Fotboll och politik

Fotbolls-VM har dragit igång och även om Sverige inte är med innebär det ändå att det pratas mycket fotboll hemma hos mig. Det är diskussioner om att det eller det anfallsparet nog är VMs bästa eller funderingar på varför den eller den får starta på bänken. Någon i familjen tycker det är obegripligt att Maradona är förbundskapten för Argentina, eftersom han inte verkar vara riktigt klok, fast själv tycker jag att han är ett utmärkt val. En ledare som med sin helgonstatus, eller gudsstatut rent av i Argentina, nog ska kunna få Messi och de andra att topprestera. Mitt tips är att Argentina vinner VM, även om jag hoppas att Australien gör det (min svåger är därifrån och jag håller alltid på dem i sammanhang då Sverige inte är med).

Igår diskuterade vi dock VM ur ett annat perspektiv. Utifrån om det är bra eller dåligt med fotbolls-VM, ur någon slags "bra för människor och mänskligheten-aspekt". Min man pratade om att nu sitter folk över hela världen och krökar framför tv, blir förbannade, börjar slåss eller slå sina barn. Ungefär så. Skolkar från skola och jobb för att se matcherna eller för att de sett dem under natten och inte orkar upp på morgonen.

Jag sa tvärtemot (vi tycker ofta tvärtemot varandra jag och min man). Fotbolls-VM gör människor glada och engagerade, matcherna är något att se fram emot. Kanske får man ur sig sina aggressioner på det som sker på plan istället för att slå sina barn eller sin fru. Jag skulle tom vilja dra det ännu längre och säga att krig på fotbollsplaner och andra idrottsarenor gör att risken för andra krig, där man slår ihjäl varandra på riktigt, minskar. Ni hör, jag har en positiv syn på idrott, tror den om mycket - och jag är helt allvarlig när jag säger det.

Ok, sa min man, men vad har du för belägg för det du säger. Finns det något som på ett seriöst sätt studerat idrottens verkan och funktion i världen, någon eller något som stödjer det du säger? Och nej, något sådant känner jag inte till, även om det rimligen borde finnas en uppsjö med forskare världen över som studerat ämnet. För egen del handlar det bara om de slutsatser jag drar utifrån den kunskap jag samlat på mig när det gäller mänskligt beteende, inte minst om hur viktigt det är för oss att få gå upp i något helt och fullt, att tro och hoppas på något - även om det handlar om matchresultat. Dessutom finns det en samlande kraft i stora internationella idrottsarrangemang. Systerskap och förbrödning. Det kan helt enkelt inte vara annat än bra. Tänker jag.

Men, säger min man. Du är ju politiker. Du kan ju inte bara tycka en massa saker. Borde du inte ha belägg för det du säger? Kan man tycka, säger jag. Fast hur vi än vänder och vrider på det hela så finns det inte svar på allt, eller logiska resonemang. Politik handlar minst lika mycket om känslor och hur man vill att det ska vara, som något faktiskt är. Och inte minst beror det på vem man frågar. Är kärnkraft bra eller dåligt? Är ett starkt försvar bra eller dåligt? Jo. Det beror på vem man frågar.

Jag gillar sådant som engagerar människor, som väcker känslor och som gör folk glada - så länge de negativa konsekvenserna för andra inte blir orimliga. Jag väger för och emot. Visst skulle vi kunna förbjuda alkohol (tveksamt om det skulle fungera i praktiken, men vi skulle kunna göra det) eftersom de negativa konsekvenserna innebär en massa elände för en massa människor. Så är det, och många tycker nog också att vi ska införa ett förbud, och jag har full respekt för den åsikten. I mitt huvud överväger dock det positiva med alkohol - som njutining, som avslappning, som festinramning - och de flesta blir inte alkholmissbrukare.

Så tänker jag. Andra får tycka som de vill. Om alkhol eller fotbolls-VM. Själv ska jag göra vad jag kan för att heja Australien till VM-guld!