Manifestation på Bagges torg

Det här är Dawit Isaak, svensk-eritriansk journalist, som i åtta år suttit fängslad utan rättegång i Eritrea. I går samlades ett antal personer, politiker och andra, på torget i Lerum för att uppmärksamma honom och hans fall och för att uppmana Eritrea till till att frige honom. Sådana manifestationer hölls även på andra håll i landet under gårdagen.

Man kan fundera på om manifestationer gör skillnad, om det i det här fallet på något sätt hjälper Dawit Isaak, men jag tror att de gör det. Inte på en gång, men på sikt - om tillräckligt många är med och protesterar. Och vad är egentligen alternativet? Att inte göra något alls?

På torget i Lerum fanns representanter från de flesta politiska partier. Med från Folkpartiet var Anita Brodén riksdagsledamot från Alingsås, Bosse Cedergårh ordförande för visionsnämnden för kultur och fritidsfrågor i Lerum och Ann-Sofie Johansson från Liberala ungdomsförbundet. De lyfte i sina tal fram olika perspektiv på varför Dawit Isaak måste släppas från fängelset i Eritrea. Själv talade jag inte utan gick runt med namninsamlingslistor.

Vad tror du? Gör manifestationer av det här slaget något skillnad?