onsdag 26 maj 2010

Jag gifter mig inte den 19 juni, men

det ska kronprinsessan Viktoria göra, och som vi alla har fått veta de senaste dagarna vill hon att pappa Kungen går bredvid henne i altargången och lämnar över henne till den blivande maken, som då får antas stå därframme vid altaret och vänta - det är väl så det brukar gå till i amerikanska Hollywoodfilmer.

Jaha, är då det här något att uppröras över (för upprörda är det många som blir)? Ja, faktiskt. Jag ska inte påstå att jag upprörs, snarare förundras, jag skriver ju tom om det här, men jag tycker inte att det känns helt ok. Vad det handlar om är en gammal sed från en tid då kvinnor var omyndiga och faderns uppgift var att lämna över dottern till nästa ägare, om man nu ska hårddra det - och det kan vi väl göra. Åtminstone är seden överspelad här i Sverige, uppenbarligen inte i Hollywood.

Jaha, men om kronprinsessan ändå är så inspirerad av amerikanska filmer och ändå vill ha det så här - ska hon inte få det då? Nej, det är väl inte givet. Om jag själv hade velat ha det så, när jag själv gifte mig, ja då hade det blivit så. Men så är jag ju inte blivande statschef heller. Jag symboliserar inte ett land och jag representerar inte ett folk. Den som gör det borde nog fundera en runda till på vad den här gamla överlämningsseden egentligen stod för. Den känns onekligen inte särskilt modern.

Fast upprörd är jag kanske inte. Bara häpen.

Inga kommentarer: