Att tänka "mitt, mitt, mitt" är befängt och dyrt

Jag och Hans Holmberg, direktör för Alingsås lasarett

Så här är det 1: Om vi tar pengar från sjukvården, dvs pengar som regionpolitiker i Västra Götaland ansvarar för, och ger till kommunerna i regionen - och köper sand för de pengarna, och med den sanden håller isen borta från trappor och trottoarer, så drattar färre människor omkull och bryter lårbenshalsen och annat - och behöver därmed inte gipsas och opereras. Ja, då minskar vi kostnaderna, ur ett samhällsekonomiskt perspektiv minskar vi kostnaderna. Lönsamt med andra ord.

Så här är det 2: Om vi satsar mer pengar på moderna mediciner till människor med reumatism, om vi förslagsvis tar en del av kommunernas pengar och gör det, så blir gruppen reumatiker mycket bättre och klarar sig bättre i sin vardag, och behöver inte så mycket rehabilitering och stöd och hjälp för övrigt. Summa summarum: Lönsamt. Samhällsekonomiskt lönsamt.

Man kan alltså utifrån olika aspekter fördela pengar på olika sätt. Öka kostnaderna på ett ställe för att med råge spara in dem på annat håll. Det är på intet sätt något nollsummespel. Det handlar om att lyfta blicken. Om att prata med andra och gemensamt hitta lösningar. Om att inte krampaktigt hålla fast i det som man som politiker, i en kommun eller i en region/landsting, tycker är "mitt" och därmed viktigast. Inte vara så paranoid och försöka se lite längre än den egna organisationens årliga budget.

Det går säkert att invända mot det jag säger, inte minst att det är en grov förenkling. Men det är precis bara det jag tror att det är - en grov förenkling. För i princip har jag rätt. Och problemet är att de här olika grupperingarna, där jag själv som kommunpolitiker ingår i den ena, inte är intresserade av att ta ett gemensamt ansvar och därmed inte intresserade av att prata med varandra. Vi är alldeles för fixerade vi det vi tycker är vårt.


I Lerums kommun tycker vi att Alingsås lasarett är allt för snabba med att skicka hem äldre patienter till den kommunala hemtjänsten och hemsjukvården. Från lasarettets sida tycker man att vi i kommunen väntar alltför länge med att s a s "hämta hem" samma personer. Ni hör ju, det är helt befängt. Och så befängt blir det när man inte på allvar pratar med varandra och gemensamt hittar den lösning som är bäst för patienten och som samhällsekonomiskt kostar mindre än det sätt vi sköter det på idag. 

Egentligen hade jag bara tänkt berätta att vi i kväll har haft årsmöte, Folkpartiets Lerumsförening har haft det, och att det var ett bra årsmöte. Mycket folk och en klok och sympatisk talare, nämligen Hans Holmberg som är direktör för Alingsås lasarett. En hel del föll på plats när jag lyssnade på honom och därav min frustration. Men. Frustration motverkas av handling. Nu gäller det bara att komma på vilken väg som är bäst att gå för att nå lite resultat och komma bort från det där enfaldiga "mitt, mitt, mitt"-tänkandet. Förslag mottages tacksamt.

Stopp för åldersdiskriminering inom bröstcancervården

Vet ni vad det bästa är med att ha en egen blogg? Jo, att det är jag som bestämmer vad som ska publiceras. Skriver jag en debattartikel är det ingen debattredaktör någonstans som ska avgöra om innehållet är tillräckligt intressant för att publiceras, utan ALLT jag skriver publiceras - oavsett om jag tror att ni läsare tycker det är intressant eller inte. 

Det här är dock intressant. Åldersdiskrimineringen i bröstcancervården. Om det har jag och Barbro Westerholm (FP) riksdagsledamot och Folkpartiets socialpolitiska talesperson skrivit en debattartikel.

Stopp för åldersdiskriminering inom bröstcancervården

Vi är många kvinnor som känner en knöl i bröstet och som oroligt går iväg till vårdcentralen. Eller som går på mammografiundersökningar och därefter får veta om en knöl. I de flesta fall är knölen ingen cancertumör utan något helt ofarligt och vi kan andas ut. Men för var nionde kvinna i Sverige blir beskedet ett annat. För så många är det som drabbas av bröstcancer – var nionde kvinna. Och av dem som drabbas är nästan hälften över 65 år.

Risken för att dö i bröstcancer har sjunkit på senare år. Fast det gäller bara kvinnor under 70 år. För kvinnor mellan 70 och 79 år är risken oförändrad och för kvinnor över 80 år har den ökat. Delvis i onödan. För en orsak till den ökade dödligheten är att äldre kvinnor inte erbjuds mammografi. I Västra Götaland finns det erbjudandet bara för kvinnor mellan 40 och 74 år. Vi tycker att den gränsen ska höjas.
För den som drabbas av bröstcancer är prognosen att överleva god, i gruppen 50-69 år överlever 86 procent. Bland äldre kvinnor över 75 år ser det däremot sämre ut. Endast 64 procent överlever. En anledning är just att man i den gruppen inte erbjuds mammografi, vilket i sin tur innebär att cancertumören upptäcks i ett senare skede och därför blir svårare att behandla. Ett annat skäl är att äldre kvinnor mer sällan än yngre erbjuds strålbehandling eller cytostatikabehandling. Om de äldre kvinnorna fått samma behandling som de yngre skulle 34 procent fler ha överlevt. Det handlar om många kvinnor.

Det finns inga medicinska skäl till att inte behandla äldre kvinnor på samma sätt som yngre. Vi vet att kvinnor klarar behandling mot bröstcancer även i hög ålder, bröstkirurgi räknas som lågriskkirurgi och risken för komplikationer ökar inte för att du blir äldre. Även strålbehandling klarar äldre kvinnor lika bra som yngre.

Varför behandlas då inte äldre kvinnor optimalt för sin bröstcancer? Ett skäl kan vara att de läkemedel som används för behandling inte utprövats på äldre kvinnor. Det kan innebära problem med val av dosering, behandlingstidens längd mm. Trots att nästan hälften av kvinnorna med bröstcancer är över 65 år, utgör de bara nio procent i de kliniska studierna av bröstcancerbehandling. Vi tycker att fler kvinnor över 65 år borde ingå i de studierna.
Viktigt är dessutom att de uppföljningar som görs av mammografibehandlingar även inbegriper kvinnor över 75 år. Innan vi har dokumenterat mer och vet mer om det tycker vi att kvinnor som gått regelbundet på mammografi ska få göras det även när de fyllt 75 år.

Det finns med andra ord en del att göra för att förbättra bröstcancervården för äldre kvinnor och vi tycker att vi borde sätta igång nu genast i Västra Götalandsregionen. Är det inte dags att sätta stopp för åldersdiskrimineringen? Även i sjukvården.

Lill Jansson (FP) regionvalskandidat Lerum

Barbro Westerholm (FP) socialpolitisk talesperson och riksdagsledamot

Chicken Tandoori och läkemedel

Har ätit lunch med Helena Holmberg (FP), sjukvårdspolitiker från Göteborg. Chicken Tandoori och prat om sjukvårdens bristande it-system, bröstcancervården och läkemedelshanteringen. Med det sista menar vi det faktum att vi i Västra Götalandsregionen är rätt så dåliga på det där med att hantera patienternas läkemedel. Om vi jämför oss med andra regioner och landsting. Det blir alltför ofta för många mediciner, för få mediciner eller dåliga kombinationer av olika mediciner. Det där behöver förbättras. Mediciner ska hjälpa, inte stjälpa.

Hjälpmedel ska vara lättillgängliga

Idag har jag träffat en osedvanligt klok arbetsterapeut. Hon heter Katarina Nordin och hon jobbar för landstinget i Dalarna. Katarina arbetar för att göra smarta hjälpmedel lättillgängliga för äldre personer - med smarta hjälpmedel menar hon hjälpmedel som inte kräver krångliga förskrivningar. Och så jobbar hon för att hitta vägar att informera äldre personer om vilka hjälpmedel som finns. Katarina tycker att Fritt val av hjälpmedel är bra. Fritt val av hjälpmedel är ett komplement till den vanliga förskrivningen av hjälpmedel och innebär att du som brukare får en rekvisition och kan köpa sitt hjälpmedel hos en valfri leverantör. Som brukare kan du alltså få ett annat hjälpmedel än det som förskrivaren, dvs någon inom sjukvården, bestämmer att du ska ha. Förskrivaren bestämmer nämligen alltid att du ska ha ett hjälpmedel från en leverantör som regionen/landstinget har ett avtal med, oavsett om just de leverantörerna levererar de bästa hjälpmedlen eller inte.

Även jag gillar Fritt val och tycker att det ska införas i Västra Götalandsregionen.