1: Vi människor är olika. Även när vi blir äldre.

Mina läsglasögon säger inte särskilt mycket om mig

Under 200 dagar ska jag ge er 200 förslag och idéer för en ännu bättre äldreomsorg. Jag har inte alla i mitt huvud just nu, och alla kommer inte att komma ifrån mig, utan jag kommer att ber er läsare om hjälp. Tillsammans ska vi göra det. För det är så idéer kommer till. Genom att tankar som redan tänkts, slås ihop med andra tankar som redan tänkts - och bildar nya tankar. Det kommer jag att återkomma till. Dessutom är det så att allt inte kommer att vara idéer eller förslag, utan snarare konstateranden, som behövs som bas och grundförutsättningar för att äldreomsorgen ska bli ännu bättre.

Idag konstaterar jag rätt och slätt att vi människor är olika (även när vi blir äldre) och att det ska finnas med när vi utformar lagar för äldreomsorgen. Precis som det ska finnas med bland chefer och vårdpersonal som arbetar i äldreomsorgen. Äldre människor är ingen homogen grupp, som ska definieras utifrån diverse möjliga funktionsnedsättningar eller sjukdomar. En människa ÄR inte sitt dåliga minne, sina inkontinensproblem eller sin rollator. Vad jag tycker om, vilket stöd jag vill av andra (och hur jag vill hjälpa andra) eller vad jag vill äta till frukost - det handlar om mig och mina val. Jag ÄR vid 48 års ålder inte mina läsglasögon.

Det här är - eller borde vara - äldreomsorgens grundfundament.