Friskolor och rädda politiker

I tonåren hade jag ett antal privata arbetsgivare, jag jobbade på hotell, restauranger och på en stor hamburgerkedja. Men bortsett från det och fram till för ett antal år sedan då jag startade ett eget företag, har jag alltid varit offentliganställd. I landsting, stat och kommun. Under större delen av min tid som offentligt anställd var det inget jag funderade på, att jag arbetade i verksamheter där politiker styrde. Och jag förstod under många år inte vad folk menade när de sa att det är så speciellt att arbeta i en politiskt styrd organisation (det var alltid högre chefer som sa det). Jag var nog lite mer som en effektiv legoknekt. Jag fick ett uppdrag och jag såg till att verkställa. Med några undantag gjorde jag som jag blev tillsagd, och när jag inte gjorde det - när jag tyckte att det bara blev för mycket, när det jag skulle göra var bisarrt eller tom omoraliskt, sa jag alltid att "då får ni sparka mig", vilket de aldrig gjorde. Första gången jag på riktigt begrep det där med konsekvenserna av att ha politiker som högsta ledning, var när jag arbetade på stadskansliet i Göteborgs stad, och jag satt och pratade med några som skulle uttala sig om vad kommunen tyckte om ett antal friskolor som ville etablera sig i staden, och tjänstemännen sa saker som "vad ska vi nu hitta på så att vi slipper få hit dem".

Jag tänkte på det där tidigare idag när jag själv träffade representanter för en friskola. Hur mycket i politiken det är som handlar om rent tyckande - fast vi kallar det för politik eller ideologi. Hur jag, som rent principiellt gillar friskolor, är välvilligt inställd till både friskolor och representanter för friskolor. Nyfiken och positiv sådär rent allmänt. För att jag tror att det är bra med friskolor. Bra med skolor som tänker lite annorlunda än vi själva gör, och bra med konkurrens. Hur jag, när jag själv arbetade som rektor, tyckte att det var sporrande att veta att eleverna på den skolan där jag arbetade, kunde välja en annan skola, en friskola, om de ville det. Och hur jag idag, som politiker, gärna läser rapporter och statistik som visar hur bra det är med friskolor. Väl medveten om att det finns rapporter som visar motsatsen, och att det för det mesta handlar om "som man frågar får man svar". Jag vet ju också att många av mina dåvarande rektorskollegor inte alls tyckte det var bra med konkurrens och att friskoleetableringar var något som i slutänden försämrade för eleverna i en kommun.

Men som sagt. Jag vill se fler friskolor i Lerums kommun, det är anmärkningsvärt tunnsått med dem. Ett problem är att det är ont om lokaler i kommunen, få friskoleföretag vill bygga helt nya skollokaler, och där behöver vi skärpa till oss. Tänka mer långsiktigt när det gäller samhällsplanering och byggande. Det har varit för lite driv i Lerums kommun helt enkelt. För mycket av att det väl är bra som det är. Mer action krävs under 2012.

Så. Nu ska jag äta broccolisoppa och läsa min under 2012 privata bibel "GÖR DET NU eller ångra dig i graven". Jag är redan inte på andra läsningen och det kommer att bli fler. Boken är en slags instruktionsbok och jag beställde den på stört efter att jag läst om den härom dagen. Kunde inte motstå presentationen av den. "Den här boken är det enda du behöver för att göra allt du vill redan nu, så sätt igång. Vad väntar du på?" Det är inte stor litteratur, det är det inte, och som författaren själv skriver "alla självhjälpsböcker är i grunden likadana och den här boken är inget undantag", men bortsett från att jag tycker det där med självhjälpsbok låter lite töntig (men ok då) så får jag här medhåll för mycket av det jag själv grunnat på och listat ut - och medhåll gillar en politiker :-) Inte minst det i boken som handlar om hur rädslan styr våra liv, "rädslan är en stor och stöddig jävel som inte frivilligt viker ner sig", och inte bara styr våra egna liv, tänker jag, utan naturligtvis även politiska företrädares liv, som individer och i grupp.

Och vad är då politiker rädda mest rädda för, tror ni? Att inte bli omvalda, tror jag, och det är nog ganska hämmande. Det manar inte till att tänka utanför boxen direkt.