Min morfar föddes i början på 1900-talet. Han hade träskor på fötterna, sådana där urholkade träbitar, som vi nu för tiden köper som souvenirer, som pittoreska prydnader. Morfar lever inte längre, men när han gjorde det, och mina barn var små, skrattade han både förvånat och lyckligt när han såg deras vinteroveraller och deras rejäla vinterstövlar med päls inuti. För honom var bävernylon ett tydligt tecken på att vi människor hela tiden vill göra världen lite bättre för varandra och för oss själva. Han var hoppfull min morfar. Förundrad men hoppfull. Läs mer på aldreomsorgsbloggen.se>>
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar