Min vän psykologen kallas ofta in när det är konfliktfyllt i en arbetsgrupp. Dålig stämning, dålig kommunikation, folk som motarbetar varandra, mobbar varandra – ja ni vet. Min vän psykologen säger att det i de sammanhangen finns ett uttryck som får hennes varningslampor att blinka. Och det är när chefen säger ”på den här arbetsplatsen har vi högt i tak”. För som psykologen säger; den som har behov av att säga så, gör det oftast för att övertyga sig själv och övertyga andra. I själva verket brukar det vara precis tvärt om på de arbetsplatserna.
Nu är min vän inget orakel, hon beskriver bara sin egen erfarenhet, men i det här fallet har jag liknande erfarenheter och därför funderar jag på om det kan ligga något i det. För det ska ju vara högt i tak på en arbetsplats, vi har en tanke om att det är något positivt, något som stimulerar kreativitet och utveckling, vi VILL ju att det ska vara så. Och skulle det inte vara så, kan det onekligen – inte minst om man är chef för gruppen – var lockande att säga att det är så. För att slippa ansvaret för att det är som det är, för att man ger efter för lockelsen att köra huvudet i sanden.
Om vi nu för en stund lämnar arbetsplatsen och istället tänker oss... ja, varför inte ett politiskt parti? Hur blir det då? Alla partier säger nämligen att de har högt i tak. Alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar