För ett tag sedan var jag med på en ledarutvecklingsdag. Min uppgift var att ställa frågor till deltagarna, så att de själva skulle komma fram till kloka slutsatser. Ämnet för dagen var personliga värderingar och de som var med fick i uppgift att tänka på de chefer de haft och sedan parvis berätta för varandra vilka egenskaper de uppskattat hos sina tidigare chefer. Det var där jag kom in i bilden, med frågorna.
Person A jag pratade med, berättade att hon haft sisådär 6-7 chefer genom åren och att alla varit bra. På olika saker visserligen, men på det stora hela utmärkta chefer. Person B tog sedan över och berättade att hon haft ungefär lika många chefer, alla lika dåliga. På olika saker även i hennes fall, men överlag usla. Person A sa då till person B att ”vilken otur du har haft”. Varvid person B sa till person A ”jag önskar jag hade haft samma tur som du”.
Jag vet inte hur bra min fråga var, men den handlade självfallet om det verkligen var tur och otur vi pratade om här. Turpersonen funderade och kunde snabbt konstatera att hon alltid utgått från, när hon fått en ny chef, att den nya chefen skulle vara kompetent och att hon därefter lagt märke till allt kompetent som chefen sagt och gjort. Så vid närmare eftertanke var hon ganska säker på att det inte handlade om tur i hennes fall utan helt enkelt om ett positivt förhållningssätt. Hon förväntade sig helt enkelt bra saker från sina chefer och det var vad hon fick.
Den otursförföljda personen däremot, kunde inte för sitt liv gå med på att hela paraden av undermåliga chefer skulle ha något med henne själv att göra. Hon menade att hon hela tiden försökt att ha en neutral inställning till alla nya chefer hon träffat på, ”väntat ut dem” var ett uttryck hon använde, men att hon alltid blivit lika besviken. Jag fortsatte att ställa frågor och be henne berätta mer, men vi kom inte så mycket längre.
Visst kan man ha otur och råka ut för mindre bra chefer, eller tom en och annan katastrofchef, jag är med på det. Men om ALLA chefer man har haft har varit av den sorten, ja då ska man nog fundera på sina egna attityder och förväntningar. För efter att ha pratat med A och B är jag helt övertygad: vi skapar våra chefer, genom förväntningar och vad vi har fokus på. Nej, inte helt och hållet – allt sker inte i våra huvuden, någon slags objektiv sanning går jag med på att det finns – men i stora drag. Accepterar man den tanken, vilket jag gör, då är det nog dags att tänka tanken att vi skapar även de andra vi träffar på jobbet, och annars också för den delen. Vi skapar våra medarbetare, våra kollegor och ja, vi skapar brukarna. Fundera på det du som träffar en massa trevliga människor hela dagarna och du som träffar en massa otrevliga människor dagarna i ända. Och som alltid: Rätta mig om jag har fel. // Lill
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar