Ut-och-gå-garanti för äldre

Igår drack jag kaffe och åt en massa bullar med en grupp kvinnor som arbetar i äldreomsorgen. Vi träffades inte för att pratat politik, men det är svårt att undgå att göra det så här några veckor innan valet. Inte för att jag tar upp ämnet själv, utan för att folk omkring mig är nyfikna, en del är det i allafall.

För egen del pratade jag om garantier, att vi måste bli tydligare med vilka rättigheter de äldre har. Inte bara prata om värdighet, respekt och andra ord av det slaget. Orden måste fyllas med innehåll, annars blir det bara lull-lull och allt för stora skillnader mellan olika kommuner, olika äldreboenden i samma kommuner eller tom olika avdelningar på ett och samma äldreboende. Jag vet hur det är, jag har jobbat i äldreomsorgen. Det kan vara stora skillnader i de äldres självbestämmande och inflytande bara från ett till ett annat våningsplan, på samma äldreboende, och det är självfallet inte rimligt. Sedan kan man hävda att det är en ledningsfråga, vilket det är, men det hjälper ju inte de äldre som råkat hamna på den avdelningen där man inte blir tillfrågad om man vill komma ut på en promenad eller inte får hjälp med att gå till frissan. Folkpartiet föreslår därför ett antal garantier för äldre som bor på äldreboenden eller som har hjälp från hemtjänsten, bl a en ut-och-gå-garanti, dvs alla äldre ska ha rätt att komma ut på en promenad varje dag. Det ska alltså inte vara upp till varje kommun eller varje chef eller varje arbetslag.

Mina fikakompisar tycker inte att det är en bra idé eftersom "alla vill inte gå ut varje dag". Och nej, det vill inte alla, och det handlar inte om att tvinga ut människor. Det handlar om att alla som vill ska ha den möjligheten, och veta om att man har den möjligheten. Sedan är det upp till var och en att bestämma hur man vill göra. Det behöver väl inte vara en dålig idé bara för att inte ALLA vill?

Jag gillar mina fikakompisar, de har mycket kunskap och mycket klokt att säga om äldreomsorgen. Men just det här enkla exemplet sätter faktiskt fingret på vad som är så grundläggande fel i äldreomsorgen idag, nämligen att det är de som jobbar i äldreomsorgen som bestämmer vad som är bäst för de äldre. Som om folk inte vore kapabla att bestämma det själva.

Det finns hur mycket forskning som helst som visar att vardagen på ett äldreboende styrs av personalens rutiner och personalens förväntningar på dem som bor där. Att alla som bor på ett äldreboende går upp vid samma tid på morgonen och går och lägger sig vid ungefär samma tid på kvällen, ja - det är sådant man skolas in att göra när man flyttar till ett äldreboende. För att det är smidigast så, för själva ruljansen. Men livet kan väl inte gå ut på att det ska vara så smidigt som möjligt? Vill man ha hjälp med att komma ut, ska man få det. Skriv in den rättigheten i Socialtjänstlagen. Till att börja med.