Skål den som vill

Igår promenerade jag en stund med en vän. Vi pratade om allt möjligt, precis som vi brukar, och efter ett tag började vi prata om våra jobb. Min vän arbetar i äldreomsorgen och har gjort hela sitt liv och berättade om nya arbetsmetoder och om ny arbetsorganisation - om förändring helt enkelt. Så berättade hon att from i sommar är det tillåtet att servera alkohol på de restauranger som finns på äldreboendena. Det kände jag redan till och jag sa något om att det väl ändå är på tiden och att det klart att den som vill ha ett glas vin till middagen, eller vad det nu är, naturligtvis ska kunna få det. Men så tyckte inte min vän. Tvärt om. Hon sa att det finns ett stort mörkertal när det gäller alkoholister bland de äldre som bor på äldreboendena och att de nu kommer att utsättas för stora frestelser, och om de lyckas låta bli det där glaset kommer de ändå att tvingas äta middag med människor som dricker alkohol, och det är inte schysst. Dessutom finns det många äldre som äter mediciner som inte är bra att kombinera med alkohol.

När det gäller de här frågorna, vad människor själva ska ta för ansvar och i vilken mån individen ska avstå för kollektivet, är vi sällan överens min vän och jag, så jag blev inte förvånad. Däremot ovanligt provocerad. För det här sätter fingret på hur äldreomsorgen fortfarande ser ut. Det är andra, politiker och tjänstemän, som tycker en massa om hur äldre människor ska leva sina liv. Inte av elakhet utan helt enkelt för att man tycker att man vet bättre. Inte sällan handlar det om rent moraliserande.

Jag är fyrtiosex år och det är väl fullständigt självklart att jag har människor med alkoholproblem i min omgivning, människor jag vet har det och människor jag inte vet. Och det händer att jag tar hänsyn till det, dvs att jag väljer att dricka något annat än vin i deras sällskap, även om jag gott skulle kunna tänka mig ett glas vin, och det är inget konstigt med det. Men det är verkligen ingen annan som tvingar mig att göra det, och ska heller inte vara.

Lika självklart är det att en del människor äter läkemedel som inte ska kombineras med alkohol. En del låter därför bli alkoholen, andra gör det inte - trots att de borde. Men samma sak här. Det är ingen annan som tvingar dem att göra på det ena eller det andra sättet. Det får var och en ta ansvar för. Nu säger inte jag att jag struntar i om folk super ihjäl sig. Den som vill ha hjälp med sitt missbruk ska naturligtvis få det. Inte heller tycker jag att vi ska börja sälja alkohol i mataffärerna. Vad jag säger är bara att vi människor ska få bestämma själva, även när vi blir äldre och även om vi råkar bo på ett äldreboende.

Det här är inte världens viktigaste fråga i sig, om man kan köpa ett glas vin på äldreboendet eller inte, men den är bara toppen på ett isberg. Och i det här fallet får vi väl börja med att smälta det där isberget uppifrån.  Skål den som vill.