Kort text om LSS för www.lssbloggen.se

1994 trädde lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade i kraft (LSS). Tanken var då att personer med olika funktionsnedsättningar skulle få ett ökat inflytande över sina liv. Att vi skulle gå från expertstyre till att personen i fråga själv skulle vara experten i sitt liv. Man fick rätt till en bostad, till en daglig verksamhet, till personlig assistent, till en kontaktperson mm. Alla fick inte rätt till allting, det beror naturligtvis på vilken typ av funktionsnedsättning man har, men i grunden fick man alltså rätt till en massa saker. Bra så.

När jag idag träffar personal som jobbar på t ex gruppboenden märker jag dock att det här och var fortfarande finns kvar ett slags expertstyre, i det lilla vardagliga livet. Om du t ex har en utvecklingsstörning så har du visserligen rätt att bo på en gruppbostad, de stora institutionerna har vi lagt ner, men det är inte säkert att du har rätt att bestämma vilka kläder du ska ha på dig. Det beror nämligen på vad personalen på gruppbostaden tycker.

På de flesta håll tycker man att det tillhör individens rättigheter att själv bestämma vilken tröja man ska ha på sig, beroende på vad man själv tycker är snyggt och känner sig bekväm i. Men på förvånansvärt många ställen får man bara bestämma det själv om man väljer som personalen tycker att man ska välja. Rätten att välja existerar således bara om man väljer rätt. Tycker personalen att man har en avvikande eller för att inte säga dålig smak och tröjan i fråga väcker uppmärksamhet på något sätt, då blir det inget med den tröjan. Allt i all välmening, personalen vill inte att personen med, i det här fallet, utvecklingsstörningen, ska sticka ut, ska se konstig ut.

Tröjan är bara ett exempel på dagliga val där det gäller att välja rätt, vardagen är full av de där små valen, som faktiskt är våra liv och som skiljer oss från andra människor. Att själv välja sin tröja på morgonen borde vara något självklart, ett val som ska respekteras. Så tycker jag. Vad tycker du?

PS. Det finns människor som saknar förmåga att fatta beslut av det här slaget. Det är inte dem jag pratar om. Men det tror jag ni förstår.