lördag 27 februari 2010

Frukost i Missionskyrkan

Jag har varit på frukost i Missionskyrkan i Gråbo. Vi var 150 personer som kommit för att lyssna på Elise Lindkvist, som arbetar med och för prostituerade kvinnor i Stockholm. Först ska jag erkänna att jag blev alldeles paff av att se att så många kvinnor, för det var en damfrukost, tagit sig på hala vägar och stigar en lördag morgon för att lyssna på Elise Lindkvist. När vi i polititska sammanhang bjuder in till olika arrangemang, och det inte kommer så många, brukar vi säga att folk har så mycket annat för sig, folk har inte tid osv. Men uppenbart är alltså att folk visst har tid - bara det är tillräckligt intressant och viktigt.

Elise Lindkvist inledde med att berätta om sitt eget liv, som milt uttryckt varit eländigt fram tills att hon mötte Jesus, jag tror att det var så hon uttryckte sig, i sextioårsåldern - hon är idag 74 år. Därefter berättade hon om sitt arbete i Klara kyrka i Stockholm och hur hon lägger sin tid på de prostituerade kvinnorna på Malmskillnadsgatan. Jag pratade med Elise efter hennes föredrag och hon berättade att det idag till största delen är flickor från andra länder som prostituerar sig på gatan och att prostitution idag måste lösas på EU-nivå. Flickorna som kommer är ibland så unga som tolv år och kan inte betraktas som annat än slavar.

Det finns liberaler som tycker att prositution ska accepteras så länge de som prostituerar sig är över arton år, att människors val ska respekteras och att samhället istället ska lägga sin kraft på att se till att de prostituerade får så goda arbetsvillkor som möjligt. En sådan liberal är dock inte jag, utan jag tycker att den svenska sexköpslagen är bra. Det ska inte vara tillåtet att köpa en annan persons kropp, oavsett om personen ifråga tycker det är ok att sälja sin kropp. Det finns en massa saker som människor tycker är ok att göra, men det innebär inte att staten måste tycka som det. Och visst, det finns prostituerade som trivs med livet, men de allra flesta gör det inte, utan för dem handlar livet om missbruk, misshandel och självfallet dålig självkänsla.

Inga kommentarer: