jag är ingen principiell motståndare till det, så när de röd-gröna i Lerum föreslog en skattehöjning och jag sa nej, var det inte av någon slags borgerlig princip utan helt enkelt bara för att jag inte tycker att det behövs. Den utveckling som vore bra i skolan och i äldreomsorgen och på annat håll, den utvecklingen kräver inte mer pengar. Den kräver förmåga att prioritera. Mer kraft mot de uppsatta målen och mindre energi på det som är mindre viktigt. Låter det enkelt? Det är det inte. Att prioritera är det svåraste som finns. Min poäng är bara att jag inte tror att det är mer pengar som behövs. Den dagen jag tycker att pengar är svaret då kommer inte jag att motsätta mig en skattehöjning. Om den dagen kommer.
De röd-gröna använder sig av en pizza när de beskriver hur mycket en skattehöjning skulle kosta var och en av oss, eller åtminstone dem som tjänar 30 000 kr/mån. Ja, dvs det blir inte mer än vad en pizza kostar, eller om det tom rörde sig om en halv pizza. Jag gillar den bilden, det gör det tydligt vad det handlar om. Men det hjälper inte. Jag tror ändå inte att det är fler pizzor, jag menar mer pengar, som är lösningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar