldreomsorgen>>

Vilket är äldreomsorgens ledord?

Essunga kommun hade för ett par år sedan några av de sämsta grundskolorna i landet. Elevresultaten var urusla. Då bestämde man sig för att göra något åt det. På riktigt bestämde man sig för det. Inte bara en massa prat. För den delen inte bara en massa pengar heller. Istället sa man att nu är det kunskap som gäller. Allt vi gör ska leda till att eleverna lär sig mer av som det står i alla styrdokument att de ska lära sig. Fokus. Kunskap. I varje moment. Varje dag. Gentemot varje elev.

Idag, några år senare, är elevresultaten i toppnivå. Det bästa exempel vi sett, säger Skolverket.

Förra veckan drog jag en parallell mellan skolan och äldreomsorgen, och det vill jag göra igen. Läs mer på Äldreomsorgsbloggen>>

Vilka målsättningar fungerar i tv-rutan?

Nästa vecka startar en tv-serie om en skolklass i Örebro, klass 9 A. Under ett antal veckor får vi följa klassen och vad som händer när tre nya pedagoger kommer till skolan för höja nivån på utbildningen. Målet är att alla eleverna i klassen ska nå behörighet till gymnasiet, vilket är en mycket tuff målsättning. För tre år sedan visades en dokumentärserie om en annan klass, där målsättningarna och utmaningarna var lika stora och där pedagogerna utifrån, tillsammans med de eleverna, faktiskt lyckades med det de bestämt sig för att göra. Vad den tidigare serien visades var bl a hur viktigt det är med skicklig personal i skolan, och jag utgår från att det är vad årets serie också kommer att visa. För så är det naturligtvis. Att kompetent personal gör stor skillnad i skolan. Själv funderar jag på om det går att överföra tv-upplägget till äldreomsorgen. Läs mer på Äldreomsorgsbloggen>>

Jag säger som morfar. Det går åt rätt håll.

Min morfar föddes i början på 1900-talet. Han hade träskor på fötterna, sådana där urholkade träbitar, som vi nu för tiden köper som souvenirer, som pittoreska prydnader. Morfar lever inte längre, men när han gjorde det, och mina barn var små, skrattade han både förvånat och lyckligt när han såg deras vinteroveraller och deras rejäla vinterstövlar med päls inuti. För honom var bävernylon ett tydligt tecken på att vi människor hela tiden vill göra världen lite bättre för varandra och för oss själva. Han var hoppfull min morfar. Förundrad men hoppfull. Läs mer på aldreomsorgsbloggen.se>>

Vem mår bättre av dragsspel och sång?

Jag skriver om kultur i äldreomsorgen på Äldreomsorgsbloggen>>

Säg vad du vill hjälp med så ska vi ordna det (från Äldreomsorgsbloggen)

I Åtvidabergs kommun har man utvecklat en ny arbetsmodell för hur man ska bevilja - eller möjligen inte bevilja - människor bistånd i äldreomsorgen och handikappomsorgen. Tanken är att brukaren ska bli mer delaktig i själva beslutsprocessen. Det görs självfallet en utredning i samråd med brukaren men när man nu förstärker biståndshandläggargruppen med en arbetsterapeut, så ska det bli tydligare vad brukaren själv klarar av och i vilka moment brukaren behöver stöd.

Jag ska erkänna att jag inte exakt vet hur en sådan här biståndsbeslutarprocess brukar se ut. När jag funderar på det trodde jag nog att det redan idag fanns med en arbetsterapeut i processen. Fast det kanske det gör på sina håll, jag antar att varje kommun själv beslutar om hur den här typen av myndighetsutövning ska se ut.

Det är bra att brukarna blir mer delaktiga. Brukaren själv borde väl vara den som bäst vet vilket stöd hon eller han behöver, med undantag för dem som drabbats av en demenssjukdom eller någon annan sjukdom som har betydelse i sammanhanget. För då är det naturligtvis inte lätt att konkretisera sina behov. Vad händer om vi inför en modell där vi rätt av frågar brukaren vad hon eller han vill ha hjälp med? Säger man att man behöver hjälp med städning, ja då får man det. Behöver man hjälp med att handla – varsågod, här kommer hjälpen. Skulle det fungera?

Man kan ju tänka sig att det finns brukare som inte skulle vilja be om hjälp och som därmed inte skulle få den hjälp hon eller han har rätt till. Sedan kan man väl tänka sig brukare som skulle vilja ha hjälp med både det ena och det andra, oavsett om hon eller han har rätt till det enligt svensk lagstiftning. Och så en massa personer däremellan, vi är alla olika.
Är det någon kommun som har provat? Som säger: ”Hej, jag heter Lill Jansson och jag är din biståndshandläggare. Säg vad du vill hjälp med så ska vi ordna det.” // Lill

PS. Förra veckan frågade vi er om de som bor på äldreboenden i era respektive kommuner får dricka hur mycket kaffe de vill. Om ni minns, det var lite lösedlar om det. TACK alla ni som svarade på vår enkät. Jovisst får folk dricka kaffe! Det visar era svar. Så var det med den saken.

Äldreomsorgsbloggen på Facebook

Nu finns Äldreomsorgsbloggen på Facebook. Gå med du också>>

Man får dricka hur mycket kaffe man vill i Timrå, men hur är det i din kommun?

Häromdagen stod det i Aftonbladet att de boende på ett äldreboende i Timrå bara får dricka två koppar kaffe om dagen. Aftonbladet hade fått nys om saken och åkte naturligtvis dit. Reporten tog med sig kaffe och bullar, bjöd generöst och pratade med personal och boende och frågade vad de tyckte om det nya kaffebeslutet. Det är förskräckligt, sa någon. Man skäms, sa någon annan. Och visst, förskräckligt, fast betydligt färre än så, hade det ju varit. Och skämts hade man ju gjort. Om det hela hade varit sant vill säga. För det var det inte. Läs mer>>

Intresse, kunskap och passion

Text för Äldreomsorgsbloggen>>

En del är populärare än andra

Text för Äldreomsorgsbloggen>>

När A dammsuger, ligger B i soffan och läser en bok

Veckans text för Äldreomsorgsbloggen>>

Vi vill dela på notan (text för Äldreomsorgsbloggen)

Om frivilligarbete och om att dela på notan>>

Jag talar i Almedalen

Är du i Almedalen den 8 juli i sommar? I så fall är du välkommen till det seminarium som jag håller i. Ämnet är äldreomsorgen. (Jo jag vet att det bara är januari och att du antagligen inte har en aning om vad du gör den 8 juli, men jag säger till nu i allafall. Så att jag inte glömmer.)

Är du intresserad av äldreomsorgsfrågor tycker jag förresten att du ska kolla in emininenta Äldreomsorgsbloggen.