onsdag 9 mars 2011

När är 100% möjligt?

Nolltolerans mot mobbning i skolan är en självklarhet. Hundra procent av alla elever ska inte mobbas. Punkt. Det är målsättningen. Visst, det är i princip omöjligt, men att säga något annat är orimligt. Men att säga att alla ska kunna läsa, skriva och räkna i tvåan då? Är det orimligt? Är det bara en vision, något att sträva emot men aldrig uppnå?

Den diskussionen har jag haft idag med ett gäng andra politiker och tjänstemän. Några sa att "barn är olika, en del lär sig att läsa senare än andra" och några sa "som lärare är det förödande med målsättningar som inte går att uppnå". Poängen var att vi skulle sänka målsättningarna, formulera en annan procentsats än hundra, varför inte dra till med nittio?

Men nej, det tycker inte jag. Jag tror nämligen inte att det är omöjligt att uppnå 100%. Jo, jag har arbetat i skolan. Jag vet att det kan komma nya elever till skolan och som inte pratar svenska, och som självfallet inte har någon möjlighet att kunna läsa och skriva svenska i tvåan - beroende på hur gamla de är när de kommer till Sverige. Jag vet även att det finns en och annan elev som kanske aldrig, eller i alla fall betydligt senare kommer att lära sig att läsa, skriva och räkna - som kanske tom kommer att behöva någon annan skolform än den vanliga grundskolan. Men är det skäl nog för att säga att något annat än att faktiskt alla har rätt att kunna läsa, skriva och räkna i tvåan? Nej, som sagt, det tycker jag inte. Tvärtom, om det möjligen är förödande för lärarna med ett hundraprocentsmål, är det förödande för eleverna med något annat. Och om jag inte sagt det tidigare, fast det har jag, det vet jag, så är det lärarnas uppgift att se till att eleverna kan det här när de går ur tvåan. Ansvaret ligger inte på den enskilda eleven, om nu någon skulle få för sig det.

Så nej. Om jag får bestämma så står 100% kvar. Inte som vision, inte något vi ska stäva emot, utan som konkret målsättning. För elevernas skull.

Inga kommentarer: