Prioriteringsfrågan

Här kommer en text som jag skrivit för ett annat sammanhang, men den passar även här, tycker jag. Eller snarare. Den passar ännu bättre här. För är det något vi politiker behöver vara bra på, är det att prioritera. Själv ska jag bli ännu bättre.

2012. Nytt år. Och möjligen nya föresatser, det är en smaksak. Själv tänker jag bli bättre på att prioritera, vilket väl är inte är något ovanligt att bestämma sig för i början av ett år. Jag ska lägga min tid på det som ger resultat (på jobbet), lägga tid på dem och det jag tycker om (i privatlivet). Det låter självklart, för att inte säga barnsligt självklart, men det vet vi alla att det inte är. Lätt är det att hamna i brandkårsutryckningar, att beta av allt eftersom saker trillar i huvudet på en och sedan inte ha tid för mycket mer. Lätt är det också att göra det som är roligt och lustfyllt istället för att ta tag i det som leder till bäst resultat. Förmågan att prioritera rätt, utifrån ens egen jobb- och livssituation, är det som skiljer agnarna från vetet, oavsett vad man arbetar med. Och inte minst att kunna bedöma när det räcker, när jag är klar. När det jag gjort är tillräckligt bra. 


Tidsoptimister känner vi till. Alla de som tar på sig för mycket, som säger ”det där fixar jag”. Men som sedan inte levererar, för de har inte hunnit. Bortsett då från att de ofta kommer för sent till avtalade möten eller inte hinner stanna kvar tills man är färdig, eftersom de ska iväg på nästa grej. En del av dem ångar av stress. Men tidspessimister då? Är inte det lika illa. Att tro att man INTE hinner, att utgå från att allt tar mycket längre tid än det tar. Och att aldrig bli färdig eftersom man hela tiden tycker att allt går att göra lite bättre. Som lägger sin tid på evighetsmöten, helt i onödan. Som därför inte hinner det viktigaste. 


 Allt går att göra bättre. Så är det. Frågan är bara hur bra det ska göras för att vara tillräckligt bra, om det nu ska göras över huvud taget för den delen. Det är frågan. Prioriteringsfrågan. Vad har du tidigare ägnat tid åt, men slutat att göra och kommit på att det faktiskt inte behövde göras? Tipsa oss andra!