onsdag 11 maj 2011

Vi måste sätta igång. Om så med en kulturcontainer.

Ett provisoriskt kulturhus?
Det finns ett vykort på Lerum från 1960-talet. Ni vet ett sådant där "Hälsningar från Lerum"-kort, med bild tagen på Bagges torg. Att bilden är tagen för 50 år sedan kan man dock inte se, den hade lika gärna kunnat vara tagen i år - ja, idag för den delen. För ingenting har hänt. Torget se likadant ut nu som då.

Jamen, det är väl mysigt, kan man tycka - att vi bevarar Lerum som det är och låter livet lunka på. Men nej, det tycker jag inte. Tvärtom är det ganska är oroväckande. Vi har t ex ett tillväxtmål när det gäller befolkningen, över en tioårsperiod ska vi öka med 1% om året. Så är det bestämt (även om det är oklart varför vi lagt oss på just den procentsatsen). Det har vi inte lyckats med. För vi ser inte till att det byggs tillräckligt med bostäder. Och vi ser inte till att samhället utvecklas och anpassas efter dagens behov. Vi är kvar i sextiotalets behov.

Andra kranskommuner till Göteborg växer. Där bygger man. Bostäder, affärer, kulturhus, kontorslokaler, förskolor, äldreboenden och annat. Huspriserna stiger rejält. I de andra kommunerna vill säga. Inte lika mycket i Lerum. Och DET är oroväckande. Inte bara för Lerums kommun, som allt mer uppfattas som en lite tråkig sovförort, utan för hela regionen. För oavsett vad man tycker, så måste regionen växa. Annars hamnar vi på efterkälken och blir den där glesbygden i norra Europa - där inget händer. (Det här är inga personliga åsikter, det finns ganska klara siffror på hur stor befolkning en region behöver ha för att klara sig i framtiden. Klara företagandet, arbetstillfällen, kollektivtrafik, sjukvård och annat.)

Att det ser ut som det gör i Lerums kommun, att det inte händer så mycket, beror säkert på många olika faktorer. Men något som jag reagerat på under mina få år i Lerumspolitiken är att vi faktiskt inte bestämt oss för vad vi vill med vår centralort. Vad vill vi ha för ett Lerum framöver? Vad ser vi om tjugo-trettio år? Vill vi vara den där kommunen där man bara bor eller vill vi vara något annat? Om vi inte låser oss vid hur det ser ut nu - hur många invånare vill vi ha? Hur många företag? Vilken typ av företag? Vill vi ha en högskola? Ett fantastiskt konstmuseum? Hur ska centralorten se ut rent fysiskt? Lite mer som en stad? Eller inte?

Något annat jag reagerat på är att vi på något sätt försöker hitta skäl till varför det ena eller det andra inte går - som om vi verkligen vill slippa ta tag i frågorna. Vi kan inte göra något åt det ena innan det andra är gjort, och vi kan inte sätta spaden i marken där innan en annan spade satts i marken någon annanstans - och oftast väntar vi på att någon annan ska göra något innan vi själv agerar.

Jag tror att det är helt fel tänkt. Vi behöver självfallet samarbeta med andra intressenter. Myndigheter, byggföretag eller vad det nu kan vara. Men vi kan faktiskt ta tag i det som vi s a s äger själva. Utan att vänta in de andra. Att lyfta fram Säveån och göra den tillgänglig för Lerumsborna och andra fullt ut är inte gjort i en handvändning, men att rensa upp och göra ett vackrare promenadstråk och plats för ett sommarkafé behöver inte vara så komplicerat. Till att börja med. Så att vi är igång. För det är viktigt. Att se skillnad, att få en känsla av att det händer saker. Att bygga ett maffigt kulturhus är heller inte gjort i en handvändning. Men att utveckla biblioteket eller att sätta upp ett litet provisoriskt kulturhus så länge - det går. Om det så skulle vara en kulturbarack eller en kulturcontainer på torget.

Kulturcontainer? Tror ni att jag skojar? Det gör jag inte. Känslan av att vara på gång ska nämligen inte underskattas. Det är en kraft i sig. Som genererar mer kraft. Till slut så mycket att det händer saker på riktigt.

Inga kommentarer: