Vet ni varför vi politiker ofta låter så övertygade om vad vi tycker? Jo, för att vi säger en och samma sak gång på gång. Vi trummar in åsikterna i våra egna huvuden. Ju mer man säger en sak, desto sannare låter den.
Idag har jag i olika sammanhang pratat om RUT-avdraget, skatteavdraget för hushållsnära tjänster. Jag har sagt att RUT-avdraget gör en svart sektor vit, att den skapar nya jobb och nya företag, att människor som tidigare varit arbetslösa har fått jobb och försäkringar och allt det där, att hundratusentals användare av avdraget har fått en lite enklare liv (för att de till en rimlig summa kan köpa vissa tjänster), att det genererar skatteintäkter - och lite till. Bra saker alltsammans, och jag tycker att RUT är bra, och jag tycker att vi kan utveckla det ytterligare och ge pensionärer och småbarnsfamiljer ännu bättre villkor, så att ännu fler kan köpa ännu mer hushållsnära tjänster. Naturligtvis har jag även dragit en parallell mellan RUT och ROT, det senare är avdraget för hantverkartjänster i hemmet, och sagt att varför ska man få dra av för tjänster som i de flesta fall utförs av män, men inte få dra av för tjänster som i de flesta fall utförs av kvinnor - sagt till dem som vill avskaffa RUT. Om man får dra av för att någon byter eller målar ens fönster hemma, ska man väl få dra av för att någon putsar dem?
Som sagt, allt det där tycker jag, är inte det minsta tveksam. Men jag kan konstatera att jag tycker det ännu mer nu i kväll (natt är det visst) än jag tyckte i morse. Intrumningseffekten med andra ord.
(Nu är det dessutom tur att det är på det här viset. Väldigt få politiska beslut skulle fattas annars, och fattar man inga beslut kan man inte styra och då kan man hamna var som helst. Det är oftast bättre att fatta ett felaktigt beslut, och sedan ändra sig, än att inte fatta något beslut alls och låta utomstående och okontrollerbara faktorer styra. Om inte beslutet är oåterkalleligt vill säga. Beslut är dock sällan det.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar