Krönika jag skrivit för Äldreomsorgsbloggen

Dags för lite hembakt?
Är du aktiv, utsätter du dig för risker. Punkt. Saker händer. Punkt. Livet är ett risktagande. Punkt. Det gäller alla människor, naturligtvis även dem som bor på ett äldreboende. Ju mer aktiva de boende är, desto mer kommer de att trilla omkull och desto fler fallrapporter kommer att skrivas. Men den som ofta är uppe på benen slår sig inte lika hårt när hon trillar, som den som är aldrig försöker. Det jag har läst om fallolyckor är att de mer omfattande fallskadorna drabbar den som inte fått möjligheten att pröva, att utmana.

Den här texten handlar inte om fallolyckor, mer än indirekt, den handlar om nybakad sockerkaka till kaffet eller lite varm välling som personalen fixar till. Eller om att gå till kylskåpet och se vad som finns där. Eller om gardiner i köket. För det är sådant som de som bor på äldreboendena i Timrå inte ska ha. EU-regler har tolkats och nu är det stopp. Så tolkar man reglerna om livsmedelshantering Timrå och i flera andra svenska kommuner. Är det någon som tror att de är lika nitiska i Grekland eller Portugal?

Varför gör vi så här, fattar sådana här beslut? Är vi så rädda? För döden och för EU. Jo, någon kan bli matförgiftad, sjuk och i värsta fall dö. Det är inte särskilt vanligt men risken finns. Då och då blir någon matförgiftad vid något julbord eller vid något halvkletigt smörgåsbord, eller på något äldreboende. Det händer. Frågan är bara hur döden, eller jag menar livet, ser ut för den som sitter ner för att någon annan är rädd för ett fall. Eller den som inte blir bjuden på finska pinnar för att någon är rädd för matförgiftning.

Margareta Åkerlund, MAS i Älvsbyns kommun säger så här: ”Vårdtagarnas livskvalitet går före risken att de faller”. Detsamma borde gälla risken för matförgiftning. Receptet på Finska pinnar har ni redan fått. Det kanske är dags för lite hembakt? // Lill