Saker jag inte förstår och varför jag vill ha en parboendegaranti

Jag tillhör inte dem som tycker att saker är underbara hit och dit eller att människor är det, men nu vill jag faktiskt säga att jag läser en underbar bok, skriven av journalisten Lena Sundström, som ni ser på bilden. Boken heter "Saker jag inte förstår" och bara titeln i sig är ju... underbar. För det klart att hon förstår. Varför människor beter sig som de gör eller tycker som de gör. Det är inte det. Hon tycker bara att det är orimligt, eller varför inte konstigt, det som sägs eller görs.

Nu till en sak som jag inte förstår (men naturligtvis förstår) och det är varför det är så svårt att låta bli att klumpa ihop människor i grupper i alla sammanhang. Att t ex prata om "äldre", som om äldre människor är likadana.

Ta det här med parboendegarantin som vi i Folkpartiet vill införa i Lerums kommun. En sådan innebär att den som vill flytta med sin äkta hälft/sambo till ett äldreboende om den äkta hälften/sambon har behov av att flytta till ett sådan, ska få göra det. Som ett erbjudande. En garanti om att det är möjligt om du vill. Inte att du måste, bara om du vill.

Argumentet emot en parboendegaranti, från alla möjliga håll, är att en sådan garanti skulle göra att människor känner sig tvingade att flytta med sin skröpligare hälft och så skulle äldreboendena befolkas av en massa olyckliga människor som helst hade velat ha några år utan att behöva vårda någon. Och därför är det bättre att inte ha någon parboendegaranti.

Jaha, tänker jag. Men ska inte människor få bestämma själva hur de vill ha det? En garanti är inget tvång, det är inget annat än ett erbjudande. Och varför utgår vi från att människor inte tar ansvar för sina val. Och varför ska de som faktiskt vill flytta med till äldreboendet inte få göra det? Och varför har vi alltid en massa åsikter om äldre människor och äldre människors liv? Mer om det här förresten>> Det är det jag inte förstår.

Avslutningsvis tänker jag låta sådär riktigt politikeraktig och säga följande:
Vi i Folkpartiet utgår från att människor vet bäst själva hur de vill leva sina liv. Vi utgår dessutom från att vi är olika, även när vi blir äldre, kanske allra mest då. Vi tycker att om man har levt sitt liv tillsammans så ska man få fortsätta att göra det även om den ene behöver flytta till ett äldreboende. Då ska den andre få flytta med. Man måste inte. Det är en garanti. För den som vill.