Papperslösa barns rätt till skolgång

I morse väcktes jag av ett "god morgon, vad tycker du om papperslösa barns rätt till skolgång?". Det var min man som undrade, han hade visst sett något inslag på morgonnyheterna. Själv är jag lite trög sådär rätt-pang-på-morgonen, så det var tur att det handlade om en fråga där jag faktiskt är säker på vad jag tycker.

Jo, jag tycker att alla barn har rätt till skolgång. Även om det råkar vara så att deras föräldrar valt att befinna sig illegalt i Sverige. Till att börja med så är situationen ingen som barnen har valt och dessutom tycker jag att barns skolgång går att likställa med barns rätt till sjukvård, som man självfallet ska ha rätt till i Sverige om man befinner sig här. Jag vet att människor ibland medvetet tar sig till Sverige för att ta del av den svenska sjukvården, och att det ibland kan handla om stora kostnader för svenska skattebetalare, men för min del spelar det ingen roll. Att ha det på något annat sätt vore direkt barbariskt. Så tycker jag. Och så tyckte även min man, när vi efter en stund vänt och vridit på argumenten. För visst, det kan tyckas ologiskt att statens ena hand säger att "nej, du och dina barn har inte rätt att vara här", men med andra handen ändå erbjuder skola och sjukvård. Fast för egen del föredrar jag en ologiskt stat med lite luckor här och där framför en som har hjärnkoll på allt och inte tillåter sig några undantag. När jag tänker efter är det väl samma preferenser jag har när det gäller människor.