I kväll stötte jag på en vän. Vi träffas regelbundet hon och jag, men alltid på inplanerad tid och plats, nogrannt inskrivna i våra respektive kalendrar, så det här mötet blev faktiskt extra roligt. Som en liten gåva sådär. Min vän är rektor, har arbetat i skolvärlden sedan början av sjuttiotalet. Hon började som lärare samma år som jag började skolan och hon har alltså hunnit med en och annan skolreform, en och annan läroplan.
Vi hann prata en del om folkpartistisk skolpolitik, som hon i grunden tycker är bra. Hon berättade bl a att införandet av skriftliga omdömen på ett konkret sätt bidragit till att lärarna mer och mer har fokus på vad barnen lär sig, snarare än att uppmärksamma andra saker. Det där med "andra saker" kan handla om hur eleverna uppför sig rent allmänt, hur eleverna fungerar i grupp osv. Inget av det oviktigt naturligtvis, vad hon menade är lärarna numera har fokus* på elevernas kunskapsutveckling, krasst det där med att läsa-skriva-räkna och att det leder till att eleverna utvecklas snabbare inom de områdena. Att uppföra sig, respektera varandra, vara demokratisk och andra förållningssätt vi behöver lära oss - det bakas in i metodiken, men det är inte huvudsaken.
Jag hoppas att det här inte låter flummigt, för hon är en klok kvinna min vän, och eftersom jag själv arbetat som rektor vet jag precis vad hon menar. I det virrvarr av styrdokument som finns i skolans värld är det lätt att glömma bort att skolans uppgift i grunden faktiskt handlar om läsa-skriva-räkna. MEN, och det här är viktigt, tycker jag. Nu ska vi inte kasta ut barnet med badvattnet. För även om läsa-skriva-räkna-kunskaperna är det primära, gäller det att metodiskt baka in mycket av det som ibland felaktigt kallas för flum.
Ta det här med grupparbeten till exempel. Förmågan att samarbeta, att dra nytta av varandras kunskaper och därmed skapa nya kunskaper tillsammans - det är inte flummigt. Ni tror väl inte att det är en slump att ledarna för Allianspartierna lyckas så bra med sitt samarbete som de gör. Tre av de fyra partiledarna tillhör samma generation som jag, och det innebär att de är uppväxta med grupparbeten i skolan. De gick inte en dag i skolan utan att de uppmuntrades och för all del tvingades samarbeta med andra. Så därför vet de hur man gör.
*Var noga med vad du har fokus på - för det växer är fö min personliga yrkesmässiga favoritinsikt här i livet.
1 kommentar:
Tack för ett klokt och tänkvärt inlägg, Lill. Samarbete och hjälpsamhet vinner alla på.
Skicka en kommentar