fredag 4 december 2009

Det är klart att det går

De barn som har svenskfödda, lönearbetande föräldrar med eftergymnasial utbildning har bättre förutsättningar att klara sig bra i skolan än de barn som har föräldrar som är födda i ett annat land, som saknar arbete och som har som mest en gymnasieutbildning.

Det handlar inte om tyckande eller antagande, det här är sådant som många, många forskare kommit fram till och det känns dessutom helt rimligt, tycker ni inte det?

Vänder vi på det och ser det ur skolans perspektiv så betyder det att det krävs olika resurser för att kunna ge olika grupper av elever likartade möjligheter till bra skolresultat. I klartext, vissa skolor behöver mer resurser än andra skolor för att kunna ge eleverna samma chans. Inga konstigheter.

Dessutom är det så att det här handlar snarare om skolnivå än om individnivå, dvs ju fler elever det finns ur samma grupp på en och samma skola, desto större genomslag får s a s elevernas föräldrar. Rimligt det med.

Nu till saken.

I onsdags beslutade kommunstyrelsen i Lerum att skolorna ska få olika ersättning för olika elever, beroende på just de här kriterierna. Det betyder i klartext att en del av kommunens skolor kommer att få mer pengar än andra. (Hur stora skillnaderna ska vara i kronor och ören i framtiden kan diskuteras, men nu har vi i allafall tagit ett steg i rätt riktning.)

Det här tycker jag är ett bra beslut, ett riktigt bra beslut. Min uppgift som politiker, tycker jag, är bl a det - att försöka se till att alla barn får så lika chanser som möjligt. Det är självfallet så att föräldrar och hemmiljö påverkar ett barns möjligheter och livschanser mer än det samhället står för, men politiker ska inte spä på de skillnaderna utan försöka utjämna dem - när det gäller barnen. För vi väljer inte våra föräldrar. När vi är vuxna väljer vi själva och får ta ansvar för våra liv, men vilka föräldrar vi har - det är ett lotteri.

Om vi återgår till skolforskningen så visar den vidare att det går att göra skillnad genom att ge mer pengar till vissa skolor än till andra, skolresultaten kan bli bättre hos den grupp elever som har sämre grundförutsättningar till det. Fast det räcker inte med mer pengar i sig, skolan måste nämligen göra rätt saker med pengarna. Rätt saker i det här fallet är inte fler lärare i skolan, i annat än i undantagsfall, utan rätt handlar snarare om att skolan behöver förändra sin inställning till sina elever. Lärarna i skolan måste tro att deras elever kan prestera bra och lärarna måste vara tydliga gentemot elever och föräldrar med positiva förväntningar. Lärarnas bild av eleverna och vad de klarar behöver bli annorlunda även i de skolor där eleverna tidigare inte presterat lika bra som eleverna gjort i andra skolor. Förväntningar är a och o här.

Det här är svåra saker och det kommer att krävas många tankeloopar hos lärare och skolledningar. Men det måste göras. I annat fall blir det beslutet vid tog i kommunstyrelsen i onsdags ett meningslöst beslut och vi lämnar elever med sämre förutsättningar åt sitt eget öde. Och kom ihåg - det finns skolor där man vänt dåliga resultat till bra resultat och de skolorna visar att det är möjligt, och jag vet att alla skickliga lärare, elevassistenter, rektorer, specialpedagoger, elevhälsoteam, kokerskor, kostpersonal, lokalvårdare, fritidspedagoger, fritidsledare, förskollärare, barnskötare, vaktmästare - ingen nämnd och ingen glömd - kommer att fixa det här. För så skickliga är de.

Hade jag varit Barack Obama hade jag sagt: Yes, we can.
Nu säger jag istället: Det är klart att det går.

Inga kommentarer: