Att tänka "mitt, mitt, mitt" är befängt och dyrt

Jag och Hans Holmberg, direktör för Alingsås lasarett

Så här är det 1: Om vi tar pengar från sjukvården, dvs pengar som regionpolitiker i Västra Götaland ansvarar för, och ger till kommunerna i regionen - och köper sand för de pengarna, och med den sanden håller isen borta från trappor och trottoarer, så drattar färre människor omkull och bryter lårbenshalsen och annat - och behöver därmed inte gipsas och opereras. Ja, då minskar vi kostnaderna, ur ett samhällsekonomiskt perspektiv minskar vi kostnaderna. Lönsamt med andra ord.

Så här är det 2: Om vi satsar mer pengar på moderna mediciner till människor med reumatism, om vi förslagsvis tar en del av kommunernas pengar och gör det, så blir gruppen reumatiker mycket bättre och klarar sig bättre i sin vardag, och behöver inte så mycket rehabilitering och stöd och hjälp för övrigt. Summa summarum: Lönsamt. Samhällsekonomiskt lönsamt.

Man kan alltså utifrån olika aspekter fördela pengar på olika sätt. Öka kostnaderna på ett ställe för att med råge spara in dem på annat håll. Det är på intet sätt något nollsummespel. Det handlar om att lyfta blicken. Om att prata med andra och gemensamt hitta lösningar. Om att inte krampaktigt hålla fast i det som man som politiker, i en kommun eller i en region/landsting, tycker är "mitt" och därmed viktigast. Inte vara så paranoid och försöka se lite längre än den egna organisationens årliga budget.

Det går säkert att invända mot det jag säger, inte minst att det är en grov förenkling. Men det är precis bara det jag tror att det är - en grov förenkling. För i princip har jag rätt. Och problemet är att de här olika grupperingarna, där jag själv som kommunpolitiker ingår i den ena, inte är intresserade av att ta ett gemensamt ansvar och därmed inte intresserade av att prata med varandra. Vi är alldeles för fixerade vi det vi tycker är vårt.


I Lerums kommun tycker vi att Alingsås lasarett är allt för snabba med att skicka hem äldre patienter till den kommunala hemtjänsten och hemsjukvården. Från lasarettets sida tycker man att vi i kommunen väntar alltför länge med att s a s "hämta hem" samma personer. Ni hör ju, det är helt befängt. Och så befängt blir det när man inte på allvar pratar med varandra och gemensamt hittar den lösning som är bäst för patienten och som samhällsekonomiskt kostar mindre än det sätt vi sköter det på idag. 

Egentligen hade jag bara tänkt berätta att vi i kväll har haft årsmöte, Folkpartiets Lerumsförening har haft det, och att det var ett bra årsmöte. Mycket folk och en klok och sympatisk talare, nämligen Hans Holmberg som är direktör för Alingsås lasarett. En hel del föll på plats när jag lyssnade på honom och därav min frustration. Men. Frustration motverkas av handling. Nu gäller det bara att komma på vilken väg som är bäst att gå för att nå lite resultat och komma bort från det där enfaldiga "mitt, mitt, mitt"-tänkandet. Förslag mottages tacksamt.